Irina lämnade missionsfältet men hamnade mitt i kriget

Euronews visade en dokumentär om Bucha och hur den ryska militären utfört krigsbrott där och på en annan kanal stod Rysslands taleskvinna, Zakharova och berättade om hur den ukrainska militären placerar sina vapen på sjukhus och i civila hus – detta för att kunna försvara att man bombar sjukhus, bostäder och skolor.

Nu har det gått över 100 dagar sedan den ryska militären gick in i Ukraina. Det känns tråkigt att vi behöver fortsätta med att uppdatera varandra om vad som pågår i detta krig. Det bästa vore ju att Putin kallade hem sin militär och man kunde börja att återuppbygga landet igen.

På pastorskonferensen talade jag med en av huvudtalarna som är pastor i Ryssland. Han är själv ukrainare och jag ställde frågan till honom om vad församlingsmedlemmar säger om kriget hans svar var “En del är emot, andra säger ingenting men de flesta av dem försvarar kriget.”

Kyrkorna gör sitt bästa för att hjälpa till med det som man kan bistå med.

Hur detta är möjligt är ju en gåta men jag tror att en av anledningarna är att den ryska propagandan genomsyrar allt och har gjort så under många år. Om man då inte får någon annan information är det antagligen svårt att tro något annat än att den ryska ”specialoperationen” är något man måste göra för att stoppa Nato men också hindra att den västerländska dekadensen kommer in i landet. Vi måste fortsätta att be för Ryssland och de ryska troende.

Irina poserar tillsammans med ukrainska soldater.

I Ukraina fortsätter församlingarna att hjälpa både de interna flyktingar som sökt sig till andra platser som till exempel Lviv där kriget inte är lika synligt men man åker även regelbundet till fronten för att hjälpa dem som inte kunnat fly utan måste leva under detta elände.

En av de som åker till fronten är Irina. Hon har arbetat som missionär i Asien sedan 2007 men bestämde sig för att åka hem till Ukraina i december 2021 för en viloperiod. Men hon hamnade mitt i kriget. Under 60 dagar bodde hon i ett transitboende där de hjälpte flyktingar som flytt.

Irina åkte tillbaka till sin hemland Ukraina efter en tid som missionär i Asien. Hon hamnade mitt i kriget.

Men för några veckor sedan åkte hon hem till staden där presidenten är född för att byta miljö. Hon är en av pastorerna i en pingstkarismatisk rörelse som har sänt ut missionärer till både Afrika och Asien. Deras stad har varit ganska förskonade från anfall även om det skett oftare den senaste tiden. Men staden ligger ungefär en timmes bilfärd från fronten och de har nu börjat åka dit regelbundet för att hjälpa människorna som inte kunnat fly.

Irina poserar tillsammans med en annan kvinna framför ett lager med förnödenheter.

Vårt pingstnätverk i Ukraina skickade 500 matpaket till dem i förra veckan som de nu delar ut. Irina skriver: ”Hej från Ukraina. Jag och min församling vill uttrycka vår djupa tacksamhet till alla som hjälper vårt folk i en sådan svår tid som vi står i. Ni kan inte ens föreställa er vilket bidrag som ni gör för oss. Tack vare er hjälp kan vi komma i kontakt med människor och berätta om Guds stora kärlek till dem! I vår stad finns det nu många migranter men vi åker också till byar som ligger i fronten där människor inte fått ett rejält mål mat på över en månad. Vi har med oss bröd, mat, mediciner och kläder till dem. Tack så mycket till er alla för era stora hjärtan, ert ekonomiska understöd och böner.”

Vi fortsätter att be för det ukrainska folket. Gud har allt under kontroll och vi förtröstar och hoppas på honom!

Patrick Öhlund
Missionssekreterare Eurasien
Pingst – fria församlingar i samverkan