fbpx

Tema: Jesus kommer tillbaka

Tema: Jesus kommer tillbaka
Varför är det så tyst om Jesu andra tillkommelse i dag? Det viktiga är inte att förutspå när den sker men att visa på hoppet i återkomsten så att rädsla och likgiltighet byts i förväntan och beredskap. Det menar pastorer och teologer som tidningen Pingst talat med.

Ingen vet när, men att Jesus kommer tillbaka är Bibeln tydlig om. Redan de första kristna levde i en stark förväntan. De trodde att det bara handlade om dagar innan de skulle få återse honom.
”Villigheten att lida för sin kärlek till Jesus, ointresset för att samla skatter på jorden, ivern att dela med sig av sin tro – allt detta var intimt förbundet med Herrens mycket snara återkomst och tidens slut.” Det skriver Teologiska nätverket i Pingst i kapitlet Jesus kommer i boken Trons hemligheter.

Bibeltexterna och tidstecknen har något viktigt att säga till oss och behöver tas på allvar, menar Joel MacInnes, teolog och lärare på ALT. Men många misstolkningar har gjorts.
– Alla de gånger då människor försökt räkna ut när Jesus ska komma tillbaka så har det visat sig vara fel. Det står tydlig att om den dagen och stunden vet ingen något och jag tror att det finns en tanke med att vi ska leva i den spänningen, säger han. Jesus uppmanar oss att inte binda oss till denna världen utan vara redo för att han kan komma när som helst. Samtidigt säger han att återkomsten kan dröja och att vi därför ska organisera våra liv.

Men lever vi med samma förväntan i dag? När tidningen Pingst talar med pastorer och teologer om ämnet, så är den övervägande slutsatsen att det talas för lite om Jesu andra tillkommelse i våra församlingar. En av orsakerna de ser är att vi fått det bättre och vill leva här och nu.
– Det kan vara så att i tider av kriser och katastrofer så är vi människor mer öppna för dessa tankar, säger Dan Salomonsson, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan, Uppsala. I dag kan jag se att detta för de flesta bara är ett ämne bland andra.

Alla de förutsägelser som gjorts men som inte infriats, har också gjort människor brända på dessa frågor.
– Även många förkunnare känner att ämnet är för komplext och svårt och väljer att lämna det, säger Pontus Tunhav, även han teolog och lärare vid ALT.

En fokusering på vedermödan, domen och helvetet skapade en hotfull bild av den sista tiden. Filmen Som en tjuv om natten som kom 1972, lämnade avtryck hos många.
– Mina far- och morföräldrars generation talade väldigt mycket om återkomsten, men deras barn blev skrämda av sättet de gjorde det på. Jag vet att min mamma var rädd för att komma hem och upptäcka att föräldrarna ryckts bort. Så jag tror att tystnaden är en motreaktion mot detta, säger Joel MacInnes.

Synen på den yttersta tiden och Jesu återkomst har också påverkats av vad som hänt i världen.
– Vi är alla barn av vår tid. På 1930-50-talet präglades hela samhällsdebatten mycket av skrämsel kring yttre hot, vilket gick igen även inom kristenheten, säger Dan Salomonsson.
Han kan se att det som allt mer betonas idag är glädjen och befrielsen i Jesu återkomst och Sven-Gunnar Hultman, pastor i Grindtorpskyrkan Täby, håller med om.
– När jag predikar lägger jag inte tonvikten på vedermöda, utan på att Jesus ska upprätta och befria oss, säger Hultman. För mig är det viktiga att han kommer, inte hur.

Ett historiskt perspektiv på pingströrelsen visar att förväntan på Jesu snara återkomst stod i fokus när väckelsen bröt ut på Azusa Street i Los Angeles 1906. Denna väckelse nådde snart Sverige och Lewi Pethrus gav 1912 ut boken Jesus kommer, som fick stor betydelse.
Pethrus såg omoral och omsorg om det jordiska som paralleller till Sodom och Gomorra, där domen väntade både den enskilda individen och Sverige som land. Han var präglad av John Nelson Darby och dispensionalismen, där viktiga grunddrag är en tydlig uppdelning av olika tidsåldrar och att Jesu återkomst ska ske i två steg, där bruden räddas undan vedermödan. ”Först kommer Herren på skyn och hämtar oss. Så gömmer han oss ett ögonblick i sin hydda, och sedan kommer han ner på Oljeberget, där han ska upprätta sitt tusenåriga rike på jorden, ” skrev Lewi Pethrus.
Enligt detta synsätt ska de kvarlämnade vara med under tusenårsriket och efter detta väntar den yttersta domen då djävulen kastas i helvetet för evig tid. Även jorden ska brinna och utplånas. Det finns en tydlig uppdelning mellan Israel och församlingen. Judarnas tideräkning anses ha stannat i och med att de förkastat Jesus. Istället blir det hedningarnas uppgift att evangelisera världen. Vid Jesu återkomst ska sedan hela det judiska folket frälsas samtidigt och få en viktig roll under tusenårsriket.

