Cecilias och Idas långa sökande är äntligen över

Eftermiddagssolen lyser upp gatan och deras leende ansikten, där de närmar sig Pingstkyrkan. Cecilia Haglund och Ida Estep Freyschuss är olika som personer men det visar sig snart att det finns många gemensamma nämnare i deras berättelser.
Medan Idas äldsta son Elias passar sin lillebror Avery, börjar ett samtal i soffhörnan som handlar om längtan, om sökande och om att äntligen känna frid.
Cecilia växte upp utanför Säffle i en familj där man döptes, konfirmerades och gifte sig i kyrkan.
– Min mamma hade en barnatro. Hon bad Gud som haver barnen kär med mig varje kväll, vilket jag också gjorde med mina barn. Det kändes fint, säger hon.

Ida har sina rötter i Mjölby och Linköping. Även hon konfirmerades, men där fanns annars ingen kristen tro i hemmet.
– Ändå gick jag på kyrkans barntimme och i söndagsskolan som liten och sjöng i kyrkokören, vilket jag tyckte mycket om, berättar hon.
Första gången Cecilia kom i kontakt med nyandlighet var för 25 år sedan, då hon väntade sitt första barn och mådde väldigt dåligt. En kompis berättade om en kvinna som utförde healing.
– Jag förstod inte vad detta var, men efter första behandlingen kunde jag äntligen ta mig upp ur sängen.
Ida började sin andliga resa när hon var 22 år gammal och engagerade sig i ISA – Institute of Self-Actualization i Stockholm.
– Det fanns en stark betoning på att själv ta ansvar för sitt liv och sina val och jag gick från en känsla av att vara ett offer till att kunna ta ett steg framåt. Med detta följde ett långt sökande via väldigt många grenar – yoga, meditation och schamanism, kristaller och coachning.
Hon fick efter hand genom verktyg inom psykologi och hälsa, hjälp att pussla ihop ett trasigt inre efter hennes föräldrars skilsmässa och problem i familjen.
– Redan från början fanns en längtan efter Gud och efter att bli hel. Jag kunde acceptera det som hade varit och fick en bättre relation med mina föräldrar.

För Cecilia kom med moderskapet ett annat fokus i livet, men en sjukdom som hon fått som ung påverkade henne mycket. Hon behövde något som kunde dämpa oron och ångesten och började för 12 år sedan att söka aktivt, ensam och tillsammans med andra, i nyandlighet.
Hon beskriver hur hon befann sig i en bubbla där även den egna familjen lämnades utanför. Hon reste mycket till Egypten, mediterade i timmar varje dag, åkte på retreats och hade själv retreats.– Jag jobbade på sjukhus som kurator ch varje morgon gick jag också genom hög snö och isbadade i sjön för att klara av att gå till jobbet. Men det jag gjorde hjälpte bara kortvarigt mot min ångest.
När hon för två år sedan förlorade sin mamma, hände något inom Cecilia.
– Jag sökte djupare och djupare för att det blev mörkare och mörkare, men jag mådde inte längre bra av det jag gjorde. Jag tror att Gud samtidigt sökte mig.

Även Ida kan se hur Gud knackat på hennes dörr flera gånger i livet. När hon bodde i Australien berättade en granne och vän hur han kallats ut mitt i stormen och upp på en klippa. Där talade Gud till honom och ledde honom sedan vidare till en kyrka. ”Jag är säker på att det var en kristen Gud och den ende sanne guden” sa han till Ida.
Efter detta läste hon boken Mere Christianity av CS Lewis och började besöka en kristen gemenskap.
– Allt jag minns nu är att jag var extremt uppkäftig mot pastorn. Jag kunde inte hålla med om något han sa och skäms nu efteråt, ler hon.
När hon senare hade det svårt efter en separation, hittade hon boken God will see you through.
– Jag läste den hela natten och jag kände verkligen Guds närvaro.

Solen börjar sjunka utanför fönstret men det är nu berättelserna ljusnar.
En vän till Cecilia bjöd med henne till den kristna gemenskapen PowerStation.
– Första gången jag var där och de ropade halleluja så undrade jag vart jag hamnat. Men sedan började det efter hand hända saker inombords.
Utan att någon uppmanat henne till det, tog Cecilia bort tavlor, buddhastatyer och böcker om nyandlighet från sitt hem.
– Det var som om en slöja drogs bort från mina ögon och jag började lära känna Jesus. Jag kom också i kontakt med Pingstkyrkan i Karlstad och mötte fantastiska människor. Det var som en stor famn jag kom till, som välkomnade mig.
Samtidigt var det viktigt för Cecilia att familjen denna gång var inkluderad i det som hände i hennes liv. Hon och Ida berättar att deras makar varit väldigt stöttande i deras omvändelseprocess.
Cecilia döptes av pastor Sam Wohlin i Mörudden, en sjö där hon tidigare haft många nyandliga ceremonier.
– Den helige Ande sa till mig att nu var det dags och efter dopet känns det så lugnt och tryggt.

