Tema: “Jag har brottats med att se mig själv i rollen”
För två år sedan fanns hon med på sidan Folk i rörelse här i tidningen, en ung kvinna som precis hade börjat sin tjänst i Pingstkyrkan i Taberg. I januari på Pingst Pastor, väckte några ord över en frukost nyfikenhet på Rebecka Wiberg, 32 år. Samtalet kretsade kring hur det är att var kvinna och ledare inom pingst och det var tydligt att ämnet engagerar henne.
Vem är hon, hur har det gått och hur kom det sig att hon blev pastor och föreståndare? Att valet inte var självklart berättar hon en tisdag förmiddag några veckor senare.
– Det var en resa som jag gjorde tillsammans med mina kurskamrater och min mentor på ALT i Örebro. Jag har brottats ganska mycket med rollen, att se mig själv i den. Kanske hade jag en alltför smal bild av vad detta innebär.
I mitten av utbildningen kände Rebecka att hon inte passade in. Hon gjorde ett studieuppehåll och började läsa pedagogik istället.
– Men så satt jag på en etiklektion i Härnösand och upplevde så starkt att jag måste få leva mitt liv med ett djupare syfte, att människor ska få uppleva Jesus. Det här var liksom för klent. Jag insåg att jag inte behövde veta exakt hur min tjänst skulle se ut, bara svara ja och jag kände en sån frid när jag hade bestämt mig.
Hon tränades tidigt i sitt ledarskap både inom idrotten och i sin församling, där hon har fick mycket uppmuntran av andra. Men det allra viktigaste var att få visshet om kallelsen från Gud.
– Om jag börjar utifrån bekräftelsen från människor, då kommer jag att leva för människor. Jag upplevde att Gud frågade mig: ”Vill du det här? Jag vill att du ska vilja det.” Och detta blev en grund och en frihet i kallelsen som jag behövde.
Efter utbildningen blev hon pastor med inriktning på unga vuxna i Immanuelskyrkan i Örebro. Hon har även arbetat vid EFK:s huvudkontor och varit bibellärare vid Götabro.
Det var i samband med föräldraledigheten för tre år sedan som tankarna kom på att återvända till Småland. Tjänsten i hemförsamlingen blev ledig. Sedan dess har familjen utökats med ett barn till.
Som den första kvinnan som är pastor och föreståndare i sin församling tycker hon att hon blivit oerhört bra mottagen.
– Att församlingen kände mig väldigt väl kan säkert inverka. Jag hade ett förtroendekapital redan när jag kom.
Men att hon själv varit ledare inom EFK, ger ett utifrånperspektiv på den egna rörelsen.
– Hos EFK såg jag fler kvinnor ha högre positioner i kyrkan. Det var lättare att se dem även på håll. Jag upplever att vi har ganska långt kvar innan det blir jämställt i praktiken i pingst. De normer som kan utgöra hinder lever kvar ganska starka i vår rörelse. Det räcker inte med att vi är överens om en teologi utan vi behöver hela tiden vaka över detta tillsammans.
Igenkänning är viktig för att fler kvinnor ska våga ta plats, tror hon. Och de stora mötesplatserna som Pingst Pastor och Nyhem, är avgörande för att sätta nya normer.
– Om vi vill se en förändring så behöver vi göra medvetna val. Vi talar mycket om förkunnaren, det är en viktig roll och vi ser kvinnor i talarstolen, men frågan är vilka som predikar på prime time?
Det handlar dock inte bara om män och kvinnor framhåller hon, utan om att få en bredd i ledarskapet generellt.
– Jag vill inte vara med i en homogen rörelse där pastorerna ser likadana ut och talar på samma sätt. Vi är ju olika.
Även synen på föreståndarrollen behöver bli mer nyanserad, menar hon.
– Jag tror att också många män upplever att de inte passar in i den. Vi får bättre samtal, når fler människor och kommer längre när vi vågar tillåta mångfald i ledarskapet.
Något som är avgörande för att hon själv ska kunna vara föreståndare, är närheten till den större familjen. Den var en viktig anledning till att flytta tillbaka hem.
– Det finns ju massor av jobb som är krävande, men det här konstant oregelbundna i arbetstider och att vara tillgänglig innebär ett stort beroende av människor runt omkring som kan hjälpa oss med våra barn och som kan ta grejer i vardagen.
När hon gick in i tjänsten pratade de mycket om förväntningarna på henne, både hennes egna och de som kom från församlingen. Hur skulle det exempelvis fungera att vara förälder och föreståndare? Rebeckas man är pappaledig och tar ett stort ansvar för barnen, men det är även för henne oerhört viktigt att vara en närvarande mamma.
