Vi får inte dra oss undan
Krönika av Britt Sandberg, erfaren själavårdare och medlem i Sollentuna Pingst. Krönikan publicerades i tidningen Pingst nummer 3 år 2023.
Nu har jag kommit hem. Jag sätter mig i fåtöljen och pustar ut, vandringen är avslutad för den här dagen. Jag bor nära en liten sjö där det byggts en ramp och nu kan jag gå runt sjön. En underbar vandring! Tyst, vackert och så många tecken på Guds godhet. Om jag går ensam blir det en bönepromenad. Sommaren är slut och skolan har börjat. Det mesta sätter igång igen också i församlingen.
Vi har haft gudstjänst varje söndag klockan 11 även under sommaren. Den här sommaren har en ung kille varit anställd som koordinator. Han har hållit ihop våra ungdomar och funnits till hands vid olika behov. Tre gånger har han predikat! Det första jag tänkte när jag hörde att Viktor skulle predika var – men oj han är ju så ung. Hur ska han klara det? När jag gick hem från kyrkan fick jag be Gud om förlåtelse för mina tveksamma, lite negativa tankar. Han predikade så bra! 18 år gammal. Väl förberedd och med ett innehåll som jag tror många blev berörda av.
För mig blev det en rannsakan över vad som är min uppgift nu när jag inte riktigt orkar hålla samma tempo som jag hållit tidigare. Det var som om Gud tillrättavisade mig: Din främsta uppgift nu är att uppmuntra och be för den unga generationen. Det gör jag gärna! Är glad över att jag blev påmind. Att få en uppgift, ett förtroende då man är ung, kan få betydelse för hela livet. Vi som är äldre i församlingen behöver inte fortsätta med samma uppgifter som vi kanske haft under många år för nu är det andra som tar vid, men vi får inte heller dra oss undan. Vi behövs på många olika sätt, inte minst i omsorgen.
Det har säkert alltid varit lite gnissel mellan olika generationer, men tänk vilken tillgång det är i Guds rike när unga människor vill vara med och ta ansvar. Det ska uppmuntras! De gör sina uppgifter på sitt sätt och inte alltid på samma sätt som vi fyrtiotalister gjort.
Under många år har jag arbetat med själavård och samtal på olika sätt. Nu har jag upptäckt hur bra det går att ha samtal via telefon. Under pandemin var det verkligen en tillgång och det har fortsatt att fungera bra. Då kan jag vara mentor för pastorn långt upp i Norrland och trösta någon i min närhet som inte orkar gå till kyrkan. Jag sitter hemma i min fåtölj – lyssnar, tröstar, ger ord för fortsatt bibelmeditation. Skönt att inte behöva åka i väg eller krångla med nåt via datorn, telefonen går så bra!
Det är klart att vi som kommit upp i åren ska uppmuntra och stötta den yngre generationen. Många i min generation har varit mycket aktiva och bär på så mycket erfarenhet. Nu ska vi inte lägga av, nej vi får fortsätta i tjänst för Gud men på nya sätt och glädja oss över att se hur församlingen växer.
Jag lever i en generationsförsamling. Från 0 till 100 år! Det är inte så vanligt i andra sammanhang. Oftast är det mycket tydliga gränser – de äldre är där och gör sitt och unga människor finns på andra ställen. I Guds församling får alla vara med och det är något vi ska vara rädda om, för det är verkligen en tillgång!