Tema: Att leda är att tjäna

Vår främsta förebild inom andligt ledarskap är Jesus själv. Genom att tvätta lärjungarnas fötter visade han tydligt att ledaren ska vara en tjänare. Till sin karaktär var han mild och barmhärtig men också tydlig och skarp. Han var både Lammet och Lejonet av Juda.
Han beskrev sig själv som den gode herden, ett arbete med låg status i samhällets ögon. En herde går före sina får och de följer efter då de känner igen herdens röst. Herden är beredd att ge sitt liv för fåren när faror hotar och söker upp det minsta lamm som gått vilse.

Vi lever i en tid då det blåser många vindar. Kanske är det svårare än någonsin att vara ledare i Guds församling. För att få en bild av synen på detta uppdrag idag, ställde tidningen Pingst frågor till några olika ledare i pingströrelsen.
Vägen in i andligt ledarskap är kallelsen från Gud och människors förtroende, är de alla överens om.
– Jag strävar inte efter en position utan ställer mig till förfogande som tjänare, säger Henrik Åström, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan Lund. Det handlar om ett samspel mellan min egen längtan och personlighet och mötet med andra som ser och bekräftar min kallelse.
För att ledarskapet ska hålla över tid är det viktigt att ha rätt drivkraft och fokus, framhåller Ruth Hasselgren, pastor i Pingstkyrkan Eskilstuna och regionssekreterare för Europa i Pingst International.
– Allt som jag gör flödar ut ur min relation till Gud. Min identitet ligger inte i att jag är en ledare utan att jag är en Jesu lärjunge. Jag leder för att Gud ger mig förtroende och ställer mig på platser där han vill använda mig. Han visar mig också hur jag ska hantera det jag möter.

Andligt ledarskap innebär att se och tjäna människor utifrån Jesu exempel. Det handlar om att vara ödmjuk, men också fast, menar Richard Svensson, verksamhetsledare för Pingst Församling.
– Ledaren har självinsikt, är ärlig med både sina styrkor och svagheter, men har också mod att fatta beslut och att stå för dem.
Det är i vardagen som ledarens sanna karaktär visar sig.
– Ett gott andligt ledarskap syns framför allt på frukten i lärjungaskapet, inte i att personen är den bästa predikanten på scenen, säger Ruth Hasselgren. Man ser det i mötet med människor i nöd, i hur ledaren talar om andra och bemöter konflikter. Och i att den är ärlig och öppen med sin egen kamp.

Ledarens uppgift är inte att springa på alla bollar utan att lyssna in och våga följa det spår som Gud visar, menar Robert Tedenby. Han är pastor och föreståndare i Pingst Västervik och har även stor erfarenhet från idrottsvärlden.
– Allt ledarskap har utmaningar, man blir ifrågasatt. Men faran ligger inte i att människor är missnöjda, utan i hur man som ledare hanterar detta. Det måste finnas en riktning där var och en hittar sin roll i laget, förstår sin del i helheten.
Ledarskap i en församling innebär ett ständigt utgivande. Därför är det viktigt att ha stunder och platser där man själv får fylla på, framhåller Ellen Lorentzon, pastor med inriktning på ungdom i församlingen Arken, Värnamo.
– Jag behöver dra mig undan likt Jesus för att kalibrera rätt i uppdraget, men också för att lära känna mig själv som ledare och sätta sunda gränser utifrån det.
Betydelsen av hur man leder sig själv, är värd att betonas. Att utvärdera och sätta mål.
– Jag brukar ha ett personligt bokslut minst en gång per år. Det är viktigt för att inte stanna i min utveckling och att även kunna växa inom de områden som jag är svagare på, säger Henrik Åström.

Men att slipas mot andra människor är minst lika viktigt.
– De personer som finns omkring mig får inte bara vara jasägare. Det måste finnas friktion, människor som får mig att tänka, att vrida och vända på saker, som utmanar mig, säger Richard Svensson.
Att bygga ett starkt kollektivt ledarskap ger både förutsättningar att använda sina egna styrkor fullt ut och att komplettera med andra gåvor.
– Det finns inga ensamvargar i Guds rike. Jesus valde 12 lärjungar, säger Ruth Hasselgren. Vi behöver hela spektret av ledaregenskaper där vi bär arbetet tillsammans.

