Tillbaka till Lviv

I söndags kom Allan Ekstedt och jag hem från en resa till Lviv, Ukraina. Eskilstuna kommun är vänort till staden Lviv. Borgmästaren Andrij Sadovvyj hade skickat en förfrågan till vår stad om hjälp och man beslutade att anslå 100 000 kronor för att köpa upp olika typer av förnödenheter man sagt att man behövde. Eskilstuna Pingst fick förmånen att köpa 14 pallar med mat.

Det beslutades också att Räddningstjänsten skulle frakta ner denna hjälpsändning till staden Lublin i Polen, där man skulle lasta om förnödenheterna i en ukrainsk långtradare som ägs av en bror till en pastor i en Pingstförsamling i Lviv.

Vi åkte i vår egen Volkswagenbuss som vi fyllt med en pall pasta till ett daghärbärge för barn. I tullen från Polen var kön med långtradare sju kilometer lång men från Ukrainas sida mot Polen var kön 20 km lång! Chaufförerna fick sitta fyra till fem dagar innan de kunde åka ut. Det var tänkt att vi skulle möta upp vår långtradare dagen efter men när vi såg köerna förstod vi att vi inte skulle hinna möta dem.

Staden Lviv har vanligtvis ca 720 000 invånare men på grund av flyktingströmmen har befolkningen ökat med ca 200 000 personer. När jag tidigare besökt staden kunde jag inte använda ryska eftersom man hellre talar engelska med de som inte talar ukrainska. Nu var det helt annorlunda – varhelst man gick på gatorna hörde man människor som talade ryska. Flyktingar från Donbass, Kharkov, Kherson etcetera hade nu kommit hit för att söka skydd.

Andrij Sadovvyj är borgmästare i Lviv.

På torsdagen hade vi fått en inbjudan till ett möte med borgmästaren. Vi togs emot på stadshuset av borgmästarens stab och borgmästaren visade ett bildspel med bilder från kriget. Det var speciellt ett kort som etsade sig fast i minnet. Det var 200 tomma barnvagnar man ställt upp som representerade de barn som dött i kriget.

CCC är det daghärbärge som Eskilstuna Pingstförsamling varit med och stöttat i över 20 år. Barn som kommer från sämre familjeförhållanden har möjlighet att komma dit varje dag efter skolan. Där får man två mål mat, göra olika aktiviteter och även höra om Jesus. Men från och med krigets början öppnade man upp lokalerna till att bli ett transitboende för internflyktingar. Fram till förra veckan hade man tagit emot 423 flyktingar. En del stannade en dag medan andra stannade fem dagar. Detta är vad man möts av hela tiden i landet – människor som sätter sin egen agenda åt sidan för att hjälpa de som har flytt sina hem.

Ivan som varje dag besöker CCC tog oss med till den skola där han och familjen bor. Ivan är tolv år men har redan gått igenom saker som vi kanske inte möter under hela vår livstid. Han berättade att hans mamma dog i hjärncancer när han var sex år. Hans pappa hade förskjutit honom och därför hade hans mormor och morfar tagit hand om honom. Nu hade han kommit till Lviv tillsammans med sin mormor och två mostrar och en kusin. Ivans mormor hade fått åka in akut till sjukhuset dagen innan för att sätta in en stent i hjärtat. De är tacksamma till skolan som tagit emot dem och ger dem mat tre gånger om dagen men önskar att kriget snart tar slut så att de kan återvända till Mykolaiv där de kommer ifrån.

Vi mötte även en ung familj som kom från Slavjansk – deras två barn besöker också CCC varje dag. Vi frågade om de hade tänkt lämna landet men kvinnan sa att ”jag inte vill lämna mina föräldrar som fortfarande är kvar i Slavjansk eller hennes tvillingbror som tagit värvning i kriget”. De bor i en skolsal på en madrass och de har ingenting att göra annat än att sova. Vi frågade om de sökt jobb men hon sa att innan de får tag i en lägenhet kan de inte söka jobb.

En morgon gick vi förbi en av de många Pingstförsamlingar som finns i staden och ligger endast 100 meter från CCC. De hade just avslutat morgonbönen och vi pratade med en äldre man som blev så glad när vi berättade att vi var från Sverige. En av de saker han sa till oss var att det är otroligt viktigt för dem att inte odla hat mot ryssarna. När vi ber för Ukraina låt oss även lyfta upp Ryssland inför Gud.

Allan Ekstedt, Natalia, Andrei, Taras och Patrick Öhlund.

Innan vi åkte hem hade vi möjlighet att möta pastor Taras och hans bror Andrei som äger det åkeri som regelbundet kör in hjälpsändningar i Ukraina. Församlingarna gör ett sådant otroligt arbete för att hjälpa sitt land i denna svåra tid. Pastor Taras berättade att minst 50 av hans medlemmar hade lämnat landet men nu hade deras platser i kyrkan tagits av flyktingar som flytt till Lviv. Församlingen hjälper dem med mat, husrum och ibland pengar för att köpa biljetter ut ur landet. Andrei kör med skytteltrafik med sina bilar mellan Polen och Ukraina. I Polen köper man upp de förnödenheter man inte får tag på i Ukraina. I Lviv packar man paket med olika produkter och ger det till familjer. Man kommer även från andra delar för att hämta mat hos dem och det skickas mindre bilar till andra delar av Ukraina med förnödenheter. I fredags kom hjälpsändningen över och är överlämnad till staden.

Under de tre dagar som vi befann oss i landet hörde vi aldrig något flyglarm. Men dagen efter att vi lämnat hörde man än en gång flyglarmet då åtta raketer avfyrats från Svarta havet.

Tack för allt ni gör för Ukraina! Det är så imponerande att se vad lokala Pingstförsamlingar gör för att hjälpa våra syskon i nöd.

Guds välsignelse,

Patrick Öhlund
Missionssekreterare Eurasien
Pingst – fria församlingar i samverkan