Mod, hopp och kamp i fokus under Pingst Pastor 2024

Bland de 650 deltagarna som kom till årets Pingst Pastor fanns många nya ansikten. Med glada tillrop välkomnades ett 70-tal ledare, varav många unga, in i pastorsnätverket under den första samlingen på Scandic Infra City i Upplands Väsby.

Årets tema var ”Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk,” (1 Tess 5:24).

– Pingströrelsen består av lokala församlingar men vi är en del av något större och det kommer vi att få känna under den här konferensen. Vi behöver varandra, sa Camilla Brolin, samordnare för Pingst Pastors planeringsgrupp och pastor och föreståndare i Norrtullkyrkan Söderhamn i inledningen.

Förutom de större samlingarna hölls seminarier om teologi, hållbart ledarskap och att bevara sitt hjärta och utvecklas andligt. Nytt för i år var möjlighet till själavårdssamtal samt ett särskilt bönepass sent på onsdagskvällen, lett av nätverket Pingst Bön. Det hölls även paretation och nattvard under dagarna och mycket tid ägnades åt lovsång och tillbedjan.

Talare i inledningsmötet var Mats Särnholm, föreståndare i Frihamnskyrkan Göteborg.

I en tid av oro ock krig är det inte läge att krypa undan och vara tysta utan att stå upp för det som är rätt, betonade han.

– Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus. Vårt viktigaste uppdrag framöver måste vara att tala tro och framtidshopp in i vår samtid, sa Särnholm.

I den första storsamlingen gavs olika perspektiv på Tillväxt. Det lyftes fram att tillväxt är en ödesfråga för oss som nation. Vi behöver återerövra tron på att vårt land ska bli frälst.

Sverige är idag ett missionsland där nya och internationella församlingar står för hälften av all tillväxt. Här finns mycket att vinna på samarbete. I vår iver att nå ut behöver vi samtidigt se en människa åt gången, förstå att barnen är viktiga och en ingång till de övriga generationerna och inse att tid för att analysera och förstå är en del i att tillväxten blir bestående. För att pastorerna ska bli fler i rörelsen behöver vi skapa en kultur som gör det möjligt – se, uppmuntra och bana väg för dem.

Samlingen hölls ihop av Camilla Olsson, pastor i Södertörnkyrkan Huddinge, som själv gav en kraftfull utmaning till de församlade.

– Den här tiden kräver en pingströrelse som inte vill vara lagom utan gör allt den kan för att människor ska möta Jesus. Res dig upp, det är inte dags att checka ut nu för du behövs, sa hon.

Under kvällens predikan delade Pelle Hörnmark, tf föreståndare för Pingst och föreståndare i Ulriksbergskyrkan Växjö, en bön av AW Tozer, som betytt mycket för honom.

”Give me the vision to see and courage to report what I see faithfully. Make my voice so like thine own that even the sick sheep will recognize it and follow thee”

– Förlora aldrig det heliga I ditt liv, det som är din födslorätt, det Gud har kallat dig till. Att få tag på något, att få mod att berätta om det på ett frimodigt sätt och göra det med en röst så att människor känner igen Jesus, uppmanade Hörnmark.

Onsdagen inleddes med predikan av Sam Wohlin, föreståndare i Pingst Karlstad. Han tog med pastorerna på en teologisk resa som visar på hoppet, att ondskan inte kommer att segra utan att Gud  upprättar allt.

– Gud har sista ordet i världshistorien. Han ska skapa en ny himmel och jord.

Att det även kommer svåra tider i en pastors liv delade Tomas Sjödin, pastor i Frihamnskyrkan Göteborg och Frida Nyberg, föreståndare i Pingst Boden, sina erfarenheter av om under eftermiddagens storsamling.

– När vi kommer in i en kris så rycks livskartan bort och upplevelsen blir att vi faller. När det inte längre finns något framför oss blir det viktigare vad som finns under oss, händer som vi kan falla i, både Guds och människors, sa Frida Nyberg.

Hon uppmuntrade pastorerna att våga dela sin smärta, ta hand om sina sår så att de inte blir infekterade och att vandra i ljuset.