När staten Israel bildades 1948 och tempelområdet i Jerusalem intogs 1967, ändrades hos många uppfattningen om judarnas roll. Bibliska profetior ansågs uppfyllda och en kristen sionism växte fram. Judarna skulle få en aktiv roll redan under den sista tiden. En apokalyptisk bild målades där ett tredje världskrig väntade med stor förföljelse av kristna. Mänskligheten skulle förgöra sig själv genom en kärnvapenkatastrof. Sovjetunionen, arabvärlden och Israel stod i fokus. Den Europeiska Gemenskapen sågs som det romerska tiostatsförbund som omnämns i Daniels bok och Uppenbarelseboken och skulle ledas av Antikrist. Ekumeniken som Kyrkornas Världsråd har en viktig roll i, sågs som föregångaren till en antikristlig världskyrka.

Så småningom växte kritiken mot vad man såg som ett alltför spekulativt synsätt. En ny teologisk inriktning har formulerats, där Guds rike och en upprättad skapelse står i fokus, snarare än undergång och flykt från en döende jord.
George Eldon Ladds bok De yttersta tingen, 1980, har blivit tongivande i sin kritik mot dispensionalismen. Enligt honom får församlingen genom Jesus del av Gamla testamentets löften till Israel och den tydliga uppdelningen försvinner.

Meningarna går ännu isär om hur vi ska förstå Israels roll i den sista tiden.
– Jag tror inte på en tvåförbundsteologi utan vi är ett Guds folk där hedningarna är inympade i det äkta olivträdet, säger Pontus Tunhav. Men jag tror att det finns en unik plan i den yttersta tiden för det judiska folket. Gud visar sin trofasthet i sina löften, att han inte har övergivit sitt folk.

Enligt den nya teologibildningen lever vi mellan två olika tidsåldrar. Guds rike som tillhör den kommande tidsåldern har redan börjat manifesteras genom församlingen, för att nå sin fullbordan vid Jesu återkomst.
– Bibelns sätt att tala om den sista tiden är hela perioden mellan Jesu himmelsfärd och hans återkomst, säger Joel MacInnes. Det känns som att ondskan eskalerar därför att djävulen vet att hans tid är kort och att för varje dag närmar sig slutet. Samtidigt sker det mycket gott.

Svårigheten att förstå och placera in texterna om tusenårsriket har lett till skilda uppfattningar.
– En sätt att tolka denna period är symboliskt, som Guds rikes utbredande genom församlingen mellan hans första och andra tillkommelse – den så kallade amillennialismen. Det tenderar jag själv att göra, säger Joel MacInnes.
En liknande tolkning är att tusenårsriket är en konkret och framgångsrik period i församlingens historia före Jesu återkomst. Den så kallade postmillennialismen.

Den dominerande synen är än i dag är att Jesus kommer tillbaka före tusenårsriket. Under de tusen år som sedan följer ska Jesus regera, djävulen vara bunden och  skapelsen upprättas till sitt ursprung – den så kallade premillennialismen.
– Jag vill tolka Bibeln så bokstavligt som det går, säger Pontus Tunhav. Innan domens dag så visar Jesus att det är möjligt att skapa en rättvis värld. Det blir också Guds sista utsträckta hand för människor att omvända sig.
Han har även en mer klassisk syn på att Jesus kommer tillbaka före eller i mitten av vedermödan.
– Jag tror att vi kommer att ryckas upp och möta Jesus, men jag tror inte att vi ska leva vidare som själar i en himmel av guld och glas. Jag tror på en fysisk eskatologi där slutdestinationen är en ny himmel och jord där vi lever i relation med Gud utan synd, lidande och död.

Joel MacInnes ser vedermödan som en mer intensiv period av lidande före Jesu återkomst, då även en sista specifik Antikrist kommer att visa sig. Därefter kommer Jesus tillbaka synligt för alla.
– Kyrkan är beskyddad andligt under denna tid, men den är kvar på jorden, säger MacInnes.

