Tema: Så kan unga vuxnas tro bevaras

Statistiken visar att omkring 60 procent av alla som växer upp inom pingströrelsen lämnar dess församlingar som unga vuxna. Ofta sker det tyst. Vad är det som händer och hur ska trenden vändas?

Svar på detta söks genom studien Kristen tro på glid? Tron hos unga vuxna i svensk frikyrklighet, som ges ut av Institutet för Pentekostala Studier, IPS, i höst.

Den bygger på såväl kvantitativa som kvalitativa undersökningar av hur ungas tro formas och varför vissa väljer att stanna kvar medan andra går.

Mattias sennehed  har i 20 år jobbat med ungdomar och unga vuxna, som pastor och som ledare för YA! (Young Adults) inom Pingst. Han konstaterar att såväl insikten om situationen som viljan till förändring finns runtom i församlingarna.

– Jag vet ingen som tycker att detta är oviktigt, tvärtom gör man allt man kan. Problemet är att om man inte har tillräcklig kunskap om utmaningen så räcker det inte att man gör allt man kan, det får för liten påverkan. Att få ett stabilt underlag med stöd i forskning är svaret på en önskan jag haft länge.

 I studien beskriver han åren mellan 18-24 år som en hängbro mellan två kontinenter, avgränsade av en ravin med en flod i botten.

”Men att korsa gapet mellan världarna har för många blivit en utmanande resa. En expedition genom det strömmande vattnet har alltför ofta fört den passerande långt bort innan den kommit över på fast mark igen. Kartorna man fick memorera som barn stämmer då inte längre med platsen man gör sin landgång på och som livsresan sedan utgår ifrån.”

Det är under dessa år som unga människor väljer inriktning för resten av livet, men för lite vikt har lagts vid att ge stöd just då, menar Sennehed.

”Men kan det vara så att vi inte når ända fram för att vi missuppfattat var mållinjen är? Om målet är att leda den unga till en vuxen tro så är inte målgången vid slutet av gymnasiet. Det är i själva verket då som vi springer in på upploppet. Vi är inte klara, utan står inför den mest avgörande sträckan, tiden som ung vuxen.”

Bilden framträder i studien av unga som ofta inte har fattat några tydliga beslut om att lämna. Det har skett långsamt och obemärkt både för dem själva och för andra. Detta stämmer med Mattias Senneheds erfarenheter.

”Inför sommaren och badsäsongen så varnas vi med upplysningen om att barn drunknar tyst. Därför är det viktigt att hela tiden ha dem inom synhåll och inte tro att man hör om det skulle gå illa. Det förhåller sig på samma sätt med unga vuxnas frånfall från tron, det sker tyst,” skriver han.

Unga vuxnas erfarenheter av tonårstiden i frikyrkan – såväl personer som lämnat som unga som är kvar, har analyserats.

Totalt har 11 fokusgruppsintervjuer gjorts i två församlingar inom Pingst, två i Svenska Alliansmissionen och två i Evangeliska frikyrkan, där den ena finns i en större högskoleort och den andra i ett mindre samhälle eller stad.

Metoden som använts är aktionsforskning, vilket här innebär ett aktivt samarbete mellan forskare och församlingsledare.

Det är en i grunden ljus bild av församlingen som visar sig. Det framhåller Ulrik Josefsson, prorektor på ALT (Akademin för Teologi och Ledarskap), som sammanställt denna analys tillsammans med Jakob Svensson.

– Jag har förvånats över att skillnaderna mellan de som är kvar och de som lämnat är så pass små och att det är ett så oerhört starkt fokus på de sociala dimensionerna. När de ungas tro idag beskrivs, så betonas inte det idémässiga innehållet av tron utan gemenskapen.

– Det finns saker vi måste bearbeta och utveckla men jag tror också att vi ska bejaka att vi är en rörelse som bygger väldigt mycket på relationer och samvaro, där tron tar sig uttryck i våra liv tillsammans. Det är en oerhörd styrka i de sociala banden.

Synen på församlingen som en enda stor familj är tydlig, liksom hur de unga värdesatt gemenskapen över generationsgränserna.

Vikten av förebilder lyfts fram som en nyckel att ta med sig framöver, av en av de församlingsledare som ingått i arbetet med fokusgruppsintervjuer.

– De som är kvar verkar ha lättare att peka ut tydliga förebilder från sin ungdomstid i kyrkan än de som lämnat, säger han. Det är ungdomspastorer och andra ledare som de levt nära och haft en varm gemenskap med. Ödmjukheten och transparensen hos dessa ledare lyftes fram och även om undervisningen och kompetensen också värderades högt, så kom de relationella värdena först.

– Hemgrupperna nämndes också som viktiga för dem som är kvar. Där kan de bygga relationer, ta tag i frågorna om tro och tvivel och fördjupas i sin tro.

Samtidigt som de sociala banden alltså har så stor betydelse enligt fokusgrupps-intervjuerna, så visar sig individuella uttryck ligga i topp när bibelskoleelever svarar på en enkät om vad som är viktigast för deras tro. Den visar också att föräldrarna har mindre betydelse för dessa ungas tro än för unga i Norge, där liknande undersökningar gjorts.

– En reflektion över detta är att vi i Sverige i mycket högre grad än i Norge har talat om tron som en privatsak. Föräldrarna ersätts inte med pastorer och ungdomsledare. Det är istället lovsång och bibelläsning som hamnar högst, säger Ulrik Josefsson. Detta säger något om vårt samhälle och hur påverkade vi är av det.

I mötet med nya miljöer, genom studier eller arbete, så utmanas tron och värderingarna i livet, visar intervjuerna i fokusgrupperna.