För att andra ska växa och komma till sin rätt gäller det att hitta en balansgång mellan att vara drivande och tillbakalutad, framhåller Richard Svensson.
– Som ledare har du ofta en tanke och en riktning, men det är viktigt lämna öppet, ställa rätt frågor och att lyssna in andra. Att visa i ord och handling att de är värdefulla, ge dem tid och erkännande. Och att själv ta ansvar när något blir fel.
Det handlar om att låta människor komma nära och se hur man gör saker, för att sedan själva få försöka och så småningom klara uppgifterna helt själva, menar Ellen Lorentzon.
– Det är också viktigt att delegera rätt utifrån deras styrkor och intressen, att inte bara dumpa saker på dem, säger hon.

Guds rike byggs av levande stenar, framhåller Ruth Hasselgren. Om det tillåts bli lite annorlunda än vi själva tänkt oss, kan också en mångfald av människor blomma ut som ledare.
– För mig är det viktiga aldrig hur perfekt vi kan göra något, utan att det vi gör är äkta och fyllt av glädje och kärlek.
Men ledaren bör heller inte släppa taget för tidigt, menar hon.
– Kanske har vi ibland varit för snabba med att lämna över ansvar. Vi har gått åt sidan och sedan inte tagit reda på hur personen mår.

Vi lever idag i ett intensivt flöde av information och åsikter där människor kan vara hårda och dömande. Inte minst mot ledare.
– Att vara trogen Guds ord är inte alltid inne, men istället för att ta striderna mitt i stormen kan det vara bra att ta ett steg tillbaka. Utanför vinddragen där jag kan tänka fritt, kommer jag oftast fram till vad som är rätt att göra, säger Robert Tedenby.
Det är viktigt att vi inte förlorar frimodigheten i vad vi står för. Jesus var alltid tydlig. Han var full av både nåd och sanning, påtalar Henrik Åström.
– I vår strävan att nå ut till människor får vi inte bli så världstillvända att själva evangeliet riskerar att hamna i skymundan.
Men frågan är om tidsandan även påverkat vår egen syn på vad som är gott andligt ledarskap. Premierar vi ibland utstrålning och snabba resultat framför karaktär och långsiktig hållbarhet?
– Jag tror att det alltid finns en risk för att resultat utifrån vissa parametrar lyfts fram, exempelvis toppsiffror i medlemsantal. Men blir människor lärjungar? Blir de mer kärleksfulla mot varandra? Detta tror att vi behöver prata mer om, säger Åström. Om det inte finns ett gott andligt liv där människor växer, då urholkar vi något på sikt genom vårt ledarskap.
Ett ledarskap innehåller olika säsonger, där det ibland händer mycket och andra perioder tycks stå stilla. Därför gäller det att inte bara förlita sig på det som syns just nu. Gott ledarskap bär även genom öknen, framhåller han.Ett långsiktigt perspektiv kan hjälpa oss att inte driva på för hårt och att värdesätta fler egenskaper, tror Richard Svensson
– Det är viktigt att jag som ledare inte bara fascineras av det människor säger, av fyrverkeriet, utan ser bortom orden. Ofta är det hos dem som inte är högljudda som guldet ligger.
Vi behöver bli bättre på att bygga karaktär ifrån grunden, men också tänka mer nyanserat på ledarskap, menar Ellen Lorentzon.
– Vi kan alla vara bärare av karismatik, men den kan ta sig olika uttryck. Det finns människor som jobbar på ett helt annat sätt än vi är vana vid, men som Gud använder väldigt starkt.

Att bevara sundheten i sitt ledarskap innebär en balansgång mellan självförtroende och ödmjukhet. Och transparens. Men var ligger ansvaret för att se till att en ledare håller sig på vägen?
– Det är viktigt är att det finns en kultur där omgivningen tillåts och känner sig trygg med att kunna adressera saker. Men i slutet av dagen är det jag som har ansvar för mitt eget liv, hur jag förvaltar det som de har sett hos mig. Både det jag kämpar med och vem jag blir när det går bra, säger Richard Svensson.
Men är det självklart att som ledare ha människor omkring sig som man vågar anförtro sig åt och be om hjälp? När de via Mentimeter fick frågan vad de gör när livet blir besvärligt, svarade en stor andel av deltagarna på Pingst Pastor 2024 att de ”kör på som vanligt och ber att det ska bli bättre,” istället för att söka hjälp inom rörelsen.
– Trots att jag rör mig i sammanhang där vi ständigt påtalar att det är viktigt att vi inte står ensamma, fastän vi har mentorprogram, själavård och andra verktyg för att minska ensamhet så hör jag det alltför ofta. Jag är ensam. Jag hade ingen att prata med, säger Richard Svensson. Och även om man har vänner är frågan om man vågar ta upp det där som mer än något annat behöver sägas.
En av orsakerna kan vara att pastorer inte hinner bygga upp stödjande nätverk i den omgivning där de arbetar, tror Robert Tedenby.
– På något sätt har det skapats en kultur av kortare anställningar istället för att en pastor upplever kallelsen till en stad eller ort och planterar sitt ledarskap på längre sikt.
I en ledares vardag kan det vara så att andra hejar på eller har åsikter om det som görs, men samtidigt vill allt färre vara med och ta ansvar, menar Henrik Åström.
– Min erfarenhet är att det andliga ledarskapet ofta är väldigt ensamt, tyvärr. Den här andliga kampen om församlingsutveckling och om människors frälsning.

