fbpx

En urban och musikalisk pastor

En urban och musikalisk pastor
Han hör ihop med gitarren och sångerna och skapade musikalen Lukas. Urban Ringbäcks drivkraft har alltid varit att berätta om evangeliet på ett sätt som fungerar i samtiden, kallad som pastor till staden.

Urban Ringbäck och jag ses i enlighet med rådande rekommendationer, det vill säga över nätet, men genom åren har vi mötts i många olika sammanhang; i Filadelfiakyrkan i Stockholm på 80-talet, på olika konferenser och på Pingstkontoret, där Urban varit en ganska ofta sedd besökare, som ledamot i Pingststyrelsen till exempel och som en av pastorerna i föreståndarens referensgrupp. Det senare uppdraget är det enda centrala uppdrag för Pingst – fria församlingar i samverkan, som han fortfarande har kvar.

Nu, 66 år fyllda, står han inför att gå i pension. I september ska han lämna över arbetet som föreståndare i Smyrnaförsamlingen i Göteborg till Mats Särnholm. Detta efter 29 år i församlingens tjänst, varav cirka halva tiden som dess föreståndare.
I maj fick han vara med och se spaden sättas i jorden till församlingens nya kyrka på Hisingen.
– Det var lite frestande först att tänka sig vara kvar till invigningen av den nya kyrkan, men jag har upplevt att min roll har varit att bära visionen och hålla den levande, men att jag skulle lämna över till ett nytt ledarskap i god tid före invigningen.

Även om planerna på en ny kyrka för Smyrnaförsamlingen har varit en stor och viktig process för Urban så är det själva församlingsbygget som han värderar allra högst. Han nämner bland annat att församlingen utökat sitt sociala engagemang kraftigt, fått en mer internationell prägel, engagerat sig alltmer i samhällsfrågor och startat nya enheter. Och inom missionsarbetet har DR Kongo haft stor plats, där han bland annat fått vara med och stötta dr Mukweges arbete på Panzisjukhuset
– Jag har fått jobba i ett fantastiskt team med stark sammanhållning, summerar han .

Dessutom har han njutit av och uppskattat att vara en del av församlingens stora och rika musikliv som tar sig många olika uttryck. Här finns en stor bredd; allt från brass, lovsångsteam och körer till en symfoniorkester.
– Det är verkligen en enorm tillgång, säger Urban, som under alla år som församlingsanställd alltid haft som villkor att han behöver ges tid till musikaliskt skapande.
-Annars dör jag, säger han lite drastiskt, men menar att musiken och skapandet runt det alltid utgjort en integrerad del av hans kallelse.

Han har tagit lektioner i klassisk gitarr men är annars självlärd vad gäller arrangemang och komponerande.
– Det är väl en klassisk frikyrkogrej det där att använda det man kan, säger han anspråkslöst.

Under uppväxten flyttade hans pingstpastorsfamilj åtskilliga gånger, till olika platser i Dalarna, en kort period till Ånge och sedan till Huddinge söder om Stockholm.  Vi stannar till vid hans unga år och talar om vägen till kallelsen. Var den alltid självklar? Nej, så var det inte, säger Urban, även om han beskriver sig själv som något av en lillpastor i tidiga tonår, bland annat för att han startade en ungdomskör och därmed automatiskt fick en ledaruppgift. Kallelsen var något han kämpade med inom sig fram och tillbaka i övre tonåren.

Innan Urban lämnade boet flyttade han med familjen och tre av syskonen till Kanada, där hans föräldrar hade planer på att starta ett nytt liv. Men vistelsen blev inte längre än dryga året och hemma igen började Urban på en kortare höstbibelskola i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och fick samtidigt jobb som gitarrlärare i församlingens musikskola.
Inuti honom pågick ett intensivt samtal med Gud, som Urban själv liknar vid något av en slags pingpong-match. Urban ville att Gud skulle ge honom en väldigt tydlig uppdragsbeskrivning för tjänst, medan svaret blev; ”Vad vill du själv?”

Under en bönedag bestämde han sig i alla fall för att bejaka kallelsen, men också att inte berätta om den för någon. I samma veva visade det sig att Filadelfiaförsamlingen beslutat att kalla honom till en tjänst i Västerort, men glömt att prata med honom om den.
– Visst, det var slarvigt, men för mig blev det ändå en bekräftelse, konstaterar Urban. Jag hade ju fått en kallelse utan att nämna för någon att det var det jag ville.