– Att stå i ljuset innebär att allt blir avslöjat, men att bli avslöjad hör ihop med frihet, för där finns barmhärtighet och nåd.

Det finns en andlig kamp som är högst verklig i en pastors liv. Då behöver man ta på sig ljusets rustning, omslutas av böner och be människor om hjälp att bära sina bördor.

– Jesus ber om hjälp på korset. Varför ska inte vi göra det? Han gav upp andan. Ibland är det läge att ge upp, kanske är det först då vi får syn på korsets kraft, sa Nyberg.

Tomas Sjödin använde Eugene Petersons begrepp ”badlands” för att beskriva de tunga sträckorna i livet.

– Även en pastors liv måste ta vägen genom the badlands. Men stenöknen har också en skönhet som man inte känner till om man inte vandrat genom den. Den bär på en djupare frukt.

Att trösta och uppmuntra varandra som kolleger är viktigare än någonsin, menade Sjödin och såg här värdet i att ömsesidigt vara ärliga med det svåra man varit med om.

– Vem vill ha ett ankare som inte vet hur det ser ut på botten?

Han såg även behovet av att pastorer involverar mer av sina liv i sin förkunnelse.

– I stenöknen svettas och slipas saker fram, bland annat specialuppdrag, framhöll Sjödin.

Även en utländsk gästtalare fanns på plats. På ett enkelt och berörande sätt vittnade hon om att ta sitt kors på sig och följa Jesus i ett land präglat av religionsförföljelse.

Talaren (som av säkerhetsskäl inte namnges) visade bilder på människor som torterats för sin tro. Hon berättade om missionärer som kastats i fängelse men där predikat evangelium för hundratals fångar.

– Alla måste vi beräkna kostnaden och den är ofta högre än vi trott, men belöningen är ännu större, framhöll hon.

Avslutningsdagen inleddes med storsamling på temat Vägar framåt. Deltagarna fick via mentometer svara på en rad frågor och även samtala kort om dem i små grupper. Svaren visade bland annat att majoriteten tycker att det är viktigt med gemensamma mål för rörelsen de kommande åren för att lyckas med uppdraget, samt att Pingst Pastor betyder mycket för dem som pastorer och ledare.

Mer personliga frågor om den egna tjänsten visade bland annat att majoriteten av de svarande endast möter en själavårdare vid väldigt speciella tillfällen. När livet blir krångligt väljer en svag majoritet att köra på som vanligt och hoppas att det ska bli bättre (166), tätt följt av de som tycker att det är lätt att visa sin svaghet i pingströrelsen och att de söker hjälp där (163). En mindre andel söker istället hjälp från andra samfund (53). De allra flesta har en eller ett par vänner som de kan vara helt ärliga mot och som de regelbundet delar livet med.

Förmiddagens storsamling hade fokus på nästa generation och leddes av Pernilla Öhman, pastor och föreståndare i Filadelfia Öcerö, som berättade att hon är just detta på grund av alla som trott på henne.

– Var en Barnabas för dem du ser något i. Du är kallad att vaska fram något i dem du möter, sa hon.

Att känna att människor bryr sig om en på riktigt är avgörande, visade ett panelsamtal.

– När man sagt orden ”jag finns här för dig” så är det viktigt att backa upp det med handling, sa Ellen Lorentzon, ungdomspastor i Bet:L, Skövde, som inte ville se ungdomsarbetet som en isolerad ö utan att hela församlingen jobbar tillsammans.

I sin avslutande predikan lyfte Andreas Nielsen, huvudpastor i Hillsong Sverige, fram evighetsperspektivet.

– Det finns bara en sak som kan bota vår rädsla, det är en blick på evigheten sa Nielsen och påminde om att allt som Gud har anförtrott oss med här på jorden, har evigheten som syfte.

Mellan de olika passen fanns gott om tid för samtal och en gemensam nämnare i många av de röster som hördes vid fikamingel eller runt lunch- och middagsborden var en tacksamhet över den bredd och det djup som fanns i årets pastorskonferens. Inte minst att det fanns plats för öppenhet och ärlighet om sårbarheten och kampen i pastorslivet.

Text: Noomi Lind, foton: Josef Maxson och Sara Svahn