Cecilia vill ha högt i tak

Hon beskriver sig själv som en glad person som tycker om när det händer saker och jag slås direkt av den sprudlande energi som hon utstrålar.
Cecilia Lilja är 21 år och nybliven ordförande för Pingst ung. Hon är också ungdomsledare i Lorensbergskyrkan i Kalmar.
Att hon har stor omsorg om sina medmänniskor blir också tydligt tidigt i intervjun.
– Jag försöker att gå igenom livet på ett sätt där jag ser de människor som är ensamma eller har det svårt av andra anledningar.

Cecilia växte upp i en kristen familj i Mörbylånga, där hon liksom sina föräldrar började engagera sig i församlingen, Filadelfia Södra Öland.
– Jag kan inte peka på ett ögonblick då jag gick från barnatro till en egen vuxen tro, utan detta har varit mer av en process. Men när jag ser mig tillbaka så har det funnits stunder då Gud varit med på ett särskilt sätt, berättar hon.
Det tidigaste tillfället hon minns, som tydligt bekräftade hans kärlek till henne, var under början av högstadiet. Cecilia beskriver hur hon då var något av en orolig själ, bekymrade sig väldigt mycket över olika saker. Under ett läger bad hon därför om förbön. Dagen efter kom en ledare som inte visste något om detta fram och förmedlade ett tilltal: ”Oroa dig inte, Gud är alltid med dig.”
– Jag tänkte wow, Gud vill prata med mig. Det var väldigt häftigt.
Direkt efter gymnasiet åkte Cecilia ut med Testa Mission och bodde ett år i Tanzania. Sedan läste hon religionsvetenskap på universitetet i Umeå under en termin innan hon fick jobb i Kalmar.

Att hon skulle bli ledare i församlingen var egentligen inget som hon förutsåg.
– Det är inte så att jag tänkt att detta ska bli mitt kall i livet, utan snarare har det nog kommit av att jag har en väldigt stor kärlek till församlingen och vill bidra med det jag kan.
Hennes arbete handlar om att både vårda och utveckla.
– Jag vill ta hand om de ungdomar vi har. De ska känna att de har en plats och att de vill fortsätta att vara här och får utvecklas, men också att de har en viktig uppgift i att nå nya människor utanför kyrkan. Mitt jobb är väldigt varierat, som det väl är för de flesta i denna typ av roll, men med fokus på hur man kan använd de gåvor som finns hos våra ungdomar och hur vi kan nå ut till andra.

Nu får alltså Cecilia också ta sitt engagemang ett steg vidare som ny ordförande i Pingst ungs styrelse, där hon sitter med sedan tidigare.
– Det känns jättespännande, utmanande och lite läskigt. Det är ju ett stort ansvar, men är väldigt kul också. Jag tycker att vi har en bra stämning i styrelsen med högt i tak och jag hoppas kunna bidra till att det fortsätter att vara så. Att alla får komma till tals och känner sig lyssnade till.

En av de frågor som drivs av Pingst ung sedan länge är hur fler tjejer och kvinnor ska få komma in i ledarskap inom rörelsen. För drygt tio år sedan initierade de en undersökning om jämställdhet som mynnade ut i rapporten Ester – för ett hållbart ledarskap. Vad har Cecilia för tankar om hur det är med jämställdheten idag?
– Personligen har jag verkligen blivit uppmuntrad av många ledare i min närhet och jag är väldigt tacksam för det, men det finns fortfarande saker som vi kan förbättra. Det är klart att man kan se att det ofta finns en obalans i våra församlingar i vilka som är ledare.
– Det finns ju jättemånga tjejer och kvinnor som har ledaregenskaper och vår uppgift som församlingar är att uppmuntra och utmana dem i det, för jag tror att man kanske inte alltid ser det själv och kan ha svårt att tro på det. Då behövs någon som säger: ”Du är en ledare, jag ser det i de sammanhang där du är.”
– Det kan ju gälla killar också. Vissa personer behöver mer pepp för att ta steget.

Cecilia kommer in som ordförande i en tid då det rör på sig inom Pingst. Inte minst pågår just nu processen Pingströrelsen och framtiden, något som hon tror kommer att betyda mycket.
– Jag tycker att det är väldigt bra att man gör detta arbete med att se efter vad som behöver utvecklas och förbättras och hur vår rörelse ska fungera framåt. Det ska bli väldigt spännande att se vad det hela mynnar ut i. Jag tror verkligen att det kommer att hända saker som påverkar framtiden och pingströrelsen.

Vad brinner hon då särskilt för som ny ordförande för Pingst ung?
– Självklart vill jag att unga människor ska få växa i sin tro och att den lokala församlingen ska vara en plats för detta. Man ska inte känna att man behöver vända sig bort från kyrkan när man har tvivel, utan att man får komma med sina frågor.
– Sen, i och med att jag är uppväxt i en väldigt liten församling, så känner jag extra mycket för de församlingar där man kanske inte har någon anställd alls och framför allt ingen för just barn- och ungdomsfrågor. På de platserna och i de sammanhangen finns ju också barn och ungdomar som även de behöver få möjlighet att utvecklas och växa i sin tro.

Intresset för tillväxt tar sig också uttryck på helt andra sätt i Cecilias vardag. När hon inte jobbar i kyrkan så ägnar hon sig nämligen gärna åt sin egen odlingslott.
– Jag har bland annat planterat tomater, gurka och blommor och pratar mycket om odlandet även när jag jobbar i kyrkan. Det är jättekul! Sen tycker jag också om att handarbeta, att virka och brodera. Jag är väldigt mycket av en tant i mina intressen, skrattar Cecilia.
Hon har svårt att förutse vad hon kommer att göra tio år framåt i tiden.
– Jag har verkligen tänkt, men har också kommit fram till att jag inte har en aning. Jag vet inte var jag är eller vad jag gör, bara att jag vill tjäna i en församling på något sätt, i Sverige eller någon annanstans. Jag vill fortsätta att tjäna Jesus och älska människor och göra det så som Gud kallar mig till det.

Text: Noomi Lind, foto: Johanna Ingvarsson