Pingstförsamlingar enade i bön för väckelse

”Kom som en kraftfull vind, kom tänd din eld igen.” Lovsången ljöd från Pingstkyrkan Västerås och ut över hela landet via Youtube i när församlingar inledde tre kvällar av intensiv bön, den 2 februari.

– Var du än är, vem du än är och hur du än har det så vill han höra din bön. Vi tror att Gud kan bota sjuka den här kvällen. Han kan befria den som är bunden, han kan sätta något i rörelse som är mycket större än vad vi skulle kunna tänka ut eller påverka, inledde Daniel Alm, föreståndare för Pingst och i värdförsamlingen.

Den gemensamma målsättningen för den globala pingströrelsen är att få se ett årtionde av väckelse och som ett led i detta presenterades under Pingst Pastor International uppropet The Stockholm call. De sex strategiska böneämnen som ingår i uppropet lyftes också under bönekvällarna som sändes live från Västerås. Dessa är: En djupare kärlek till Gud, en djupare kärlek till människor och ett stärkt förvaltarskap av Guds skapelse, en stärkt lokal församling, ett perspektiv för nästa generation, att se församlingsplantering som normalt samt ett fast och varmt ledarskap.

Att vi lever i en tid då våldet ökar i vårt eget land och att detta är något som oroar många, var tydligt i de böneämnen som kom in. Daniel Alm läste upp ett brev som han fått med en uppmaning från en medlem i en pingstförsamling.

”Jag fick en tanke, en idé när jag hörde på nyheterna om dessa förfärliga skjutningar som vi har haft i vårt land. Jag tror på bönekedjor. Skulle vi i våra kyrkor kunna enas om en speciell dag då vi ber för detta? Det finns hur mycket som helst att tala med vår Herre om, men detta är angeläget just nu.”

Han riktade sig därefter till de församlade i Västerås och ute i hela landet med orden:

– Det här är den kvällen, de dagarna när vi ropar till Gud om frid över Sverige, om ett stopp på denna våldsutveckling i Jesu namn och en öppen himmel till väckelse och upprättelse för så många människor.

Lili-Ann Karppinen, riksevangelist för LP-verksamheten, var en av de lem som var med och ledde i bön.

– Kom igen älskade församling i Sverige, vi behöver vara där ute, vi behöver höras, vi behöver synas och vi behöver sprida Jesu kärlek till folket som är i nöd, uppmanade hon.

Bönen om en djupare kärlek till människor, leddes av Edward Sköllerfalk, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan Örebro. Gud vill inte ha intressanta församlingar utan församlingar som är intresserade, framhöll han.

– Gud kallar ut oss till en värld som är förlorad, absolut med Bibeln men också med en varmkorv, en matkasse, kärlek, en kram. Någon som kan gå bredvid och hjälpa, sa Sköllerfalk.

Han berättade att han varit i Vivalla, ett riskfyllt område i Örebro, tillsammans med Sebastian Stakset och hur ungdomar som normalt inte kan sitta stilla i mer än en kvart, lyssnade uppmärksamt på deras budskap om hopp.

Manuel Henriquez, pastor och föreståndare i Solna Pingstförsamling berättade om hur han blev frälst som tioåring och lärde sig att be av en kvinna i sin församling. Hennes böner ledde till att maken som var alkoholist, sonen som satt i fängelse och dotter som blev gravid när hon var 15 år, alla kom till tro på Gud.

– Jag tror inte på bön, jag tror på bönesvar. Det är därför vi är här. Vi spelar inte på lotto utan vi ber för att vi vet att Gud hör när vi ber, sa Rodrigues.

Ett perspektiv för nästa generation lyftes som böneämne av Pernilla Olsson, pastor i Lifecenter Church i Västerås, som inledde med orden:

– En treårig flicka lade sina händer på sin ettåriga lillasyster, bad den enkla bön som en treåring ber, och flickan blev fullständigt helad. En kvinna står inför ett vägval, hon möter en profet som talar rakt in i hennes situation. Profeten är 11 år. En tonåring bakar till hela skolan. Hon står utanför skolan med sina muffins på Alla hjärtans dag och med ett bibelord för att tala om att Jesus älskar hela skolan.

– Det är dem vi har att göra med. Det är de som finns i våra kyrkor. Det är de som inte bara är nästa generations kyrka utan det är nu de finns hos oss. Och vårt uppdrag som kyrka är att resa upp dem, sa Pernilla Olsson.

En av värdförsamlingens egna ledare, Nathalie Ruth, delade en syn som skickats in. Personen hade sett en stor mur med en port där det stod Sverige. En stor murbräcka som hade namnet församling slog mot porten. Fler och fler anslöt sig men porten ville inte öppnas:

“Då ser jag en ljus gestalt komma med en nyckel som låser upp porten. Varför kämpar ni så i er egen kraft, vet ni inte att jag gett er de nycklarna som krävs för att befria landet. Innanför muren ser jag fängelseceller som är fulla av människor. Den ljusa gestalten står och delar ut nycklar som ska låsa upp cellerna. Jag såg namnet på några av nycklarna. De hette Bön, Ordet, Den Helige Ande, Uthållighet, Sanning, Tro, Kärlek och Barmhärtighet. Åt alla som ville gavs nycklar för att befria dem som var fångna. Jag upplever att vi har en tendens att alltför ofta gå i egen kraft istället för att använda den nyckelknippa som Gud har gett oss.”

Till allt som under kvällen lyftes i bön hör cancersjuka, familjer i kris, människor i sorg, statsminister och regering, Ukraina och världen. Ett återkommande böneämne var också de många unga människor som hamnat i missbruk och kriminalitet och som lider av psykisk ohälsa.

En av de unga personer som var på plats var Albin Torseng, medlem i Lifecenter Church.

– Det känns stort att vi är så många som ber. Förutom de människor som var här ikväll så finns det så många i hela landet som är med. Att vi gör detta tillsammans är viktigt och det stärker.

På frågan vad han tänkte om att många av kvällens böneämnen handlade om unga som mår dåligt, svarade han:

– Under en kväll som denna får vi veta att andra har samma problem, men vi tackar också för dem som kommit ur psykisk ohälsa och som blivit helade från cancer. Man får se att det finns hopp. Som pastorn från Solna sa: Vi tror på bönesvar!

Text: Noomi Lind, foto: Josef Maxson