Samuel vill se gott andligt självförtroende
Han är den sjunde föreståndaren i Sveriges största pingstförsamling, ett uppdrag som Samuel Jonsson känner både glädje och en viss bävan inför.
– Det finns en skön känsla i grunden, med teamet och folket omkring mig. Jag känner frid samtidigt som det är utmanande. Att se helhetsbilden, sätta sig in i olika frågor och förstå hur jag kan leda den här stora organisationen på bästa sätt utifrån de gåvor jag har.
När vi möts i Filadelfiakyrkan har Samuel hunnit jobba här i några månader och veckopendlar från Jönköping medan familjen letar efter hus. Allt det praktiska bidrog också till att han först tackade nej till tjänsten. Inte minst tycktes det fel att rycka upp barnen igen efter fem år i Jönköping.
– Vi kände att det blev för stort och för mycket, berättar han.
Men när samtalet sedan kom med samma erbjudande igen bekräftades det som han innerst inne visste.
I AI-översikten på Google beskrivs han som ”en trygg och tydlig ledare som vill bygga team och lyfta andra” och när han får frågan om det stämmer skrattar Samuel. Tänk om hans kulle svara nej, säger han men fortsätter sedan:
– Ja, jag har nog lätt för att relatera till olika typer av människor och en förmåga att motivera, att få dem att haka i och känna delaktighet. Sen har jag nog också en undervisande sida. Jag tänker att arbetet med församling hela tiden behöver underbyggas med en tydlig förkunnelse och teologi som berättar varför vi gör det.
– Men sen får du stänga dörren och fråga de andra där ute vad de tycker om mig, tillägger han och ler.
Samuel växte upp i ett kristet hem i Nordmaling utanför Umeå. Familjen var medlemmar i pingstförsamlingen där och tron genomsyrade livet i hemmet. Han minns särskilt när han var omkring nio år och hans syster hade en personlig upplevelse av Gud.
– Det var något som bubblade i henne. Man ser ju upp till sitt storasyskon och hon verkade känna Gud på ett annat sätt än jag. Det ledde till att jag själv öppnade mig för Jesus och fick en personlig tro. Sedan i högstadiet hade jag en del avgörande andliga upplevelser som fick något att vakande upp i mig. Jag ville ge allt för Gud, vad det än innebar.
När Samuel som 19-åring jobbade på fabrik hörde han en röst inom sig som sa att han skulle få chans att jobba i sin hemförsamling och samma dag ringde de och frågade om han ville bli ungdomsledare.
När han gick bibelskola kom samma inre tilltal som bekräftades och ledde vidare till församlingstjänst.
– Redan då insåg jag att det här kommer att bli mitt liv. Jag tänkte nog inte att jag skulle bli pastor, men jag visste att Gud kallade mig och att det handla om att förkunna Guds ord och att leda.
Han har tidigare varit föreståndare i två mindre pingstförsamlingar, i Tyresö och i Hovslätt, något som gett värdefulla erfarenheter att ta med in i en stor kyrka. Inte minst vikten av närhet och relation.
– Jag vill att medlemmarna ska känna att jag inte är en evighet bort. Jag vill försöka vara tillgänglig, inte försvinna för snabbt från gudstjänster, hälsa på så många jag kan och vara på platser där människor kan se och nå mig om de har en fråga. Även om detta inte är möjligt på samma sätt som tidigare, så vill jag ha den tonen med mig in.
I Samuels senaste församling jobbade man mycket med det karismatiska livet, den profetiska gåvan i gudstjänstrummet. Att skapa en ordning i detta men också ett utrymme för det.
– Vi fick se saker hända i församlingen och jag vill att livet i Anden ska ha en tydlig plats även här.
Som vår största pingstförsamling har Filadelfia genom historien haft en viktig roll. Samuel önskar att detta arv ska förvaltas väl också med honom som ledare.
– Vi har idag ett samfund med en ledare som gör ett fantastiskt jobb. Vi har andra funktioner och ska inte återgå till någon historisk roll, men inse att vi har en unik ställning och den kan vi använda för att också stötta och ge resurser till andra.
– Jag vill att vi ska vara en församling som ger råg i ryggen till andra församlingar, som vågar tala ut saker som inger mod.
Samuel ser positivt på den organisationsförändring som just nu pågår inom Pingst FFS. Efter ett antal år som samfund behövs en utvärdering, menar han.
