Bön om 100 nya apostlar och 1000 nya diakoner under Rådslaget
Återseendets glädje var påtaglig hos de över 200 pingstvänner som samlades till Rådslaget i Hedvigslundskyrkan, Gävle den 20-21 maj. Hopp till de som saknar hopp var ledorden i en tid som präglas av instabilitet och oro.
– Gud har hjälpt oss genom pandemin även om vi blivit lite ärrade. Att vi är 440 församlingar som kan samlas i ett fritt och öppet land, det är något att tacka Gud för och påminna oss om i alla handlingar och beslut, sa föreståndare Daniel Alm i sitt öppningstal.
Samtidigt lyfte han fram att klimatet hårdnar, med ökad medial bevakning, och i det läget behöver pingströrelsen både förhålla sig ödmjuk och bevara sin övertygelse:
– Vi har en rik historia av att odla det gemensamma kontraktet. Vi har alltid varit samhällstillvända. Nu går vi in i en tid där krafter samspelar för att begränsa manöverutrymmet för kristna aktörer. Vi gör inte anspråk på att alla ska tycka som vi, men vi värnar om vår frihet.
Årsredovisningarna visar att ett Pingst med dess olika verksamheter utvecklas och fortsätter att växa. Att det finns en vilja att satsa och ta nya initiativ blev också tydligt när de olika verksamhetsledarna presenterade sina planer för det kommande året.
Uppdraget att ge hopp gäller såväl i det egna samhället som i världen, där det finns stora utmaningar.
– För första gången började utvecklingen 2021 gå åt fel håll och 260 miljoner nya människor går i år in i fattigdom. I ett läge där det statliga biståndet inte längre är lika stabilt behöver våra egna insamlingar öka för att vi ska stå starka, framhöll Niclas Lindgren, direktor för PMU. Att stå på de utsattas sida är viktigare än nånsin och som den största och snabbast växande församlingsrörelsen spelar vi en nyckelroll.
Under Rådslaget antogs också enhälligt ett uttalande som vänder sig mot regeringens beslut att räkna av svenska flyktingkostnader från biståndet. Det går att visa solidaritet med de ukrainska flyktingar som kommer till Sverige, utan att dra undan mattan för världens mest utsatta, lyftes där fram.
Rörelsens viktiga roll som samhällsaktör innebär också en stor diakonal utmaning och denna roll behöver breddas och definieras tydligare, påtalades det. När Stefan Beimark, föreståndare i Pingst Örnsköldsvik, bad de församlade berätta vilka diakonala uppdrag de står i, var exemplen många. Allt från matutdelning, fängelsearbete och härbärgen till språkkafé, själavård, allmän kurs och sjukhuskyrka ropades upp.
– Vi är starka i att uttrycka en social omsorg men har inte gett utrymme för att avskilja diakoner, konstaterade Beimark. Genom att diakonen får möjlighet att göra sitt jobb som problemlösare och enhetsskapare så frigörs också utrymme för ordets och bönens tjänst hos aposteln.
Under Rådslaget bads särskilt till Gud om att 1000 nya diakoner och 100 nya apostlar ska komma ut i tjänst.
Vikten av att höja vår röst inför riksdagsvalet lyftes också fram, med en uppmaning om att bjuda in politikerna till kyrkorna och skapa personliga relationer.
– Det ska inte finnas en enda kommun i landet som inte blir adresserad av den lokala pingstförsamlingen. Vi har ett ärende att förändra världen, sa Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare i Pingst Umeå.
Under kvällen välkomnades sex nya församlingar in i Pingst-gemenskapen med confetti. Det var Filadelfiakyrkan Holmsjö, Strandakyrkan Mönsterås, Kristet Center Götene, Sionförsamlingen Hörby, Betelförsamlingen Asperö-Brännö och Filadelfiaförsamlingen Mörbylånga
I gudstjänstens predikan framhöll Daniel Alm att det är Gud som har all makt.
– Låt oss aldrig tro att vi äger och kontrollerar pingstväckelsen. Gud gör det han vill och det finns en frihet och vila i det. Det här är en kväll för att våga tro Gud om något stort i ditt liv, men också en kväll av vila och lugn i det. En kväll av att se varann i ögonen och se Guds storhet i dem.
På lördagen presenterades studien Svensk frikyrklighet i pandemin som IPS utfört. Ulrik Josefsson, prorektor på ALT, påtalade att många av de förändringar som gjordes under denna period visserligen var planerade, men nu blev framtvingade och att vi behöver hitta en hållbarhet i dem.
– Jag ser hösten 2022 som en väldigt viktig upptakt för att återta förlorad mark som församlingar. Vi behöver hjälpa varann att återskapa det relationella kittet, sa han.
Under rubriken Mer Jesus till Sverige lyftes olika perspektiv fram på hur vi når fram till människor idag. Exempelvis delade Josef Maxson, creative director på Pingst, hur vi kan nå ut via digitala och sociala plattformar i en tid när 95 procent av befolkningen är ute på internet varje dag. Liksom ICA finns som lokala butiker på varje ort men hjälps åt i hur de kommunicerar och når ut, så kan församlingarna göra det, framhöll han.
År 2033 är det 2000 år sedan Anden föll på den första pingstdagen och under de kommande tio åren pågår Decade of Revival. Olika ledare delade de drömmar de har för att vinna Sverige och världen med evangelium.
– Utvecklingen har stannat av och en församling i veckan läggs ner. Vi behöver återupptäcka vårt DNA som rörelse och hjälpa varandra så att fler församlingar planteras än läggs ner, sa Niclas Mörling, verksamhetsledare för Pingst Plantering.
I dag har den svenska pingströrelsen relationer med syskonkyrkor i 100 länder världen över och nästa år kommer internationella ledare att delta under Pingst Pastor.
– Vi vill att vår globala röst ska få genomsyra inte bara vår konferens utan våra lokala församlingar, sa Andreas Svedman, verksamhetsledare för Pingst International, som uppmanade till att bjuda in sina medarbetare runtom i världen.
Ett av de länder som det finns ett väletablerat samarbete med är Ukraina, och i slutet av dagen berättade regionledare Patrick Ölund samt olika lokala ledare om de insatser som pågår för landet runtom i Sverige. Totalt har miljontals kronor samlats in till stöd för de krigsdrabbade.
Vad vill då församlingsföreträdarna att Pingst ska satsa på framöver? När micken lämnades öppen kom många förslag in. Till exempel särskilda insatser i förorterna, konsten som kreativt uttryckssätt och själavårdande arbete.
Text: Noomi Lind, foto: Josef Maxson och Linus Linbro