23-årige Johannes: “Jag hade inte levt idag utan LP”

I sommar ska Johannes Andersson gifta sig med sin fästmö Caroline. Framtiden ser ljus ut. När vi pratar en eftermiddag i april verkar han både trött och glad när han berättar att större delen av hans tid just nu går åt till att jobba på Max, sova och äta.
För några år sedan såg tillvaron helt annorlunda ut.
– Jag vägde 46 kilo och stod med båda fötterna i graven.
Johannes föddes i Skåne, växte upp med en missbrukande far och en medberoende mor. I hemmet rådde misär. Till sist tvingades hans mamma fly från sin man och för Johannes och hans lillebror följde en tid på institution och i familjehem.
– Det jag minns är att jag längtade hem till min mamma.
Så småningom fick de återförenas i Helsingborg och familjen bodde i ett område där de flesta hade invandrarbakgrund. Då var Johannes 9 år.
– Jag var liten och tanig och enkel att bråka med. Jag gav aldrig igen utan tog allt. Men en gång hade mamma köpt en helt ny outfit till mig och jag var så glad. I skolan tog sedan en mobbare min nya keps ifrån mig och det var nog då jag själv började bli våldsam.
Johannes var högljudd i skolan och fick ofta problem med lärarna trots att det var han som blev mobbad. Hans långa ljusa hår drog också till sig tjejernas uppmärksamhet, vilket väckte ont blod hos killarna.
– Det var väldigt ofta jag kom hem med blåmärken. De två första skolåren gick bara ut på att försöka överleva.
Föräldrarna hade kommit i kontakt med LP-verksamheten redan på 1990-talet. Därför kände Johannes till den kristna tron, men hade inte upplevt Jesus personligen. För att byta miljö fick han börja i en kristen skola.
– Men jag hade skapat mig en mask som var väldigt svår att ta av.

Redan i 12-årsåldern började han röka cannabis och hjälpte till att hämta och leverera droger. Framgången inom breakdance och streetdance fick ett slut när missbruket tog över.
Hösten 2015 följde Johannes ändå med till en kristen ungdomskonferens i Uppsala. En predikant berättade där om en missionsresa i Indien, där han mött en blind man som satt och tiggde pengar. Han bad för mannen som utropade att han kunde se och kastade sig ner vid hans fötter i tacksamhet. Men predikanten sa: ”Det är inte jag som har kraften utan vår Herre.” Mannen tog direkt emot Jesus i sitt liv.
– Under lovsången efteråt var atmosfären överväldigande, minns Johannes.
– Jag gick ner på knä och räckte upp mina händer. Den här värmen ville jag ha under resten av mitt liv.
Ungdomsledaren bad frälsningsbönen med honom och att hans skulle bli döpt i den helige Ande.
– Plötsligt satt jag och rabblade ord som jag själv inte ens förstod. Mina vänner sa senare att jag hade hamnat i en Jesus-psykos. Jag hade mött en kärlek så ren och kunde inte sluta prata om honom.

Men att bryta med det gamla livet visade sig var svårt. Vardagen fortsatte att präglas av våld, missbruk och drogförsäljning. Genom ett missförstånd hamnade han i onåd hos en tidigare vän, som misshandlade och förföljde honom.
För att komma bort flyttade Johannes till sin pappa i Trelleborg, 15 år gammal. Där följde en vardag präglad av missbruk, där även vapen var inblandade emellanåt.
– Vi köpte aldrig mat, bara droger och alkohol.
När det gick utför väldigt hårt för hans pappa, bestämde sig Johannes för att återvända till sin mamma i slutet av 2017. I samma veva tog han en överdos och förlorade medvetandet.
– Jag minns svagt hur jag vaknade upp i badkaret där de stod och sköljde mig i kallvatten.
I kontakter med socialen sa Johannes att han ville ha hjälp att komma till Torpahemmet, som LP-verksamheten drev. Han blev flera gånger nekad detta med motiveringen att det inte var tillräckligt illa ställt.
– Jag hade inte varit högljudd i mitt missbruk, aldrig blivit tagen av polis. Så det fanns inga bevis för att jag var en så pass hård knarkare som jag var.
En dag när han satt på balkongen hemma såg han hur den grabb som förföljt honom tidigare stod där nedanför.
– Då blev jag trött på det hela. Jag var på väg in på rummet för att hämta min pistol och gå ner och döda honom.
I panik ringde Johannes mamma till Torpahemmets föreståndare Daniel Berger.
– Jag fick telefonen och Daniel sa till mig ”Johannes, vill du verkligen ändra på ditt liv?” Det tog mig någon sekund, sen svarade jag ”Ja det vill jag. Jag orkar inte leva så här längre.”
Han fick en biljett till första tåget till Nässjö nästa morgon.