När de blir äldre känns det för vissa inte heller naturligt att uttrycka tron på samma sätt som förr. Känslan av att inte vara tillräckligt andlig har fått en del unga att lämna kyrkan.

– Problemet är att vi ibland verkar ha kvar tonårstidens uttryck för tron som mall för hur en radikal och överlåten tro ska ta sig uttryck också i vuxenlivet. I själva verket förändras våra uttryck i takt med att vi blir äldre och mer erfarna, men det innebär inte att vi slutar att vara passionerade, framhåller Josefsson.

Alla har brottats med att hitta ett moget förhållningssätt till trons innehåll, men allra svårast har det varit för de unga som lämnat kyrkan. De upplever att de har fått för svaga redskap för att utvecklas och mogna i sin tro.

Församlingsledarna i de sex församlingar där man analyserat materialet, ser större möjlighet till reflektion, diskussion och ifrågasättande, ett tydligt mentorssystem för unga vuxna och trygga rum för att dela livet i både med- och motgång, som viktiga områden att satsa på.

Ulrik Josefsson pekar på tre tydliga lärdomar:

– Jag tror för det första att vi behöver bli bättre på att bejaka olika uttryck för en överlåten tro. Vi har för det andra i för liten grad lyckats forma medvetna och överlåtna lärjungar. Detta kan hänga ihop med att tron har en så stark betoning på de sociala dimensionerna, så att när dessa strukturer förändras så påverkar detta också själva tron. Sedan undrar jag, för det tredje, om vi är så inriktade på att nå nya människor, att vi ibland riskerar att glömma dem vi redan har?

För att skapa en djupare förståelse för den process där unga lämnar kyrkan, förs ett teologiskt maktperspektiv in av Fredrik Wenell, lärare i Systematisk Teologi vid ALT.

I ett samhälle starkt präglat av individualism ser sig många unga vuxna som fria och självständiga i sina livsval, men i själva verket styrs de av kulturella krafter och sociala normer som de själva inte råder över, menar de amerikanska sociologerna Christian Smith och Patricia Snell.

Själv lägger Wenell till en ytterligare dimension, utifrån aposteln Paulus och hur han använder begreppen makter och herravälden i Kolosserbrevet och Efesierbrevet för att beskriva såväl sociala strukturer i det fysiska, som andliga krafter.

Insikten om den andliga kamp som råder var stark inom vår rörelse längre tillbaka i tiden, påtalar Wenell. En svartvit bild målades upp av kyrkan och världen, där man tog avstånd från bio, rockmusik, dans och idrott för dess ”negativa atmosfär”.

Senare blev exempelvis rockmusiken istället ett medel för att nå unga, men någonstans längs vägen har också själva förståelsen för den andliga kampen försvunnit eller omförhandlats, menar Fredrik Wenell.

– Själv älskar jag hockey, men jag önskar att vi ska inse att de här sociala strukturerna också har en andlig dimension som attraherar människor och kan dra dem bort från tron. Det betyder inte att kyrkan ska säga nej till allt, men däremot vara medveten om och skapa en dialog om det här.

Gud kan använda olika kulturer och tala genom dem, men de kan också bli

destruktiva, menar Wenell. Och detta gäller även församlingen själv.

– Kyrkan kan dra människor till Jesus, men också bort från honom. Jag försöker visa på komplexiteten i detta, hur allt hänger ihop. Vi behöver ha en mer öppen dialog där vi ser hur Gud blir synlig i det givna sammanhanget och var det finns motsatta risker.

Enligt honom är nyckeln till att bevara en sund församling öppenhet. Att lyssna till det omgivande samhället och till varandra som olika kyrkor, utan att förlora den egna identiteten.

– När församlingen tror sig vara sig själv nog och sluter sig, när man inte vågar öppna för samtal av rädsla för att människor ska tappa tron och när man ger alltför förenklade svar på komplicerade frågor, blir det destruktivt.

Detta är en viktig lärdom från studien, menar Wenell. Att inte förenkla.

– Vi ska alltid ta unga vuxnas frågor på allvar, alltid lyssna. De formas ju av det sammanhang där de befinner sig genom studier och jobb och frågorna kan uppfattas som provokativa i relation till tron och då är det oerhört viktigt att som ledare inte reagera negativt. Att vara förberedd och våga samtala, själv ta lärdom men också ge svar.

Här kan vi även få hjälp av tidigare generationers insikter, framhåller han.

– De flesta frågor har återkommit genom historien så därför behöver vi ofta inte uppfinna hjulet på nytt. Vi kan luta oss mot och lyssna till historien.

Responsen på studien har varit god under förhandspresentationerna.

– Jag hoppas att den ska tagga ledare i våra rörelser. Det finns ingen quick fix utan krävs ett arbete, men genom det vi lärt oss så är det möjligt, säger Fredrik Wenell.

Framför allt är önskan att detta inte bara ska bli ännu en studie utan att den verkligen ska användas runtom i församlingarna, framhåller Ulrik Josefsson.

– Precis som de sex församlingsledningar som varit involverade, så hoppas jag att andra ska läsa materialet, reflektera över vad det har med just deras församlingar att göra och vad de kan göra utifrån slutsatserna.

– Ytterst sett så hoppas jag att det leder till att vi skapar bättre förutsättningar för kommande generationer att bli kvar i tron och för nya människor att hitta fram till en tro.

Text: Noomi Lind, foto: Lightstock och Unsplash

FAKTA:

Studien Kristen tro på glid? Tron hos unga vuxna i svensk frikyrklighet lanseras med ett seminarium fredag den 21/10 kl 10.00-12.00 vid ALT:s olika studiecentrum och digitalt. Den kan också laddas ner från altutbildning.se