Tema lärjungaskap: Kom, följ mig
Efter att han kallat och tränat sina första lärjungar sände Jesus dem vidare och han fortsätter att kalla oss idag. Frågan är om vi säger vårt ja till att följa honom, är villiga att gå dit han leder oss och göra det han säger. Det är så vi är lärjungar som gör lärjungar.
Att vara kristen och engagerad i en församlings verksamhet borde innebära att man är en lärjunge, men i realiteten är det inte självklart.
– Du kan vara aktiv i en församling utan att aktivt följa Jesus. Du kan jobba runt honom utan att verkligen röra vid honom, säger Richard Svensson, verksamhetsledare för Pingst Församling. Den stora frågan är om min tro leder mig in i efterföljelse, där mitt liv förändras i grunden.
Jesus har gett oss alla förutsättningar att lyckas med vårt uppdrag, men han säger också: ”Ta ditt kors på dig och följ mig,” framhåller Johan Stenström, pastor i Pingstkyrkan Osby.
– En del i lärjungaskapet är ju att lägga ner min egen vilja och istället följa Guds vilja och det är många gånger obekvämt och utmanande. Därför behöver vi varandra. Vi behöver stöd och coachning.
Sant lärjungaskap innebär att älska Gud och lyda hans ord, att ha en längtan att växa i sin tro och att dela den med andra, menar Richard Svensson.
– Oavsett om du är ung eller gammal, man eller kvinna, intellektuell eller mer praktiskt lagd och oavsett social status, så kan du vara en lärjunge. Det sitter i att ha sagt sitt ja till Jesus.
Trots att uppdraget gäller oss alla så har det skapats bilder av lärjungaskap som fått många att känna att de inte räcker till, tror han.
– Det finns en fördom att man måste vara en viss sorts person som är extrovert och frimodig. Vi kallar dem evangelisterna. Det skapas på något sätt ett A- och B-lag i församlingen. Jag tror att vi har gjort det för svårt, för invecklat. Men Jesus säger ”Ni ska få kraft när den helige Ande kommer över er och ni ska vittna om mig.”
Många kan också uppleva att de måste vara på en viss nivå teologiskt eller i erfarenhet innan de kan börja dela sin tro med andra, men Richard Svenssons uppmaning är att inte vänta.
– Jag tror att ju mer du ger till andra, desto mer frimodighet, trygghet och hunger efter att ta fler steg kommer du att få. Men om du väntar för att du inte känner dig mogen, då blir det allt svårare.
Lärjungaskapet är en resa där Guds plan är att vi ska bli mer och mer lika honom, menar Benjamin Nyman, medlem i Pingst Strängnäs och missionär för IBRA. Bristen på frimodighet bottnar många gånger i en skev bild av både Gud och oss själva, urskiljer han.
– Det är viktigt att vi tar tid för att lära känna Gud, att vi undersöker vad Bibeln säger om vem vår far egentligen är och hur han ser på oss människor.
Som kristna lever vi i en ständigt föränderlig värld, där vi behöver vara relevanta för att nå fram. Frågan är om lärjungaskap ser annorlunda ut idag än på Bibelns tid?
– Lärjungaskap bygger på samma metoder idag som då, där Jesus är modellen. Människor har samma behov av att bli sedda, bekräftade, älskade, förlåtna, upprättade och inkluderade. Däremot så behöver sättet som vi presenterar tron på vara nutida, säger Richard Svensson.
Kyrkan har sett olika ut genom historien, men budordet ”Älska din nästa som dig själv” består, framhåller Benjamin Nyman.
– Min utgivande kärlek kan i dag innebära att jag byter någons bildäck, men grundprincipen är att älska en människa med en konkret handling, inte bara känslor och ord.
Inom Ibra arbetar man mycket via digitala plattformar, inte minst i länder där kristna lever i förföljelse. Men även i Sverige har coronapandemin synliggjort vikten av dessa verktyg.