Att leva med höga förväntningar och en tung arbetsbörda skapar också sårbarhet hos en ledare, som ofta är helt beroende av ideella insatser från andra.
– Jag tycker att det ställs väldigt höga krav. Man ska vara en god pastor och predikant, gärna kunna strukturer och utvecklingskurvor, lite ekonomi och
arbetsmiljö. Det är lätt att känna att man inte håller måttet, säger Åström.
Samtidigt som många pastorer sliter alltför hårt, gäller det att inspirera fler att våga gå in i detta uppdrag.
– Min filosofi är att Jesus aldrig bränner ut någon. Jag tror att utbrändhet ofta handlar om att våra pastorer och föreståndare för mycket blivit administratörer, istället för att få ägna sig åt bönens och ordets tjänst, säger Richard Svensson.

Att det finns en iver att tjäna Gud är viktigt, men samtidigt finns ett ansvar att skapa en sund arbetskultur även i kyrkan, menar Ellen Lorentzon.
– Om jag ser att min föreståndare åker hem ibland och hänger med sin familj, tar en paus med sina barn, så kanske det är lättare för mig som ung ledare att också göra det.
Ibland ställer vi våra ledare på en piedestal och glömmer bort att även de är människor som står mitt i livet med alla dess utmaningar, tror Ruth Hasselgren.
– Det är viktigt att vi ser det som vårt ansvar att be för dem som leder och inte bara kräver resultat. Att vi ber om välsignelse, beskydd och om att de ska ha vänner i sina liv.

Är vi också för hårda mot de ledare som misslyckas och faller? Finns det en väg tillbaka och hur ska den se ut för att ge grund för nytt förtroende?
– Vi måste kunna ställa krav på och granska våra ledare, säger Robert Tedenby. När de går in i sina ledartjänster så ska alla känna till att för dem som faller är det inte kört, det finns förlåtelse och upprättelse. Men de behöver också själva vara ödmjuka, erkänna sina misslyckanden och gå igenom en process av själavård och helande.
Efter detta ska andra i ledarskapet också få göra en utvärdering till grund för vägen vidare, framhåller han.
Hela denna process måste få ta tid för att vara trovärdig och hållbar, är de alla överens om. Det handlar om att bygga upp förtroendet på nytt underifrån, för att efter hand anförtros fler uppdrag.
Hur vi agerar när något går snett påverkar också om nya vill gå in i ledarskap, tror Henrik Åström.
– Vi behöver skapa en ledarkultur där man kan misslyckas och få en ny chans, men där vi inte heller sopar saker under mattan, utan är raka och tydliga.
I församlingarna bör man tala mer om hur vägen tillbaka kan se ut efter att ha bränt ett mått at förtroende. Annars finns risken att i praktiken ändå vara för hårda, menar Ellen Lorentzon.
– Det är lätt att vi säger att man alltid är välkommen tillbaka, men när någon väl trampar snett så visar vi inte alls detta.

För att unga ledare ska våga ta över trots att det kan blåsa hårt, behöver de ha trygga och orädda ledare att ta rygg på, framhåller Lorentzon.
– Det har varit avgörande för mig att jag haft förebilder, människor som slutit upp runt mig i ord och i handling.
Alla lyfter fram vikten av ett tydligt mentorskap, något man jobbar med inom Pingst Pastor.
– Att unga ledare matchas med äldre på ett bra sätt är viktigt. Att de blir lite skyddade men också får ta ansvar, säger Robert Tedenby. Och att de förstår att man får ha perioder i sin tjänst då det inte går så bra. Detta är en viktig del i lärandet och bygger karaktär.

I Bibeln talar Jesus öppet om att andligt ledarskap är tufft. Vi kommer att bli förföljda och ibland mista livet för vår tro. Människor kommer att tala illa om oss. Men han uppmanar oss ändå att följa honom. I slutänden handlar det om att ha sin kallelse inristad i hjärtat, menar Richard Svensson
– Du behöver ha en djup övertygelse om att detta är anledningen till att du är på jorden.

Text: Noomi Lind, foto: Pexels