“Jag hoppas på ännu större kärlek till det gemensamma”
Hur känns det att ert framtidsförslag klubbades igenom?
– Det känns givetvis jättebra. Vi har jobbat med något som vi verkligen tror att rörelsen behöver. Jag tycker att vi också fick ett fint samtal med mycket värdefull input att jobba vidare utifrån. Att folk har tänkt till och vi fick gräva lite tillsammans, gör att beslutet som sedan togs känns ännu bättre.
Var du osäker på hur utgången skulle bli?
– Jag var inte säker på att vi skulle få det inriktningsbeslut som styrelsen föreslog, utan såg att det kunde bli delvis antaget eller att förutsättningarna kunde ändras på något sätt i beslutet. Men det är klart att jag hela tiden hoppades att det skulle gå den väg det gick.
Hur vill du summera ert år av arbete med detta?
– Det har varit ett spännande och väldigt intensivt arbete där vi konstaterat att det är många människor som älskar pingströrelsen och som vill den det allra bästa. Visst har det funnits olika åsikter i stora och avgörande frågor, men vi har haft ett väldigt gott arbetsklimat.
Något som ifrågasatts är hur väl de små församlingarnas perspektiv inkluderats i processen. Vad svarar du på det?
– Vi kunde ha haft en större representation av mindre församlingar i arbetsgruppen, men i ett läge då personer som fick frågan inte hade möjlighet att vara med, säkerställdes tidigt att vi ändå hade metoder för att även lyssna in de små församlingarna. I det material som underbygger rapporten finns väldigt många röster från såväl små som stora församlingar.
Vilka delar i förslaget skulle du säga är viktigast för att förhindra en osund maktutövning?
– Detta har varit en väldigt viktig fråga för oss. Framför allt ser vi teamtanken som ett viktigt led i detta. Genom att komma ifrån en osund maktkoncentration så kan man också få bukt med osund maktutövning. Att i den mån det går ha med fler än en person i beslutsfattandet. Det är tydligt att rörelsen bara vill ha en föreståndare men genom två vice föreståndare och en direktor så får vi ändå fyra olika perspektiv istället för ett när beslut ska fattas. Genom pastorsrådet, där vi säkerställer representation geografiskt via regionledarna, finns också ett rum till där de större frågorna förankras i ett bredare lager. Utöver detta kommer förtroenderådet och det etiska rådet som innebär förebyggande arbete och krishantering.
– Det handlar inte bara om att hantera övertramp utan också väldigt mycket om omsorg, att ledare ska orka axla sitt ansvar och kunna fungera i sina gåvor på ett sunt sätt där de mår bra.
Det som har fattats nu är ett inriktningsbeslut. Vad innebär det?
– Att vårt förslag till styrelsen och rådslaget nu kommer att prövas ett varv till mot verkligheten i ekonomi och verksamhet. Det finns en riktning och utifrån den kan man vrida och vända på förslagen för att sedan återkomma med revideringar.
Jag tycker att detta är en väldigt trygg väg att gå i att implementera en så här stor omorganisation.
Vad hoppas du att framtidsprocessen ska leda till?
– Jag hoppas att det föds en ännu större kärlek och överlåtelse till det gemensamma. Inte på bekostnad av, utan som en förlängning till det lokala engagemanget. Jag ser i mitt jobb på Pingst att när vi bestämmer oss för att göra saker tillsammans så kan vi komma så långt.
– Jag hoppas också på en större medvetenhet om hur vi i Pingst valt att organisera oss och varför. Sen tror och hoppas jag att den ska leda till en tryggare organisation för personal och för församlingar och till ett ökat förtroende i vårt samhälle.
Text: Noomi Lind