– Jag tror att det är bra att förtydliga roller och mandat och att skapa mer bredd i ledarskapet. Sedan kanske en del saker borde ha fått bearbetas några steg till innan de klubbades, men samtidigt behöver man få chans att prova saker. Jag tror att detta är en bra riktning att gå.
För att bevara ett sunt ledarskap i vår rörelse är det viktigt att man har andra runtom sig som verkligen kan tala in i ens liv, framhåller Samuel.
– Det får inte vara personer som står i beroende till mig och därför alltid kommer att säga ja. De behöver få veta vad jag brottas med och kunna säga saker de ser.
Som föreståndare vill han omge sig med människor som har olika funktioner, personligheter och gåvor och ge plats åt dem så att det inte blir för likriktat. Att man arbetar tillsammans mot samma mål, men utifrån olika perspektiv.
– Jag har också hört att de styrelser som fungerar bäst i stora bolag är de där det ingår lika många kvinnor som män. Det uppstår en form av dynamik och spänst när det blir en bra balans. Jag tror att det finns en sundhet och styrka i detta.
Det har blåst en del kring den teologiska förkunnelsen i hans egen församling. Inte minst i synen på samkönade relationer och äktenskapet.
– Jag tror att den typen av samtal egentligen har pågått i alla församlingar fast på lite olika sätt och i olika tider. Det jag själv och vi som ledarskap har landat i är att vi håller fast vid en klassisk syn på äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna och livslång trohet. Det är den teologi vi förkunnar och vägleder till.
Samuel välkomnar forum och resurser för att stärka den teologiska grunden i rörelsen. Inte minst det teologiska råd som nu bildas, där olika frågor kan processas.
– Den typen av samtal behöver få ta stor plats. Vi står i en tid då många frågor kan vara utmanande att förhålla sig till som lokal församling och vi behöver ta hjälp av varandra.
Från hela landet kommer också rapporter om ett nytt intresse för kristen tro och för Bibeln. Det märks även i Filadelfia.
– Jag tycker mig se, hela vägen in i det breda gudstjänstrummet, att det finns ett sug efter Guds ord. Människor vill ha en tydlig bibelundervisning i förkunnelsen.
I denna storstadskyrka samlas människor från en mängd bakgrunder, vilket är en tillgång men också en utmaning. För att alla ska känna sig välkomna och ha en uppgift, vill Samuel satsa mer på de mindre gemenskaperna.
– Möjligheter för människor att känna sig delaktiga och hitta in i tjänst kommer ofta genom relationer, som behöver skalas ner. Vi vill alltid ge plats för detta även i våra söndagsmöten, men för att verkligen få kraft så behövs bra smågruppsnätverk som fångar upp människor i mindre rum.
Samuel brinner för att Filadelfia ska vara en församling som verkligen når sin storstad, som lockar människor till Kristus. Annars spelar inte allt som görs någon roll, konstaterar han.
– Jag drömmer om att vi ska nå människor med evangelium från alla håll och kanter i vår stad. Sen drömmer jag också om att vi ska få vara en församling som har ett naturligt karismatiskt liv – en förväntan på att Gud verkar, talar, helar och upprättar – som präglar sättet vi möter människor på.När han talar om den helige Ande igen, glimrar det till i Samuels blick:
– Jag önskar att vi ska ha ett gott andligt självförtroende i att Gud vill göra något genom helt vanliga medlemmar i Filadelfiakyrkan. Du behöver inte ha någon specialkompetens för det, bara vandra med Gud och våga ta steg i tro.
– Jag skulle vilja se en församling som vågar kliva ut i riskzonerna i att erbjuda förbön för människor, som är bekväm med att sträcka ut Guds kraft till andra. Att nå människor och att se Guds Ande verksam i församlingskroppen, det är sånt jag verkligen drömmer om.
Text: Noomi Lind, foton: Simon Collén
FAKTA:
• Familj: Frun Hanna och döttrarna Hilda 11, Nellie
9 och Märta 3 år.
• Favoritteolog: Tom Wright.
• Läser just nu: Sten i siden av Mikael Niemi och Evangelical, Sacramental and Pentecostal av Gordon T Smith.
• Gör en ledig dag: Umgås med familjen, spelar tv-spel och åker pulka med barnen. Tar långpromenader, lagar mat, bjuder hem vänner, lyssnar på musik.