“Nu är jag glad varje gång jag vaknar”

Vårsolen skiner in på hans ansikte genom de höga och vackra fönstren i Citykyrkans café. Goro Bertz utstrålar energi men samtidigt frid, när han delar med sig av sin berättelse.

Han är 42 år och har jobbat som fotokonstnär i Tokyo, men har aldrig trivts så bra som idag när han kör budbil i Stockholm och är praktikant i sin hemförsamling.

Goro växte upp i en vanlig medelklassfamilj i Sollentuna. Med en svensk pappa och en mamma från Japan, fick han med sig två kulturer. Hans barndom var harmonisk fram till 9-årsåldern, när föräldrarnas skilsmässa slog omkull tillvaron.

– Min identitet dog liksom. Jag fick in en oro och otrygghet i mitt liv som satte igång något som pågick ända fram till för två år sedan.

I skolan hördes Goro mycket och fick stämpeln som ett problembarn. Han kände sig ensam och missförstådd och blev syndabock även de gånger han var oskyldig.

– Jag kunde inte göra något motstånd. Jag förstod inte då vad ångest är, men den kom in i mitt bröst och fick ett sånt grepp om mig. Saker hände vid helt fel tillfälle i mitt liv och skapade ett djupt sår i mig. Jag drog på mig så mycket skuld och skam.

När han vid 14 års ålder började dricka alkohol så blev han äntligen frimodig igen. Han hittade senare sin begåvning inom dokumentär fotokonst och sökte in till en fotoskola.

– Det var en sorts bilder som jag kunde uttrycka mig väldigt bra igenom och jag fick mycket bekräftelse av andra. Men när jag tittar på dem idag så är det så mycket mörker. Det handlade om att bli så brutal som möjligt i mötet med andra människor för att komma åt extrema situationer att fotografera.

Alkoholen blev allt viktigare, för utan den vågade Goro inte prata med människor, och han var alltid berusad när han tog sina bilder.

Samtidigt fanns tankar på Gud någonstans i bakhuvudet, efter att hans föräldrar tagit honom med till Kyrkans dagskola när han var liten.

– Jag tror att folk som känt mig länge skulle beskriva mig som en sökare. Jag har hela tiden sökt efter identitet och sammanhang, även i det andliga. Meditation, zenbuddism och kampsporter kunde bygga upp mig lite för stunden men var inget som höll.

Han flyttade till Tokyo och lade hela sitt liv på att fotografera.

– Jag hade en massa utställningar och utforskade Japan. Folk sa att jag utforskade mig själv och att det var bra att jag grävde i mitt mörker. Det ses inom konsten som att man är modig och vågar blotta sig. Själv tycker jag att jag är modig nu, när jag vågar stå för att jag följer Jesus. Det är mycket mer blottande.

Goro insåg till sist att fotograferandet var destruktivt både för honom själv och för andra.

– Om jag träffade en människa så var det bara bilden jag ville åt. Jag kunde behandla folk hur som helst och det gjorde ont i mitt samvete, men jag tog aldrig tag i det. Jag blev en ganska hemsk person.

Han kände att han aldrig kom vidare i livet. Tvärtom tycktes han gå bakåt i utvecklingen.

Under ett besök i Sverige hade Goro en dag hört Lili-Ann Karppinen berätta på Sergels torg om hur Jesus befriat henne från alkohol och droger. Han hade aldrig hört något liknande och tyckte att det var fantastiskt. Samtidigt, säger han med ett skratt, verkade hon helt galen.

Nu, flera år senare, kontaktade han en barndomskompis som blivit kristen och började ställde frågor. Och en morgon när han låg bakfull i sin säng hörde han tydligt orden ”det är bara Jesus som kan rädda mig.”

Den bild han hade av kristna fick det samtidigt att ta emot. Han trodde att han skulle bli hjärntvättad och få ett tråkigt liv.

– Men så tänkte jag, hellre det än att fortsätta som nu. Jag kände hela tiden ångest, hat, aggressivitet, irritation, oro och nervositet.

Efter tio år i Japan flyttade Goro tillbaka till Sverige. Han besökte sin barndomsväns kyrka, men kände sig inte riktigt hemma. Fler år fyllda av alkohol och droger följde och hösten 2019 var han helt slut. Han närmade mig 40 och hade inte någon glädje kvar i fotokonsten. Han hade ingen fru, inga barn, inget fast jobb, var helt beroende av alkohol och började bli fast i amfetamin.