Parallellt med arbetet i Västerort kunde han gå på kyrkans nu längre och utökade bibelskola och fick ta del av undervisning i Gamla och Nya Testamentet och troslära.
– Det betydde väldigt mycket för mig, att få mer att ta itu med, att gräva djupare, säger Urban.

Resten är historia. Sedan dess har Urban på olika sätt varit i församlingstjänst. I Stockholm, i Hässleholm och i Göteborg. I Filadelfiaförsamlingen i Stockholm blev det mer än tio år och en väldigt intensiv, rolig och lärorik period, där musikalen Lukas utgjorde en viktig ingrediens. Musikalen, som Urban skrev tillsammans med L-O Forsberg, uruppfördes av ungdomskören och skolteamet i Filadelfia vid ett välbesökt ekumeniskt Luciaarrangemang 1981.
Tidningar, radio och TV rapporterade, det gjordes speciella föreställningar för skolelever, hela ensemblen åkte på turnéer och Sveriges television spelade in musikalen och sände den på juldagen 1985. Men en musikal med inslag av teater och rockmusik mötte också intern kritik inom pingströrelsen.
– Vi fick ständigt föra en kamp för att försvara det vi gjorde, säger Urban, och med årens perspektiv på det konstaterar han att det klart var en sorg att det togs emot så, men menar att kanske sprang man lite fort ibland.
Samtidigt säger han att han mött så många som var med då och som säger att ”det var den bästa tiden i deras liv” och att det också kom mycket positiv feedback.

Den primära drivkraften har alltid varit att berätta om evangeliet på ett sätt som fungerar i samtiden, säger han.
– Det måste i varje tid finnas plats för skapande och en kultur som kan förvalta den största berättelsen, menar han.
Lukas har följts av flera andra musikaler och ett stort antal sånger, varav ett par finns i Segertoner. Tillsammans med sin fru Carina har han gett ut flera album och de har mycket mer material inspelat och kanske öppnar pensionen möjligheten till fler utgivningar.
– Det vill vi gärna prioritera, säger han, som annars inte gjort upp så mycket planer inför pensionen.

En sak är han i alla fall säker på. Familjen måste få tillbaka lite.
– Det har inneburit en enorm arbetsbörda att vara församlingspastor, kanske särskilt när man inte är världens bästa på att kunna sätta gränser.
Nu ser han fram emot att umgås mer med barnbarnen, och gärna ta med dem ut på fiske i sin sex meter långa snipa. Det är möjligt att han och Carina också kommer att hålla i musikevent i samarbete med PMU.

När han kom till Smyrnaförsamlingen i Göteborg var han 37 år.-Inte tänkte jag då att jag skulle bli kvar till pensionen, vi var mitt uppe i ett aktivt utvecklingsarbete, men det är fantastiskt att ha fått förtroendet att vara med och bära under så lång period.

Han och Carina kommer fortsätta bo i Göteborg och vara medlemmar i Smyrnaförsamlingen. Urban kommer också att ha kvar ett ekumeniskt uppdrag, som innebär att han ska vara med och planera stadens 400-årsjubileum, som på grund av pandemin skjutits fram från i år till 2023.
– Det är ett ekumeniskt förtroende och så roligt att få vara med och ge tillbaka till staden, säger han och fortsätter:
– Min kallelse har i hög grad handlat om staden. Jag heter inte Urban för inte.

Text: Ulrika Ramstrand, foto: Kreativa Smyrna

Fakta:

Bakgrund: Uppvuxen i en familj med rötter i Västerbotten
Familj: Hustru Carina, fyra barn och sex barnbarn
Pastorstjänster: Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Pingstförsamlingen i Hässleholm och Smyrnaförsamlingen i Göteborg
Bor: Fiskebäck i västra Göteborg
Intressen: Musik, samhälle, politik, fiske och idrott (tittar mest på andra som sportar numera)

Röster om Urban Ringbäck:

Anne- Jorid Ahgnell, Pastor, Smyrnaförsamlingen Göteborg:
“Urban gör oftast entré med skratt, sång och samtal och det är nära till hands att tänka att sången är den röda tråden i hans liv, men jag skulle nog säga att det är kärlek. Både han och Carina har ett stort hjärta för den lilla människan.”

Mats Kärnerud, pastor och arbetskamrat i Filadelfia, Stockholm, på 80-talet
“Urbans förmåga att skapa, utveckla och samarbeta skapade förutsättningar för många unga att med stolthet identifiera sig med församlingens ungdomsverksamhet. Till Filadelfia kom tusentals ungdomar på fredagskvällarna för att uppleva glädje, musik och gemenskap och lyssna på konkret undervisning.”