“Sårbarhet är en nyckel till djupare relationer”
Hon har beskrivits som lite av en frikyrkans Pippi Långstrump och nominerades 2023 till Årets medmänniska av tidningen Dagen för sitt starka engagemang för kvinnor i utsatthet.
Nina Månstråle Eriksson konstaterar själv att hon är en ganska färgsprakande person.
– Efter att tidigare ha levt ett liv i missbruk, där inga känslor förutom ilska var värda att ha, bär jag idag hela känsloregistret med mig.
Hon jobbar som inspiratör inom LP-verksamheten, där hon har ansvar för Debora, ett arbete för kvinnor. Bland annat utbildar hon i hur deras självkänsla kan stärkas.
Före sommaren kom Ninas första bok, Den lilla boken om sårbarhet, ut på Semnos förlag. Den bygger mycket på hennes egna erfarenheter.
Nina började dricka vid 14 års ålder och var tre år senare sprutnarkoman. Efter 17 år i missbruk klev hon av och kom till LP-verksamhetens behandlingshem för kvinnor. När hon fick sitt första jobb på fabrik kunde hon inte de sociala koderna, visste inte vad hon skulle prata om. Hon hade missat så mycket.
– När jag slutade med drogerna behövde jag släppa mitt gamla jag och gå in i något som för mig var helt nytt och främmande. Jag kände att jag var mesig, men förstod senare att jag var sårbar. Jag släppte ner garden.
Ur den egna resan växte också önskan fram att skriva en bok som kunde bli till hjälp för andra.
– Jag har insett att sårbarhet är en nyckel för oss människor till att få djupare relationer. Att visa vilka vi är och att göra det för rätt personer. Alla människor förtjänar inte vårt förtroende eller kan bära det som vi vill ge dem när vi visar vår sårbarhet. Men det handlar om att kunna mötas på vägen, kroka arm och bekräfta varandra.
Man behöver inte ha något riktigt tungt i bagaget för att ha nytta av en bok som denna, framhåller hon. Det handlar om att dela något med en annan person, utan någon gradering i det hela.
– Vi människor vill ju aldrig sänka garden, vi vill inte göra bort oss. Men det vi hela tiden tittar efter hos andra är ju det sårbara, det som är det mänskliga. Att våga vara sårbar är ett steg mot att bli allt modigare och att växa, det går liksom hand i hand.
Målet var att boken skulle bli enkel och lättillgänglig.
– Det har glatt mig när någon har skrivit: ”Jag har inte läst en enda bok sedan nian, men nu har jag läst din bok”. Jag vill att vem som helst ska kunna stoppa boken i bakfickan och tänka att den här kan jag läsa på en tågresa eller ge den vidare. Att var och en ska kunna få med sig något ur den
Hon tror att boken är särskilt viktig i den tid som vi lever i idag, med sociala medier.
– Det är så mycket yta och vi kan stirra oss blinda på hur andra tycks har det. Den här boken kan vara ett redskap till att få djupare samtal.
I de olika kapitlen finns glimtar ur hennes eget liv, men Nina har idag inga tankar på att skriva en självbiografi.
– Kanske när jag är 80 och har något att berätta, säger hon med ett skratt. Jag tycker att jag levt för lite ännu.
Däremot jobbar hon redan med Den lilla boken om skam, som ska komma ut i början av nästa sommar.
– Skammen har en oerhörd kraft i sin tysthet. Den gror i våra skrymslen och vill inte alls få dagsljus på sig. Men om jag har något som jag skäms över och delar det med en trygg människa, då mister skammen sin makt över mig. Jag vill att boken ska bli ett rum dör man får lära sig mer om skam och hur man tar itu med den.
Text: Noomi Lind, foto: Sandra Lagestrå