Stilla dig och vila i Guds kärlek denna sommar

Nu är sommartiden här! En tid för återhämtning och ro. De flesta av oss planerar ledig tid över några sommarveckor varje år.Ibland är det också en tid av förväntan om hur bra det ska bli. Om hur mycket som ska hinnas med och hur otroligt mysigt det ska bli. Efter ett år av pandemi är vi många som längtar efter en friare vardag, social samvaro och kramar med våra nära och kära. Självklart vill vi insupa allt som den lediga tiden har att ge oss, allt vi lagt åt sidan under arbetsåret. Ibland planerar vi så mycket för semestern att vi skulle behöva semester efteråt.

“ Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden” -Ps. 46:11

Hur bra är vi på att bli stilla? Hur mycket litar vi på Gud? Litar vi på Honom så pass att vi själva vågar lägga oss ned I hängmattan en stund med vetskapen om att varken församling eller världsordning går under utan just dig och mig? En varm vårdag strax sydväst om Jerusalem satt jag och drack kaffe med en vän som är orthodox judinna. Vi satt i skuggan och tittade på barnen som aldrig tycktes få slut på energi. All mat var klar inför sabbaten, vi var nyduschade och allt var förberett för vilodagen. -Kom ihåg att inte släcka lampan på toaletten nu. Sade min vän till mig. Jag fnissade. Just ja, under sabbat får min vän och hennes barn inte tända lampan igen. -Nej då, jag ska inte släcka lampan.

Efter en stund var jag tvungen att fråga om det verkligen är så vilsamt med en dag då allt ska vara så annorlunda. Ingen matlagning, ingen TV, inte skriva, inte rita. Min vän funderade en stund och sade sedan. -Det handlar om vila, men mer än det handlar det om att en dag i veckan vara nöjd med det man har. Vara nöjd med där man är. Vara tacksam utan strävan. Att stanna en stund och rikta sig mot Gud. Utan Honom finns inget.

De orden har jag ofta funderat på. Vi firar inte sabbat, men Jesus Kristus är vår sabbatsvila. Han lovar oss att ur Honom kommer levande vatten och genom Den Helige Ande i oss har vi Guds kraft. Men vad blir vi om vi ständigt strävar och kämpar. Om vi ständigt flödar av det som Gud givit oss men aldrig stannar och fyller på? Alla behöver vi bli stilla ibland. Bli stilla och besinna att Gud är Gud.

Kan den här sommaren få bli en tid att vila vid gröna ängar och levande vatten? En tid för tacksamhet över det vi har och det vi är innan vi ber för allt som fattas. En sommar att förundras över att mjölk och jordgubbar glittrar I solen. Förundras över hur träden rasslar när vinden blåser igenom lövverken.  Också en  tid att med lättnad besinna vår egen svaghet och Guds starkhet. En tid att vila i Guds famn som de skapade, önskade och älskade barn vi är.

Tänk om vi kunde lägga ned alla ok vi själva lagt på oss vid korset och istället falla tillbaka in i Faderns famn. Vi är hans barn och hans får. Barn får sova i pappas famn. Barn får låta pappa ta ansvar. Barn får lita på att pappa försörjer. Fåren lika så. Fåren följer herden och vilar trygga under hans uppsikt. Fåren lyssnar till herdens röst och finner trygghet i den. Varken barn eller får behöver redovisa sin duktighet för sin pappa eller herde för att få vara under hans omsorg och kärlek.

“Kom till mig alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila” -Matt 11:28

Jesus kristus kallar oss till sig. Han förtjänar vår frälsning åt oss och visar oss vår sanna identitet, utan att vi behövt förtjäna något av det. Vila i det, vila i Guds kärlek. Lägg upp fötterna en stund, drick en kall dricka och le mot solens strålar. Dra några streck över allt som är möjligt att åstadkomma i sommar och skriv istället med stora bokstäver “LEDIG”.   “..och han vilade på sjunde dagen från hela det verk han gjort” – 1Mos 2:2

– Maria Flodin, Pastor och föreståndare Timrå Pingst