Tema: “Jag förstod inte att Bibeln är så viktig”

TUVA HOLMGREN är 20 år och läser på Teamträningsskolan i Jönköping. I hemmet i Boden, där hon växte upp, läste hennes föräldrar Bibeln och hon fick själv en barnbibel. Vid högtider som jul och påsk läste man Guds ord tillsammans.
– Men jag satt aldrig i mitt rum och läst Bibeln själv. Jag förstod inte att den är så viktig och trodde att bara äldre kristna läste den. Jag tänkte att jag själv var alldeles för okunnig och hade ingen aning om var jag skulle börja läsa. Jag var också lite rädd för att läsa eftersom jag visste att jag gjorde saker som kanske var fel. Jag ville inte bli påmind om det.
I kyrkans ungdomssamlingar citerades olika bibelversar i andakter och predikan.
– Jag förstod inte att man kan läsa Bibeln som en bok utan tänkte att man plockade lite här och där.
Under högstadiet lämnade Tuva sin församling på grund av besvikelse.
– Jag var väldigt sårad av kyrkan och hade under fem-sex år inget alls med den att göra.
När Tuva senare bestämde sig för att gå på bibelskola var hon orolig att Bibeln skulle vara alldeles för komplicerad för att förstå. Men att hon fick vägledning och inte behövde läsa ensam förändrade allt.
– Det var väldigt skönt att få bolla med personen bredvid eftersom jag inte litade helt på mina egna tankar.Att bibelläsningen var schemalagd varje morgon var viktigt eftersom det skapade en rutin, men efter hand började Tuva längta efter att utforska mer av Bibeln själv.
Tidigare hade hon tänkt att det var andras predikningar som man byggde sin tro på.
– Nu förstod jag att det är i Bibeln vi lär känna Gud och får vår egen relation med honom. Det var som om en helt ny värld öppnade sig för mig. Jag vet att jag kan lita på Guds eget ord genom allt.
Numera är det viktigt för Tuva att läsa Bibeln varje dag.
– För några dagar sedan raderade jag TikTok och Instagram för att detta tog för mycket av min uppmärksamhet. Jag vill att det ska vara Bibeln som påverkar och vägleder mig.
Idag känner hon tydligt att något saknas om hon inte har hunnit läsa den.
– Det är så kraftfullt att läsa Bibeln att jag aldrig vill sluta.

JOHAN PIENSOHO är 24 år och ungdomsledare i Brunnsparkskyrkan, Tranås. Han växte upp i Filadelfiakyrkan i Stockholm.
När Johan var liten frågade han sin pappa om hur man läser Bibeln. Han hade fått en egen som hans pappa fick öppna och visa, men när Johan senare ville försöka läsa själv blev det för svårt.
Bibeln blev för honom det som man pratade om i kyrkan.
– Varför skulle jag själv behöva läsa Bibeln, jag hade ju hört det mesta som fanns att säga om den redan tyckte jag. Jag var lite arrogant.
Även om han var troende och gick på ungdomssamlingarna så var han en ”helgskristen.”
– Min tro påverkade inte hela mitt liv. Jag läste aldrig Bibeln och bad aldrig.
Vändpunkten kom under året på bibelskola, där de först läste Markusevangeliet.
– Den där morgonläsningen själv i tystnad var väldigt förvirrande, svår och ganska tråkig till en början. Min första tanke var att det nämndes väldigt mycket om demoner, vilka jag inte trodde på och att Jesus framstod som ganska hård och bestämd. I kyrkan hade man mest pratat om att han var god och kärleksfull.
Nya dimensioner började öppna sig som gjorde honom intresserad av att läsa mer, samtidigt som det var en utmaning.
– Jag har aldrig sett mig själv som särskilt intelligent och jag har aldrig tagit mig igenom en bok under hela skoltiden. Så att min tro skulle vara fokuserad på att läsa en bok kändes omöjligt.
Men under bibelskoleåret upptäckte han något nytt.
– Jag insåg att Gud kunde använda Bibeln för att tala till mig oavsett mina svårigheter med böcker och läsande. Det spelade ingen roll att jag hade F i svenska i hela grundskolan.
Bibeln är idag viktig i hans undervisning i kyrkan, men också i det personliga livet.
– Jag tror att man kan söka Gud på så många sätt, i lovsång, i bön och i livet med människor. Men Bibeln är en stabil och trygg punkt, en karta som vägleder mig åt rätt håll. Framför allt har Bibeln varit ett redskap för att lära känna Jesus och bygga en relation med honom. Och detta har förvandlat mitt liv.

