”De unga ser om du bryr dig om dem”
Vem är du Victoria?
– Jag är gift med Johan sedan tio år och uppväxt i Katrineholm. Jag älskar att läsa böcker, fota, gå på bio, vara ute och uppleva saker och att hänga med familjen.
Vad brinner du för?
– Att varje människa ska förstå sin potential. Jag vill förmedla till alla jag möter, oavsett ålder, situation och erfarenheter – Gud ser dig, älskar dig och vill använda dig.
Vad har du för bakgrund?
– Jag är uppväxt i pingströrelsen med föräldrar som drog med oss på allt, men gjorde det hela roligt. När det var städdags i kyrkan så hade vi pizzakväll efteråt. Jag kom med i ungdomsrådet vid 14 och när jag var 17 år och vår ungdomspastor slutade, så klev jag och två äldre kompisar in som ledare ideellt i två år. Sen har jag spenderat tio år som anställd ungdomspastor, fem år hemma i Katrineholm och resten i Sollentuna Pingst.
Hur känns det att ta över YA-arbetet efter Mattias Sennehed?
– Det är ju en ära. Som pionjär har han banat väg på ett fantastiskt sätt, pekat på en målgrupp som vi tidigare inte riktigt sett eller vetat hur vi ska hjälpa. Arbetet är etablerat och det finns ambassadörer på plats och att få springa vidare med detta känns spännande.
Hur ska vi vända trenden att många unga lämnar kyrkan efter tonåren?
– Jag tror att vi behöver bygga en bro mellan våra verksamheter och sträcka ut en hand från församlingens håll. De här älskade unga vuxna har ju så mycket driv och passion. De ifrågasätter allt för att hitta sig själva som vuxna och försöker sätta sina värderingar för livet och det behöver vi inte vara rädda för.
Om vi rustar oss för att svara på deras frågor och ger dem utrymme att växa, tror jag att de kommer att känna sig sedda och behövda och att det finns en plats för dem i församlingen. Vi behöver lyssna in dem så att vi är relevanta, ha ett språk som gör att de förstår vad vi säger och en varm gemenskap där de har en självklar plats och där deras åsikter räknas. Det gäller att våga ta kontakt med yngre som kommer så att de känner sig välkomna. Det är vi överraskande dåliga på generellt.
Jag tror att vissa äldre tänker: ”De unga vill inte prata med mig, jag är ju gammal och grå.” Men de är så viktiga i att peka på Jesus och vara förebilder. Det spelar ingen roll hur gammal du är. De unga ser om du bryr dig om dem och ni kommer att kunna vara vänner över gränser, över generationer, över erfarenheter.
Har du själv haft någon svacka i din tro?
– Jag hade definitivt en period när jag tappade tron på kyrkan. Vi har ju ett uppdrag att nå nya människor, men jag har tyckt att för mycket energi går åt till dem som redan finns i huset. Som 20-åring brottades jag mycket med hur vi är relevanta och hur vi tränar upp en ny generation. Men till Gud har jag alltid kunnat springa. Att jag haft stabila troende omkring mig i olika åldrar tror jag har varit avgörande. Vi har pratat jättemycket om tron hemma kring matbordet och mina vänner har inspirerat mig. Sen stod det högst på min lista att dela mitt liv med en man som satte Gud först. Det har också hjälpt.
Ni står ju också i en församlingsplantering. Berätta!
– När vi förra året började känna att det var dags att gå vidare till något nytt, så bad jag och min man väldigt mycket och upplevde att Gud ledde oss till Bagarmossen. Så vi har flyttat dit för att plantera. Jag tror att detta och YA-jobbet är en perfekt kombo. I samtalen om hur vi når ut till nya människor, så kommer jag exempelvis ha stor nytta av erfarenheterna här hemma.
Text: Noomi Lind, foto: privat