– Vi har sett hur vi kan nå fram till människor som inte vill eller kan ta sig till kyrkan och dess olika aktiviteter. Vi tror att vi bäst gör lärjungar i en fysisk relation, men ibland går det inte att börja så, säger Nyman. Man kan exempelvis inte knacka på hos någon som har svår ångest mitt i natten, och då behöver det finnas något som de kan se på Youtube.
Det svenska samhället har präglats av synen att tron inte har någon plats i det offentliga rummet utan är en privatsak. Detta har också påverkat människors frimodighet i att dela sin tro, menar Svante Hektor, IBRA-missionär.
– Däremot så urskiljer jag en vändning idag med ett nytt intresse för andlighet som vi behöver bli bättre på att fånga upp.
Att skapa relationer är avgörande för lärjungaskap, och det gäller att hitta naturliga ingångar hos människor som till en början kan verka reserverade. Det är i det lilla sammanhanget som förtroende byggs upp, framhåller Johan Stenström.
– Samtidigt som Sverige är ett väldigt individualistiskt land så är vi också ett oerhört ensamt folk. Om vi kan leva inbjudande liv, där vi intresserar oss för människor så kommer det att väcka förundran och frågor. Jesus är oerhört attraktiv och det handlar om att gestalta hans nåd, barmhärtighet och kärlek i vardagen. Att vara en god granne, lyssna och tjäna och i allt vi gör peka på Jesus.
Han menar att vi behöver gå från att tänka verksamhet till att tänka gemenskap.
– Många gånger så tror vi att vi måste ta folk till kyrkan. Vi säger; ”kom till oss”, men Jesus uppmanar oss att gå. Han sänder oss ut att få kontakt med människor och älska dem och sedan utifrån det dela evangeliet.
Gudstjänsten är väldigt viktig, men lärjungaskap i sin grund inte är beroende av den, menar Svante Hektor.
– Detta visade sig under pandemin när vi inte kunde fira gudstjänst på det vanliga sättet längre. För dem som verkligen levde i lärjungaskap blev detta inget hinder. Det är också tydligt i många länder där det inte är möjligt att mötas i stora samlingar av säkerhetsskäl. Ibland kan svårigheter leda till att man tar tydliga steg i lärjungaskap, fast på ett annat sätt än vi är vana vid.
Det finns en hel del vi kan lära oss om lärjungaskap från det internationella arbetet. Inte minst om bönen och tilliten till Gud.
– Bönelivet i Afrika är fascinerande, intensiteten och beroendet av Gud. I Sverige är vi lite för duktiga ibland. Vi har planeringsmöten där vi tänker igenom alla steg i minsta detalj och sedan har väldigt lite utrymme kvar för tro. Själva gudstjänsten måste kanske inte vara tajmad på minuten, utan vi kan låta det finnas plats för den helige Ande att tala och verka, menar Benjamin Nyman.
En medarbetare till honom har på tre-fyra år planterat sju församlingar i ett svårarbetat område längs Afrikas kust. När människor frågar honom vad hans hemlighet är så svarar han att han varje dag läser missionsbefallningen ända till vers 20 där Jesus säger ”Jag är med er ända in till tidens slut.”
– Det handlar om att lämna över ansvaret på Jesus, att göra sig del och förlita sig på att han tar hand om resten. Jag tycker att det är en otroligt enkel och jordnära syn på lärjungaskap.
Även när det gäller lydnad inför bibelordet finns det lärdomar att dra, menar Svante Hektor.
– Vi svenskar är skolade i att vilja analysera och förstå. Det är så viktigt för oss att det ibland blir ett hinder för att våga testa och praktisera redan innan vi gör det fullt ut. Men med tron är det ju som för den lilla fågeln som föds med alla förutsättningar att flyga. Den kan inte veta om den faktiskt klarar det förrän den vågar hoppa ut och börja flaxa.