Medan ida vaggar sin baby i famnen berättat hon om hur hon rest och bott runtom i världen och samtidigt känt en sorg inom sig.
– Jag har haft ett otroligt upplevelserikt liv, men också känt att jag missat en del av mitt vuxna liv.
Att hon nu fått bli mamma för andra gången vid 50 års ålder, känner hon stor tacksamhet till Gud för.
Ida var länge VD på kursgården Ängsbacka för andligt sökande, men engagerade sig mot slutet av tiden allt mindre i nyandlighet då det inte längre gav något.
Känslan av att något fortfarande fattades inombords ledde ändå Ida till en schaman-utbildning hos en kvinna som hon kände stor respekt för. Men under kursen, som bland annat innehöll trumceremonier där man gick ner i underjorden, upplevde också Ida att det hon gjorde var fel. Det kändes mörkt.
Samtidigt berättade hennes vän Malina Arp, som funnits med sedan åren på Ängsbacka, att hon börjat gå till kyrkan.
– Jag fick följa hennes omvändelse, gick med henne till kyrkan och lyssnade väldigt mycket på predikningar.
Tankarna att hon måste kunna hela Bibeln, kunna svara på varenda fråga för att fatta sitt beslut, kom men hon insåg att detta var omöjligt.
– Jag har alltid haft en tro på det andliga, att det finns gott och ont, demoner, andar och änglar. Jag kom fram till att det måste finnas någon som är den högsta i det goda och det blev så självklart för mig att det är Jesus, Guds son. Jag skulle inte våga ge min själ till något annat av allt jag undersökt än till Honom.
Hemma i Molkom känner de flesta Ida i relation till Ängsbacka och till Backa friskola som hon varit med och startat och är biträdande rektor för. Omvändelsen har inneburit en form av identitetsbyte som behövt få ta lite tid. Men när hon väl bestämde sig för dopet så ville hon inte vänta tills sonen fötts eftersom det då skulle bli svårare, utan döptes i en hemgruppsmedlems badtunna en vecka före förlossningen.

Idag kan både Ida och Cecilia se en tydlig skillnad i sina liv och blir ivriga.
– Jag har hittat det som jag sökt i så många år och det känns så otroligt fridfullt, säger Ida. Förr hoppade jag ständigt vidare till något annat i mitt sökande. Nu känner jag en stark förvissning om att jag aldrig kommer att lämna Jesus, att inget kan bryta den relation vi har.
Cecilia berättar om hur hon förr kände att hon måste ta hand om allt själv.
– Nu kan jag lämna över bördan till Gud. Ingen av mina föräldrar lever längre men jag har fått en far. Jag är aldrig ensam och det är väldigt tryggt och skönt. Jag har kommit hem.
– Gud har lett mig försiktigt och det tycker jag är så fint, fortsätter hon. Jag ägnar väldigt mycket tid åt att bara lära känna honom och han läker såren i själen.
Den helige Ande visar henne saker som han vill att hon ska göra vilket är en utmaning – att gå i lydnad och vara frimodig och även höra att det är Guds röst. En gång upplevde Cecilia att hon skulle be för en kvinna i kyrkan.
– Jag tänkte att jag inte var någon van bedjare, det kunde jag inte göra. Men så gick jag ändå fram till henne och förstod då vad Gud ville förmedla. Det är väldigt spännande att gå med Jesus.
Under sitt sökande läste Ida mycket litteratur som var anti kyrkan och religionen. Hon trodde att Bibeln var manipulerad och var negativ till kristna.
– Men den bild jag haft stämmer inte alls med vad jag har mött här i pingst. Jag upplever församlingen som så mycket mer levande, kärleksfull, inkluderande och mänsklig än jag förr trott.
Det finns en styrka i gemenskapen i Kristi kropp, framhåller Cecilia. Här får hon hjälp i bön och vägledning i tron. En kvinna som varit kristen i över 40 år är idag hennes mentor.
I församlingen har de också mött en annan syn på familjen.
– Den moderna världen är på många sätt så negativ i relation till familj. Här utgör den en av de absolut främsta delarna och församlingen blir en utökad version av den, säger Ida. Idag ser jag kärnfamiljen och moderskapet och faderskapet i den, som så viktig.

Med en bibelläsningsplan till hjälp har Ida nu kommit halvvägs genom Bibeln och går även i bibelskola.
– Att verkligen lära känna Jesus genom Bibeln är så stort för mig. Både av faktaskäl och för att jag blir guidad genom den i hur jag ska lyda och följa honom. Förr var jag så rebellisk. Bara ordet lyda var för mig väldigt triggande. Men det har vänt till att jag idag inget hellre vill än att följa Gud, säger hon.
Genom sin berättelse vill Cecilia förmedla till andra att inget är omöjligt för Gud.
– Han välkomnar oss precis som vi är var och en och vet vad vi behöver. Några behöver ett starkt gudsmöte, andra behöver ha lite längre tid på sig.
För Cecilia skulle det dröja tills hon var 53 år innan hon fann Jesus och för Ida tills hon var 50.
– Jag sökte efter en relation med Gud i 28 år. Visst önskar jag att detta hade hänt tidigare, men samtidigt känns det otroligt spännande att tänka på hur mycket starkare min tro kommer att vara om tio år, säger Ida.

Text och foto: Noomi Lind