Seminarium belyste vikten av medvetet arbete med fredsfrågor i pingströrelsen

Över 70 seminarier hölls under Ekumeniska veckan i Stockholm den 19-24 augusti, om kyrkans roll i att bygga fred. Ett av dem arrangerades på fredagen av Pingst, PMU och ALT, Akademi för Ledarskap och Teologi, i Filadelfiakyrkan.

Pascal Andréasson, pingstpastor och fredsteolog, inledde med att teckna en historisk bakgrund. Han beskrev hur så gott som hela pingströrelsen, med sina rötter i Azusa Street i Los Angeles, från början hade en pacifistisk hållning men hur den amerikanska patriotismen sedan blev mer utbredd i USA. För många har därför pentekostalism förknippats med våld snarare än fred, trots att helhetsbilden är betydligt mer komplex. Såväl i Sverige som i många andra delar av världen finns statistik och exempel på hur pingstvänner genom historien och idag verkar för fred.

Nobelpristagaren Denis Mukwege i DR Kongo och tidigare biskop Isaiah Dau i Sydsudan nämns som nutida afrikanska ledare som aktivt tar ställning för fred på nationell nivå men också hur mindre pingstsamfund i Europa och små lokala församlingar gör viktiga insatser för fred.

Förra året initierade PMU och ALT en fredskonferens i Addis Abeba där akademiker, teologer, pastorer, kyrkoledare och fredsaktörer från 10 länder samtalade om vad den globala pingströrelsen kan bidra med i arbetet för fred. I juni i år bjöd Institutet för Pentekostala Studier, IPS, in till GloPent Conference med temat Global Pentecostalism and Peace and Conflict.

Men arbetet med att formulera en tydlig gemensam fredsteologi har bara börjat och behöver fortsätta, betonade Andréasson, som kort gav exempel på några teologiska kopplingar mellan den helige Ande och fred och visade hur Jesus i kontexten av löftet om hjälparen, Anden, också talar om den fred han ger (Joh 14:26-27).

– Den pentekostala karismatiska rörelsen växer snabbt och har stor påverkan i världen och vi måste röra oss vidare från inre, personlig frid till att också arbeta medvetet med frågor om fred, sa han.

Det behövs en bred, holistisk förståelse av ordet fred, framhöll Sara Jakobsson, rådgivare inom fred och demokrati på PMU. Förutom att bekämpa direkt våld måste vi arbeta med grundorsakerna till det för att en verklig förändring ska ske. Det finns även ett strukturellt våld, lagar och normer som ger olika rättigheter och förutsättningar och ett kulturellt våld som ger legitimitet till strukturellt eller direkt våld och skapar ett vi och ett dem istället för oss.

– Att jobba med kulturellt våld är oerhört känsligt, eftersom vi behöver förändra vårt synsätt på oss själva och andra, sa Jakobsson. Att komma utifrån är väldigt svårt, därför är det så viktigt att vi på PMU arbetar tillsammans med de lokala kyrkorna och organisationer som förstår den kontext där de jobbar och vad de själva vill se för förändringar för att uppnå fred.

I norra Kenya arbetar man med Early warning systems för att kunna hindra väpnade konflikter och våldtäkter. Att inkludera unga, kvinnor och minoritetsgrupper, finnas med i interreligiösa sammanhang och bidra till helandeprocesser är andra exempel. Försoningsarbete är en viktig uppgift för kyrkan, men också väldigt svårt och smärtsamt konstaterar Sara Jakobsson.

Maria Karlsson presenterade sin pågående doktorsavhandling vid ALT, där hon studerar PMU och dess samarbetspartners fredsprojekt i Etiopien med särskilt fokus på deltagare från pingstsamfund och deras drivkrafter.

– Något som jag redan tydligt ser är att tron utgör motivationen för fredsbyggande pingstvänner. Jag kan också se att nyckelaktörer i arbetet fungerar som spindlar i nätet med inflytande såväl lokalt som regionalt och nationellt. Genom denna strategiska position kan de se saker som andra kanske inte alltid ser. Detta har också lett till en ny förståelse för vad andligt ledarskap, och församlingens roll och budskap bör vara.

Samtalen hon haft visar också hur insikterna ökar om vikten av att som ledare vara förebilder genom att omsätta tron i handling.

Hon påtalade också hur den förkroppsligade, transformativa tron inom pingst kan bli en tillgång för inre helande och försoning.

– Exempel från Rwanda visar att människor kommer till kyrkan för att man behöver gråta högt, använda sina kroppar, och detta gör något i helandeprocessen.

Andra styrkor hon ser inom rörelsen är att man ofta är bra på att använda sociala medier, har goda förutsättningar att nå unga och att det finns fler kvinnor i fredsarbetet eftersom dessa församlingar ofta är mindre hierarkiska. De har också globala nätverk som ger perspektiv utifrån och ett pragmatiskt förhållningssätt som kan leda till oväntade, positiva initiativ och samarbeten.

Till utmaningarna i arbetet för fred hör förföljelse från andra grupper, men också en ovilja som ibland finns hos pingstvänner att bli involverade i politik och även i ekumeniska och interreligiösa aktiviteter.

Behovet av medlare utifrån är tydligt i samtalen hon haft.

– Jag har sett att både PMU och den svenska pingströrelsen verkligen har ett förtroende som innebär att de kan föra människor samman. Så många människor har sagt: ”Vi hade inte haft möjlighet att mötas och samtala med varandra om det inte varit för våra svenska bröder och systrar.” Jag tror att detta är en viktig del i fredsbyggandet också, sa Maria Karlsson.

Slutsatsen av seminariet och en efterföljande frågestund är tydlig. Samtalet om kyrkans roll för fred behöver fortsätta.

Text: Noomi Lind, foto: Noomi Lind och Mikael Jägerskog