På behandlingshemmet blev Johannes ren, möttes av kärlek, fick närmare kontakt med Jesus och mådde bra. Han fick så småningom komma till ett stödboende och började tänka på framtiden. Han ville bli kock och fick en lärlingsplats på den catering som Torpahemmet får sin mat från, där han trivdes väldigt bra. Men han saknade vännerna och kanske undermedvetet drogerna.
– På jobbet råkade jag skära av mig fingertoppen och kunde inte arbeta på två veckor. Jag blev deprimerad.
Trots avrådan valde han efter en tid tillbaka på Torpa att åka hem. Johannes höll sig ren i tre månader, men sjönk sedan ner i missbruket igen. Han fick också en ny kompis som hade farliga kontakter.
– Jag glömde ofta bort det han drog med sig, för vi hade också så roligt tillsammans. Men jag vet inte hur många gånger jag hamnade under pistolhot och tvingades gå med skottsäker väst. De satte oss också i bilar och körde ut oss i skogen. Jag blev livrädd.
Johannes packade sina väskor igen och åkte denna gång till Stockholm, där han fick bo hos en vän från behandlingshemmet.
– Efter två dagar ringde Nina Eriksson på LP och sa: ”Johannes vill du verkligen ändra på ditt liv?”
Hon erbjöd honom att få flytta upp till Skellefteå.
– Det första jag tänkte var att hon skickade mig till Nordpolen där jag skulle möta pingviner och isbjörnar. Det har jag inte gjort ännu, men däremot en vit hare, ler Johannes.
Nu togs han emot på LP:s stödboende i Ursviken och läste så småningom upp sina grundskolebetyg på folkhögskola. Han beskriver det som en underbar tid där allt gick bra fram till sommaren 2022.
– Jag träffade en kille som rullade upp en joint framför mig och då valde jag att börja röka lite igen. Det hade varit lite jobbigt och jag ville väl fly.
Känslan av att göra människor besvikna ännu en gång var tung att bära, men Johannes flickvän stod kvar vid hans sida.
– Caroline och hennes mamma lyfte upp mig ur mörkret. Det var bara för mig att bli ren igen och ta mig i kragen.
Johannes trivs med sin tillvaro idag. Han är medlem i Brukskyrkan i Ursviken och engagerad i LP Grow, ett arbete som han verkligen brinner för.
– Jag vill ge tillbaka allt det som LP har gett till mig, till ungdomar som lider av missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet. Jag vill att de ska få en chans så som jag fick en massa chanser.

Han får berätta om sitt liv och vägen ut ur missbruk, i olika sammanhang. Han använder också sociala medier och har livesändningar på instagram.
– Vi har bland annat pratat om vad vänskap är, om vad återfall innebär för en själv och andra människor och att det är viktigt att förlåta, inte bara för motpartens skull utan för sin egen.
Johannes tänker efter för att hitta ord som kan beskriva vad LP-verksamheten betyder för honom. Det märks att han blir rörd.
– LP är för mig liv, kärlek och en andra chans. LP har räddat mig mer än en gång och har gjort det i kraft från Jesus. Jag hade inte varit i livet idag om det inte hade varit för LP.
Sedan den där dagen i tonåren då han tog emot Jesus så har också tron funnits där, trots allt.
– Utan min tro så hade jag nog inte tagit mig till Torpahemmet, inte haft modet att förändra mitt liv. Så min tro betyder allt för mig.
En lärdom i Johannes liv är hur viktig den egna inställningen är.
– Du måste ha en egen vilja att förändra ditt liv. Allt är möjligt om viljan finns där. Det behöver inte ens vara en stark vilja, utan räcker med en gnutta hopp om att livet kan bli bättre. Ta kontakt, var inte rädd för att be om hjälp. Vi finns här!

Text: Noomi Lind, foto: privata bilder

Röster om Johannes Andersson:

Marielle Larsson, verksamhetsansvarig för LP Grow:
– Johannes möter en alltid med ett leende och utstrålar så mycket av Jesus ljus. Jag är otroligt tacksam att han finns med i LP Grow och delar all sin kunskap, erfarenhet och hjärta för andra människor. Johannes är ett levande bevis för att det alltid finns en väg framåt, även när allt känns kört.

Robert Persson, regionledare, LP-verksamheten:
– Jag brukar ofta ha med Johannes på LP-möten där han är suverän på att connecta med den unga generationen.

Fakta:

LP-verksamheten fyller 65 år

• LP- verksamheten har 2024 i 65 år bedrivit vård och social omsorg utan vinstsyfte, riktad till människor i utsatta livsförhållanden. Verksamheten är rikstäckande och finns på ett 80-tal platser runtom i landet.

• Du kan swisha en gåva till detta arbete via: 9004896

Läs mer om LP-verksamhetens arbete här