Låt inte modet svika dig
Krönika av Victoria Öhrvall. Victoria är verksamhetsansvarig för Ung Vuxen inom Pingst. Krönikan publicerades i tidningen Pingst nummer 2 år 2023.
Jag var så extremt nervös. Mitt hjärta höll på att slå vad som kändes som trippelt så fort, men jag hade bestämt mig. Jag skulle räcka upp handen och be om micken i samtalet på Rådslaget och jag skulle dela den erfarenhet jag upplevt att Gud hade bett mig dela. Fastän jag egentligen kände att jag inte vågade. På darriga ben ställde jag mig upp och började berätta. Jag delade storyn, satte mig ner igen och var glad att det var över.
Efter samlingen sökte en av pastorerna som hade lyssnat upp mig. Vi kände inte varandra och hade ingen koppling, men jag visste vem han var eftersom jag hade sett honom på scenen tidigare. Han ville bara säga att han tyckte att jag hade gjort ett bra inlägg i samtalet och tackade mig för att jag hade delat det.
Det här hände för många år sen, men jag berättade nyligen för honom om hur mycket den här uppmuntran hade betytt för mig. Han själv kom inte ihåg händelsen, men för mig hade de orden betytt hela världen. Hans uppmuntran hade hjälpt mig att fortsatt våga dela saker i sammanhang som gör mig nervös. Är det inte märkligt att ett ord, en hälsning eller en uppmuntran kan betyda så otroligt mycket för någon annan?
När jag tänker tillbaka på de människor som bidragit till att jag har min tro idag, så är jag så extremt tacksam. Det är nästan att jag önskar att jag skulle kunna ägna nästa sida åt att skriva en lång rad namn för att tacka alla som har lett mig, funnits nära, samtalat, bjudit med mig, utmanat mig, sagt till mig, som har delat en uppmuntrande glad hälsning eller de som delat en profetia över mitt liv någon gång för femton år sedan, som jag fortfarande kan sätta min tro till och lägga min vikt på.
För att inte börja tala om tack till alla er som delar era storys om hur Gud har funnits med i era liv, i glädje och i sorg, till dig som skriver böcker, inlägg, delar personliga berättelser i gudstjänster, i samtal. Till dig som delar bönesvar och erfarenheter med hjärtat att berätta om hur stor Gud är.
Tack till dig som står i förbön i din församling och ber för människor och som ibland upplever att du får en profetisk hälsning till en person. Låt inte modet svika dig. Dela det du ser eller hör till den personen du ber för (men var noga med att säga att det ska prövas). De orden du förmedlar kan ha bäring långt längre än vad du kan tänka dig.
Tack till dig som välkomnar och säger hej och anstränger dig för att lära känna fler människor i din församling. Tack till dig som fortfarande engagerar dig som volontär i en församling med en längtan att finnas där för andra människor, som du aldrig annars skulle ha träffat. Underskatta inte din påverkan på andra människors liv. Framför allt inte unga människors liv (även om vi alla behöver uppmuntrande ord och hejarop.)
Tänk att jag vågade fortsätta att utmana mig själv i att dela saker jag upplevde att Gud lagt på mitt hjärta, därför att en person valde att gå fram till en okänd ung människa och säga tack för det du delade. Kanske skulle du kunna göra samma sak för någon annan?
Låt oss vara modiga, och kliva ur vår bekvämslighetszon för att göra det möjligt för fler att få en genuin tro på Gud, men också en tro på sin egen insats i uppdraget att göra evangeliet känt för fler. Gud kan använda dig. Gud vill använda dig. Frågan är bara – vill du bli använd?