Välj en sida

Liten församling når ut i mc-världen

Liten församling når ut i mc-världen
Visst kan man nå ut i sitt samhälle även som liten församling. Att Folkkyrkan Bikerchurch har hittat sitt sätt förstår man redan på namnet. Fem av medlemmarna kör motorcykel, varav en är föreståndaren Robert Bergström.

Blänkande motorcyklar parkeras på rad och doften av nygrillade hamburgare sprider sig på innergården. Vi har kommit till Folkkyrkan Bikerchurch i Julita och trots att regnet hänger i luften är många på plats fredagen den 29 augusti då det är dags för Bikes and BBQ.
Robert Bergström, 55 år, är inte bara föreståndare i församlingen utan har också kört motorcykel sedan 1992 och är medlem i den internationella kristna organisationen Tribe of Judah Motorcycle Ministry.
Han börjar med att berätta sin egen historia, hur han lämnade kyrkan under tonårstiden och väl tillbaka i 20-årsåldern ville känna att Gud fanns på riktigt. När han ensam i sin lägenhet fick uppleva kraften i andedopet förändrades allt.
– Bibeln som jag tyckt var tung och svår att läsa blev levande. Plötsligt kunde jag se saker, det blev spännande att vara kristen, berättar Robert.
Detta blev också början till ett aktivt engagemang i församlingen. Robert blev ungdomspastor i Pingstkyrkan Ärla och senare kursledare för Teamträningsskolan, TTS, i Eskilstuna.

År 2011 startadeS Folkkyrkan Malmköping utifrån Pingst i Ärla och i slutet av 2020 anslöt sig även Filadelfiaförsamlingen i Julita till gemenskapen.
– Det första jag tänkte när jag kom till Filadelfias lokaler var att hela stället påminde mer om en mc-klubb än en kyrka, med sina fyra byggnader runt en asfalterad innergård, minns Robert.
Under ett av styrelsemötena fick han veta att tre av fyra i styrelsen för den församlingen körde Harley Davidson.
– Jag tänkte, är det en slump eller har någon lagt ett pussel där jag kommer in som en av bitarna?
Robert föreslog att de skulle lägga till Bikerchurch under själva logotypen för kyrkan, inte för att alla som var med måste åka hoj, men för att på ett tydligt sätt visa mc-världen att de är välkomna hit. Det finns många kristna mc-klubbar, men så vitt han vet finns inte någon annan församling med denna tydliga inriktning.

Redan tidigare hade Filadelfiaförsamlingen ett utåtriktat fokus där deras lokaler blivit ett föreningshus för bygden. I dag hyr Folkkyrkan ut till ett 20-tal olika verksamheter, däribland byns enda gym.
Förutom sin scoutverksamhet satsar församlingens cirka 10 aktiva medlemmar på att nå både vanliga julitabor och mc-intresserade. Istället för vanliga gudstjänster varvas bibelstudie- och bönesamlingar med kafékvällar på vinterhalvåret och grillkvällar på sommaren.
Den svenska grenen av Tribe of Judah MM har nu sina nationella lokaler i två av rummen och flera event hålls i samarbete mellan mc-organisationen och Folkkyrkan. Tillsammans besöker de också olika mc-klubbar och Robert berättar att de är välkomna i stort sett överallt.
– För oss är detta ett fantastiskt sätt att använda det vi älskar för att dela något annat som vi älskar.

Han framhåller att de inte är några moralister och inte försöker pracka på andra sin tro, men däremot är väldigt tydliga med vad de själva står för.
– Det handlar om att finnas där över lång tid och bygga relationer i en värld där förtroende och respekt är ledorden, säger Robert.
Varje vår bjuder Folkkyrkan och Tribe of Judah MM in till ett större event som de kallar Bike Blessing. Då kan det komma över 200 personer. Hela parkeringen och innergården är ibland full med motorcyklar och det är en fantastisk känsla att få säga till alla dessa människor att Jesus älskar dem, berättar Robert.
Hans råd till andra församlingar är att inte låta sig nedslås av att man är få medlemmar, utan se efter vad som finns i det egna huset att bygga på.
– Jag tror att varje kyrka kan hitta sin väg för att nå människor med evangelium, även på en mindre ort. Den här västen är för mig en nyckel in i en värld dit de flesta inte kan komma, men alla bär vi nycklar till andra världar.

På innergården har ännu fler anslutit sig. Thomas Edman tar sin gitarr och börjar sjunga den första av flera kända gamla rocklåtar; Eye of the tiger.
Ljudet från ännu en båge hörs och Robert reser sig upp för att krama mannen som kommer.
En besökare från en annan klubb ber om att få ta en bild av Roberts rygg och föser undan hans hästsvans för att få med hela loggan med det gula korset och texten Tribe of Judah – Jesus is Lord.
Även pastorernas fruar, Ulrika Söderlund och Josefine Bergström kör båge och är med i mc-organisationen. De säger att de älskar mc-livet och människorna de möter. De tror också att de bryter ner en del fördomar om hur kristna människor är. Josefine berättar att det egna intresset gör att hon alltid har något att prata med människor om.
– Man får nästan fler kramar i mc-klubbarna än i kyrkan. Det är väldigt roligt. Och det kommer ju ofta frågor när man har ett stort kors på ryggen, säger hon.

Kvällen går mot sitt slut och det är dags för pastor Hanu Söderlund att hålla en andakt. Han berättar om hur korset är symbolen för hopp, förändring, styrka och gemenskap. Om hur Jesus dog för våra synder trots att vi inte förtjänar det och hur han befallt oss att älska andra som oss själva och Gud mer än någon annan.
– En som möter dig med kärlek och förståelse, en som vet allt om dig men ändå vill ha dig. Finns det något större, frågar Hanu.
Han ber om välsignelse över alla, att Gud ska beskydda deras resa hem och att var och en ska känna att det finns någon som bryr sig om dem. Och avslutar med orden:
– Ni är alltid välkomna tillbaka till oss.

Text och foto: Noomi Lind