– Jag stod nere i tvättstugan och hängde tvätt och det slog mig med full kraft vilket värdelöst liv jag levt. Ingen hade någonsin frågat mig om råd eller hjälp. Det var bara jag som bad andra om hjälp.

Samma kväll, i december 2019, tittade han på Youtube-videos där människor berättade om hur deras liv förvandlats i mötet med Jesus. Han hörde en tjej säga: ”Om du verkligen söker Jesus så kommer han att uppenbara sig för dig.” Samtidigt kom tanken om och om igen till Goro att han själv levt ett för dåligt liv och inte var värd det.

Men i takt med att han lyssnade till fler berättelser om vägen från extremt mörker till befrielse, så började han inse att det kunde hända även honom, att det faktiskt var det enda hoppet som fanns kvar.

Några dagar senare bad Goro bönen: ”Jesus du får sända någon till mig som jag verkligen kan identifiera mig med, som hjälper mig att lämna över mitt liv till dig, för jag vet inte hur jag ska göra.”

På julafton hörde en gammal kompis från Sollentuna av sig och bjöd Goro till sin födelsedagsfest.

– Jag tänkte att det var bra för mig att åka tillbaka dit där jag formats till den jag blev, för att konfronteras med mina sår.

En av de coolare killarna på festen hade gått på samma högstadium som Goro och de pratade hela kvällen.

– Han var inte där för att dricka utan för att berätta om Jesus och kunde tala på ett sätt som jag förstod.

Dagen före nyårsafton, i en bil ute på Lidingö, lämnade Goro över sitt liv till Jesus.

– Om du kan rädda mig då vill jag följa dig, sa jag till Gud, och upplevde hur han mötte mig där jag var. Jag hade trott att jag måste gå till nån kyrka där en präst skulle säga till mig att jag var godkänd, men med Gud är det inte så.

Goro blir tyst en stund när han återupplever denna avgörande stund i sitt liv.

– Det här är svårt att förklara i ord. Jag fick en så stark känsla av att Gud varit med mig hela livet, och bara väntat på att jag skulle be honom ta över. När jag läser om den förlorade sonen som återvänder till sin far, i Bibeln, då stämmer det precis med hur det var för mig.

Skillnaden som han upplevde var omedelbar.

– Minuterna efter så kände jag att ett ljus hade kommit in i mitt liv. Det blev en så stor förändring eftersom jag hade levt så länge i kompakt mörker. Jag visste direkt att jag aldrig mer ville gå tillbaka.

Goro hade precis avslutat en retuschutbildning på universitetet, men insåg att han var färdig med fotobranschen. Han valde att istället köra budbil med mat mellan Lidingö och Östermalm. När han besökte Citykyrkans Café Liv kände han sig snabbt hemma och blev döpt i församlingen.

Rädslan har ersatts med frid och nya insikter om Guds kärlek kommer som stärker honom mer och mer. Under ett möte bad man till Gud om helande för de svåra ryggproblem som han haft sedan 17 års ålder, och efter det är han helt smärtfri.

Där han tidigare rörde sig runt på jakt efter bilder, känner Goro nu att han har en uppgift att bry sig om andra och berätta om Jesus. Han behöver inte längre alkoholen för att våga prata med människor.

– När Gud säger saker till mig så blir det så klart. Förr talade jag bara mörker och död in i människor, nu förmedlar jag istället ord av uppmuntran och ber för dem så att de blir friska.

När han en gång bad för en man med höftproblem, kunde alla som stod runt dem se hur höften rättades till. En annan gång bad han för en tjej som hade ryggskott. Det började knaka i hennes rygg och sedan var besvären borta.

– Jag är glad varje gång jag vaknar och känner att varje dag är ett äventyr. Förr sökte jag ständigt efter kickar genom alkohol, droger och fotografi, men det jag upplever nu är tusen gånger mer spännande.

Även om han vet att det kan hända jobbiga saker så känner han sig trygg.

– Allt som jag inte klarar av att bära själv kan jag lämna över till Jesus. Varje gång jag gör det så blir jag fri.

Om kollegerna från förr såg Goro idag så skulle de inte känna igen honom och framför allt så ser han på sig själv med helt nya ögon.

– Jag har fått tillbaka min riktiga identitet, den som jag hela tiden sökte efter.

Han vill ge andra samma utmaning som han själv fick i sin djupaste förtvivlan, via en video på Youtube.

– Sök Gud med ett ärligt hjärta, då kommer du att förstå att han finns på riktigt och det kommer att förvandla ditt liv.

Text: Noomi Lind, foto: Josef Maxson