– De samtal som jag har med församlingsledningen om detta har de nog inte haft med de tidigare pastorerna. Om det beror på att jag är kvinna eller på hur jag är som person vet jag inte, men om inte min familj fungerar, om arbetet går ut över mina barn, så kan jag inte vara här.
– Det har hänt, när jag tvingats avbryta ett samtal på grund av barnskrik, att jag fått frågan om inte någon annan kan ta hand om mina barn. Men annars har det fungerat väldigt bra. Vi upplever verkligen att de värdesätter att de har fått en hel familj.
Som en av sina främsta tillgångar ser Rebecka förmågan att se helhetsperspektivet på verksamheten och att få med sig församlingen.
– Jag tror på att ha en tydlig riktning och vision, men för mig är det också väldigt viktigt med relationerna. Jag vill leda tillsammans med församlingen. Allt handlar om att skapa förtroende, utan detta vill ingen följa mig.
– Jag kommer inte till församlingen och talar om vad vi ska göra utan min ingång är att upptäcka vilka gåvor som finns, vad Gud har lagt ner. När man börjar i den änden, lyssnar till det som ligger på människors hjärtan, så finns det så mycket att bygga på.
Att ingå i ett nätverk av föreståndare och att få undervisning, uppbyggelse och redskap på Pingst Pastor är viktigt för Rebecka, men hon talar särskilt varmt om den riktigt nära gemenskapen.
På ALT knöt hon starka band till några andra kvinnor och de fortsätter att mötas. De har också insett att det fanns ett större behov av gemenskap och startade därför Pastorssystrar för två år sedan. Redan första gången kom runt 45 kvinnor och idag finns 135 medlemmar i deras facebook-grupp, från olika samfund.
– Vi möts inte till konferens utan till nätverk för att dela livet och uppmuntra varandra i tjänst. Vi tar upp många olika ämnen men ett samtal som jag särskilt uppskattat är hur vi får ihop familjeliv med pastorstjänsten. I vår gemenskap byggs en vänskap där vi vågar visa vår sårbarhet. Det tror jag är väldigt viktigt för att hålla som pastor, att ha vänner i sina pastorskolleger.
Hon har lärt sig mycket av de män hon jobbat tillsammans med och även blivit bekräftad i sin kallelse av dem, men de mentorer som hon valt genom livet är ändå kvinnor. Kanske för att hon känner igen sig mer i dem. Och dessa samtal är viktiga.
– Jag behöver få sätta ord på saker, vara i en process, för att upptäcka vad Gud gör i mitt liv. Detta är avgörande för att jag ska vara autentisk i mitt ledarskap och orka på sikt. Om denna grund vacklar, då spelar det ingen roll hur mycket jag kan.
Rebecka har själv jobbat mycket med unga människor och att bana väg för fler kvinnor till ledarskap tror hon är avgörande för att bygga förtroende hos dem.
– För den yngre generationen är detta redan så självklart. Vi måste höja oss för att få med oss dem. Gud kallar kvinnor och män och vi har ett ansvar att göra plats för dem. Det är inte så att alla bara tar för sig, utan man behöver få utrymmet.
– Antalet sökande till ALT sjunker. Vi som redan är ute i tjänst har ett jobb i att uppmuntra fler att våga tro på det som de har inom sig.
När hon tänker på sin egen framtid så ser hon att Gud kan sända henne in i olika sorters uppdrag.
– Jag tror att Gud har kallat mig till att vara ledare i hans församling, sen om det alltid kommer att vara en pastorstjänst, det vet jag inte. Men det hade varit spännande.
FAKTA
• Familj: Maken Edvard och barnen Vera och Signe.
• Bor: I Norrahammar.
• Fritidsintressen: Att odla och träna
• Övrigt engagemang: Nätverket Pastorssystrar som möts nästa gång den 9-10 april. För mer info kan du också söka på FB-gruppen ”Pastorssystrar – ett nätverk”.
Röster om Rebecka Wiberg
Julia Magnusson, ungdomsledare i Pingstkyrkan Taberg:
“Rebeckas fokus på församlingens tjänande roll gentemot sin stad inspirerar mig mycket. Är tacksam över att jobba ihop med någon som sätter fokus på att ha låg tröskel in till kyrkan, en kyrka som ska vara tillgänglig för alla.”
Ellen Hemström, pastor och föreståndare i Filadelfiakyrkan Örebro:
“Rebeckas kärlek till Jesus och till Guds församling lyser igenom hennes liv, förkunnelse och ledarskap. Rebecka har en alldeles särskild förmåga att se och uppmuntra människor i deras gåvor. Jag har under våra många år som vänner imponerats av hur hon ständigt skapar nya och kreativa mötesplatser där människor med olika bakgrunder, åldrar och erfarenheter samlas runt Jesus Kristus.”
Läs mer på temat Kvinnor i ledarskap
Text: Noomi Lind, foto: privata bilder