Man kan också se det som att mänskligheten levt i tider av vedermöda sedan långt tillbaka. Under pesten på 1300-talet dog exempelvis en stor del av jordens befolkning.
– En del av dessa katastrofer beror på att vi människor bryter mot de regler som Gud har satt upp när det gäller att vara rädda om varandra och naturen, säger Sven-Gunnar Hultman.

Synen att bruden ska räddas undan en döende jord har fått allvarliga konsekvenser där kristna inte ser sitt ansvar för miljön och klimatet, menar han.
– Jag tror inte att vi ska försvinna härifrån. På samma sätt som folket gick för att möta och återvända med segerherren under romarriket tror jag att vi ska möta Jesus och återvända med honom. Gud älskar sin skapelse och hans plan är att återupprätta den. Jag tror att det är samma, förnyade jord som vi kommer att vara kvar på, säger Hultman.
Genom att lyfta fram vårt förvaltaransvar kan vi bli en viktig röst i klimatdebatten, menar han. Guds stora plan är att befria oss från syndens konsekvenser och genom detta budskap ger vi hopp till människor som är rädda och vilsna inför det som sker i världen.

Om den sista domen, som ska följas av evigheten, skriver Teologiska nätverket i Pingst:
”Domen, som inte får tonas ner, innebär rättfärdighetens seger och ondskans slutliga nederlag. Inte minst vittnar domen om en Gud som är fylld av medlidande med sin skapelse och därför omöjligen kan vara likgiltig inför det onda. Men den påminner oss också om de förtroenden Gud gett människan, som skapelsens förvaltare och vårdare. Ett förtroende som inte innebär ansvarighet inför någon är inget verkligt förtroende.”

– I dag är det väldigt svårt att tala om Gud som domaren och till och med om synd.  Vi vill ha en Gud som är snäll, säger Pontus Tunhav.
Han framhåller att Bibeln är väldigt tydlig med att en del av Guds godhet är att han är domare och att båda sidor måste komma fram:
­­– När talet om att vi ska stå inför Kristi domstol och göra räkenskap för våra liv tonas ner, så finns det risk för att det kristna livet blir vårt eget projekt där Gud ska stötta oss i våra drömmar. Vi tror att Gud hellre vill att vi ska vara lyckliga än följa regler och tar det som intäkt för att leva lite hur vi vill. Det stämmer dåligt med hur Bibeln beskriver det kristna livet.

Helvetet är en konsekvens av synden och döden och en plats för djävulen och hans änglar enligt Bibeln. Endast de människor som står fast i sitt uppror mot Gud till slutet hamnar där, menar Tunhav.
– Ibland målas bilden av en sträng Gud som sänder goda människor till helvetet men i själva verket visar Bibeln att Gud är otroligt nådefull. Han sände sin son att dö på ett kors för att syndare ska komma till Himlen. Jag vet att ingen kommer att stå på domens och säga att de aldrig fick möjligheten. Jag är övertygad om att Guds dom kommer att vara rättvis hela vägen.

Missionsbefallningen är central i vårt uppdrag. Det finns fortfarande folkgrupper som betecknas som onådda och områden som är svåra att ta sig in i med evangelium, men Tunhav framhåller att Gud har olika sätt nå fram till människors hjärtan.
– Det är fascinerande hur till exempel människor i Mellanöstern berättat att de aldrig mött en kristen men plötsligt sett Jesus i en syn. Det visar att Gud är högst intresserad av att alla människor ska få en chans att ta emot honom.

Teologin kring Jesu andra tillkommelse har alltså förändrats genom historien. Men är det inte viktigt att ha en grundsyn som är beständig?
­– Vår teologi ska vara baserad i bibeltexten och det är dit vi ska vända oss hela tiden säger Pontus Tunhav. Den måste hålla över tid oavsett om vi lever i Sverige och har god ekonomi eller lever i fattigdom och utsatthet någon annanstans i världen.

Det stora hoppet framhålls av dem alla som det centrala i förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse. Vi är här på jorden med ett uppdrag, men det finns något bättre som väntar.
– De första kristna bad den korta bönen ”Maranatha – kom Herre Jesus.” Vi måste våga predika Jesu återkomst och att den är något att längta efter, säger Joel MacInnes.

Det finns en tröst i budskapet om återkomsten, framhåller Dan Salomonsson.
­– Frågan vi ställer oss är hur Gud kan tillåta det som är ont och då får den sitt svar. Sanningen är att han inte tillåter det över tid. Detta är det kristna hoppets stora glimrande juvel.

Text  Noomi Lind, foto: Lightstock