Flykten från kriget tog Tanya, Kristina och Anya till Turkiet

I förra veckan befann jag mig i Turkiet för IBRA:s räkning. Det är intressant att se vilken position Turkiet tagit i detta krig mellan Ryssland och Ukraina. I mars hölls ett fredssamtal i Turkiet mellan Ryssland och Ukraina. Nu i efterhand kan vi se att dessa samtal inte ledde någonstans. Den turkiska utrikesministeriet har kallat invasionen för ”oacceptabel” och ”en grov överträdelse av internationell lag.” Senare följde Turkiet Ukrainas förfrågan att kalla konflikten för ett krig (france24.com). Den 23 april gick Turkiet ut och sa att man stänger ner luftrummet för alla ryska flyg till Syrien.

En av dagarna satt jag i taxin och taxichauffören kunde tala lite engelska och vi hade ett mycket intressant samtal. Han var själv kurd och föddes i staden Van i östra Turkiet men flyttade med sina föräldrar till Istanbul när han var tio år. Han berättade (som jag senare kollat upp) att Turkiet tagit emot ungefär 80 000 flyktingar från Ukraina. Turkiet lovar skydd, tillåtelse att stanna i tre månader, skola för barnen och medicinsk hjälp.

I lördags hade jag möjlighet att predika i en rysktalande församling och det var folk från olika länder i Centralasien, Turkiet och Ukraina. Tanya hade kommit som flykting i mars och hon fortsätter att jobba kvar på det arbete hon hade i Ukraina, där hon undervisar i engelska online. Det är svårt att klara sig på den lön hon får från Ukraina i ett land där inflationen har ökat lavinartat och därmed också priser på mat, kläder, hyra och annat.

Kristina med sin son Denis.

Kristina hade kommit tillsammans med sin elvamånaders pojke Denis. De hade åkt till en släkting i södra Turkiet men kort efter att hon anlänt upptäckte hon att hon var gravid. Därför bestämde hon sig för att åka tillbaka till Ukraina och sin man som tjänar som soldat.

Hon åkte till det bulgariska konsulatet för att få visum eftersom hon behöver det för att kunna åka igenom Bulgarien på väg hem. Där mötte hon Anya och hennes dotter Lera. De hade kommit till konsulatet av samma anledning, de ville hem till Ukraina. Anya berättade kort om hur hon hamnat i Turkiet. Tillsammans med sin dotter hade de suttit ett skyddsrum under en månad. Den enda gången hon lämnade var för att köpa mat. En utländsk kvinna gav henne en möjlighet att komma till hennes hem i turkiska Cypern. Hon skulle köpa flygbiljetter och fixa allt annat. Anya hade inget pass men på grund av kriget släppte man ut henne i alla fall. Därför satte hon sig på flyget tillsammans med sin dotter och tog sig fram till Cypern. Kvinnan hade lovat att hon skulle kunna arbeta hos henne som städerska och tjäna 1500 lire (ca 700 SEK).

Anya med sin tolvåriga dotter Lera. Deras flykt förde dem först till Cypern men de har nu tagit sig till Turkiet.

När de kom dit hjälpte en god man dem att skriva in den tolvåriga dottern i skolan. Kvinnan började snabbt att tala med henne om män och att om hon gifte sig med en turk så kunde hon få medborgarskap. Anya sa hela tiden nej, även när de bjöd henne att dricka tillsammans med dem. Det var även män som försökte flirta med henne. Till slut kontaktade hon den gode mannen och frågade om han kunde hjälpa dem att ta sig till Istanbul. Han köpte biljetter till Istanbul för dem eftersom de inte hade några pengar. När de kom dit, tog de sig till det bulgariska konsulatet där de mötte Kristina och pastorn i den rysktalande kyrkan som själv kommer från Ukraina.

Nu har hon funnit människor som bryr sig om henne och hjälper henne. Hon var ännu inte troende men jag tror att Gud har berört henne. Kom gärna ihåg dessa personer i era förböner.

Man brukar säga att innan kyrkan och hjälporganisationer är på plats vid konflikter och krig har de som har en annan agenda redan kommit. Kvinnor och barn som flytt kriget och är traumatiserade möter onda människor som gör allt för att tjäna pengar på deras kostnad. Vad otroligt viktigt det är för oss att vara ett ljus i mörkret och finnas där för dessa människor som fått utstå så mycket.

Fortsätt att be för Ukraina och speciellt för dessa oskyldiga kvinnor och barn. Låt oss visa dem till honom som sa, Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila (Matt 11:28).

Patrick Öhlund
Missionssekreterare Eurasien
Pingst – fria församlingar i samverkan