FRIDA LERPARD är 24 år, läser till sjuksköterska och har bott i Malmö i hela sitt liv.
Hon fick en barnbibel som liten, men minns inte att de brukade läsa Bibeln tillsammans som familj.
De bibelverser som hon har burit med sig, förmedlades under predikan eller via skärmen i kyrkan.
– Jag tror att jag kan ha fått en bibelläsningsplan på något läger, men jag kände aldrig riktigt någon hunger efter att läsa Bibeln.
Hennes önskan att gå på bibelskola bottnade bland annat i att hon ville se om det fanns historiska bevis för Bibeln som Guds ord.
– I skolan hade vi en lärare som ställde frågor tillbaka till oss när vi frågade honom saker. Han ville få oss att själva ta reda på vad texten säger. Vi fick läsa Bibeln tillsammans i grupp vilket också var väldigt bra.
Bland annat insåg hon hur Gamla och Nya testamentet hänger ihop.
– Det var väldigt skönt att få sitta och brottas med texten tillsammans, att få berätta var man själv såg, höra de andras tankar och uppleva hur den helige Ande visade saker. Genom apologetiken insåg jag att Bibeln är tillförlitlig och de mentala murarna började rivas ner. När vi sedan fick be för människor och Gud gjorde mirakler, då klickade det i mig att samma Gud som jag läser om i Bibeln är verksam nu.
Genom bibelläsandet lär hon känna Gud och har fått nytt fokus i livet.
– Jag känner en längtan efter att läsa Bibeln, att lära mig mer. Jag har börjat inse att Gud har en plan för alla, även för mig, vilket gör mig taggad. Jag inser också att även om vi behöver varandra som människor så är det ingen annan än Gud som kan bekräfta och förvandla oss på djupet.
Frida beskriver hur evangeliet har gått upp mer och mer för henne, insikten om att Jesus dog för vår skull.
– Jag har fått en större hunger efter att nå ut till människor, att andra ska få läsa Bibeln och få tag på Gud. Det är en stor kontrast mot förr.

KNUT KLINGBERG är 21 år och bor i Borås, där han jobbar på fabrik. I hemmet bad man mycket ihop när han var liten, men läste inte Bibeln tillsammans som familj.
– I kyrkan utmanades jag inte riktigt att läsa Bibeln själv. När jag väl öppnade den och inte förstod det som stod, så tänkte jag att det får räcka med att gå till kyrkan.
I ett samhälle där unga generellt läser mindre, tror Knut att tröskeln till Bibeln blir ännu högre.
– Vi kollar mycket på mobilerna och allt ska gå så snabbt. När man läser Bibeln så vill man ha svar direkt på vad Gud menar, men det tar ofta tid och kräver tålamod när Gud uppenbarar saker.
Knut såg hur allt fler unga föll bort från kyrkan.
– Jag visste att om inget hände så skulle förmodligen jag också göra det. Men jag såg hur vänner blivit förvandlade av Gud efter ett år på bibelskola. De var starka i sin tro och brinnande för Jesus på riktigt. Det där ville jag ha.
Genom studierna fick han verktyg för att läsa Bibeln och har lärt sig att pröva det människor säger mot grundtexten.
– Alla de delar i tron som jag hört bitvis om i kyrkan, har jag fått fördjupa mig i och fått en egen relation till. Gud har uppenbarat så mycket mer om vem han är. Jag har också upplevt mer hur han talar till oss personligen genom den helige Ande.
– Men det finns kluriga passager i Bibeln och jag tror på en kombination av att diskutera med vänner, att få vägledning av kunniga pastorer och bibellärare och att läsa själv.
Knut beskriver hur han blivit mer passionerad i sin tro.
– Genom bibelläsningen har evangeliet gått från huvudet till hjärtat och jag har blivit så mycket tryggare i min tro. Förr kände jag att jag borde berätta om Jesus för att vara en god kristen. Nu känner jag att jag vill evangelisera för att jag verkligen har förstått vad Gud gjorde för mig och alla genom korset och det är det bästa budskap som finns.
Under hösten åker Knut till Papua, Nya Guinea, med missionsorganisationen YWAM, men det är framför allt Sverige som han brinner för.
– Jag känner starkt både för de unga som lämnat kyrkan och för dem som aldrig hört talas om Jesus.

Text: Noomi Lind, foto: Lightstock och privata bilder