Han påtalar också att synen på tro som en privatsak, kan innebära att vi inte är lika öppna för att hålla varandra ansvariga som i många andra länder.
– Lärjungaskapet bygger på att vi inte bara är individer som lever våra egna liv, utan vi är till för varandra. Vi har ett ansvar inför varandra och för varandra.
Att vi som befolkning varit relativt förskonade från större kriser under många år innebär också att vi vant oss vid att leva ett tryggt liv, ser Hektor. I länder och situationer där man går igenom stora utmaningar kommer också tron och tilliten till Gud väldigt nära, för man har inget alternativ.
När Jesus vandrade på jorden så samlade han allt från flera tusen människor till bara de allra närmaste lärjungarna och förståelsen för vem han verkligen var, blev större ju mindre gruppen blev, menar Benjamin Nyman.
– Jag tror på att den lilla gruppen så mycket som möjligt formas på ett naturligt sätt utifrån de relationer och nätverk som vi redan har. Där har alla chans att vara delaktiga. Man hålls också ansvariga inför varandra, att det man kommer överens om verkligen görs.
Vikten av att skapa en tillåtande kultur som är gynnsam för växande, framhålls. Att ge verktyg för att bli sedd och lyssnad till oavsett om man är en pratsam eller tystlåten person.
De bibelupptäckarsamtal som Svante Hektor har erfarenhet av, bygger på konkreta frågor och att våga prova sig fram utifrån dem. Vad kan jag lära mig om Gud i texten? Vad kan jag lära mig om människan? Hur är detta relevant för mig just nu? Vilket steg ska jag ta utifrån den här texten? Om detta är sant och viktigt, vem bör jag dela det med?
– Det började med att jag var på en kurs där jag varje morgon hade en liten andakt och utgick ifrån dessa tydliga frågor. Jag blev så fascinerad över den ena berättelsen efter den andra om spännande saker som hände som en integrerad del i vardagen. Jag tror på att göra stegen små och tydliga och lita på att bibelordet är så kraftfullt i sig självt att det leder människor. Då blir det ett väldigt spännande äventyr.
I Pingstförsamlingen i Osby arbetar man efter tre överlåtelser – till bönen, evangeliet och missionen, och Johan Stenström beskriver sättet att omvandla innehållet i lärjungaskap från teori till praktik i form av akronymen VÄLLA; Välsigna, Äta, Lyssna, Lära och Att dela.
– Vi vill välsigna människor där vi går fram genom hur vi är och bemöter dem, vi vill äta tillsammans med dem och bygga gemenskap. Vi vill lyssna in den helige Andes röst och ledning i vår vardag, vi vill lära oss om vem Jesus är och vad han gör och vi vill delta i Guds mission för vårt samhälle genom att berätta om Jesus, läsa Bibeln med människor och göra det Jesus gjorde.
För att lärjungaskapet ska hålla över tid är det beroende av gemenskap med Gud och med människor. Det får heller aldrig bli pliktdrivet, framhåller Svante Hektor.
– Gud är kärleken själv och sände sin son Jesus av kärlek. Vi har fått vår fria vilja för att kärleken aldrig kan tvinga sig på någon. Därför behöver också vårt lärjungaskap vara ett kärleksuttryck i respons på Guds kärlek. Om vi istället börjar följa en regelbok, då riskera glädjen och den rätta drivkraften att försvinna.
Han går tillbaka till sitt eget 36 år långa äktenskap och konstaterar att när kärleken hålls levande, då hålls relationen levande.
Sist och slutligen handlar lärjungaskap om ständig överlåtelse, framhåller Richard Svensson.
– Tron är presens. Om jag varje dag säger ”Jesus, jag vill följa dig, älska dig och leva för dig. Hjälp mig att göra mitt bästa för dig idag,” då kommer lärjungaskapet alltid att hålla.
Text: Noomi Lind, foto: Lightstock