“Tillsammans skapar vi en Jesuskultur”

Solsken in genom höga fönster, en fridfull känsla som samtidigt inrymmer förväntan. I en vit tegelkyrka i Skultorp utanför Skövde förbereds söndagens gudstjänst och glada hälsningsfraser på olika språk blandas när allt fler personer kommer in.

När Katherine och Fredrik Wahlström och deras medarbetare planterade församlingen Klippan Community för tre år sedan visste de inte vad som låg framför, men de litade på Gud och fortsatte att bjuda in till gemenskap varje vecka, oavsett hur många som kom.

I dag är människor i alla åldrar samlade till bön, lovsång, predikan och nattvard. Barnen träffas en trappa ner.

Temat för Katherines predikan är ”Det kristna livet är inte ett event utan en process med olika etapper.” Budskapet är enkelt men kraftfullt, hennes framtoning lågmäld men intensiv. Efteråt bjuds det på kaffe, smörgås och kaka. Samtalen flyter på vid långborden och ingen verkar ha bråttom hem. Liz Pettersson, evangelist i församlingen, berättar glädjestrålande att en ung man från Syrien tog emot Jesus i sitt hjärta under slutet av mötet.

När lugnet åter lagt sig delar paret Wahlström sin berättelse, som börjar i Colombia 1998. Fredrik kom till Armenia tillsammans med en missionsgrupp utsänd av Baptistförsamlingen i Skövde. De skulle bygga ett barnhem i samarbete med församlingen Casa Sobre La Roca (Huset på Klippan) i Bogota, där Katherine var ungdomsledare. Den har en dotterförsamling i Armenia.

Hon var på besök i staden och så möttes de. Fredrik tog tjänstledigt året efter för att läsa spanska i landet och så småningom blev de ett par. Den 10 december 1999 gifte de sig och bosatte sig i januari året efter i Sverige.

Katherine är utbildad förskollärare med inriktning på socialt arbete med högriskbarn samt familje- och KBT terapeut, men har ända sedan hon kom till tro som 19-åring haft en brinnande kallelse att verka i församling och med evangelisation. Hon blev snart pastor i Skogsrokyrkan i Skövde, först med fokus på ungdom.
– Katherine har alltid dragit människor till sig och av naturliga skäl främst spansktalande i början, säger Fredrik.

Men 2016 kände hon att det var dags att gå vidare. Hon lämnade pastorstjänsten och paret åkte till Colombia för att söka Gud. Det som de upplevde under denna tid stämde väl med tilltal som de fått genom andra och särskilt ett, flera år tidigare, från en pastor som jobbade med tillväxt.
– Det hon sa var så specifikt att jag skrev ner det för att inte glömma det. Nu gick jag tillbaka till mina anteckningar och läste: ”Herren kommer att göra något nytt med er och han ska sända personer i er väg som hjälper er att göra det som han kallar er till.”

Hemma i Sverige igen började Katherine arbeta på en förskola och Fredrik fortsatte sin tjänst som automationsingenjör. De höll också andakter i sitt hem och blev 2018 kontaktade av en familj från Mexiko som ville börja träffa dem. Sedan anslöt sig allt fler familjer.
– Vi har inte själva sökt upp någon av dem utan de har alla kommit till oss precis som Gud sagt, berättar Katherine.

Gruppen växte och de började samlas i en större lokal. Samtidigt bad de mycket. När ledare från Skövde Pingst hörde av sig lärde de känna denna församling.
– Jag upplevde starkt i mitt hjärta att detta inte var en slump. Herren ger oss gudomliga kontakter. Under min bön såg jag en dörr som skulle öppnas helt naturligt för oss, berättar Katherine.

De adopterades som en dotterförsamling till Skövde Pingst och det nätverk som de fått del av betyder mycket.
– Man är väldigt utsatt i en församlingsplantering. Man kan känna sig så ensam och jobbet kan vara tungt och då behövs människor runt omkring som ger stöd, råd och styrka. Att veta att vi tillhör pingströrelsen och att det finns resurser till vår hjälp är så viktigt, säger Katherine.

För henne har den största utmaningen varit känslan av att inte vara färdig för det arbete som väntar.
– Jag har upplevt att jag inte har tillräckligt mycket erfarenhet av plantering för att veta hur jag ska göra. Men samtidigt har jag växt i tro på att Herren är med och förser med det som behövs.

Församlingslantering är i sig något väldigt speciellt, konstaterar hon. Frukten syns inte direkt och det är lätt att förlora motivationen. Det är heller inte något glamoröst arbete utan det gäller att hugga i och göra allt som behövs.
– Det är mycket som hänger på en själv och man kan bli sliten fort om man inte vilar i Gud, att det är han som gör arbetet, säger hon.

Tron sätts ständigt på prov i praktiken och utmaningen är att ändå fortsätta att gå i samma riktning, menar Fredrik:
– Det gäller att stå fast i sin tro, för arbetet växer inte kontinuerligt utan det kan gå fram och tillbaka. Ena veckan kan det se ljust ut med många som kommer på mötet och nästa är man bara två. Prövningar kommer ju för alla församlingar, men en liten gemenskap påverkas så mycket.

Hur fungerar de då som par i detta arbete?
– Vi är olika på nästan alla sätt, säger Fredrik, och genom det kan vi också nå och förstå fler typer av människor. Katherine är väldigt varm och brinnande som person medan jag ser mer till det praktiska.

Även Katherine betonar styrkan i att de kompletterar varandra.
– Jag ser saker och vill dit, medan Fredrik bromsar lite och får mig att tänka efter så att jag inte går för fort fram. Han ger mig den ro som jag behöver.

De upplever att Gud särskilt lagt integration på församlingens hjärta, i ett samhälle med stora behov. Visionen är att kommunen, i takt med att de växer, ska räkna med dem i alla de utmaningar som finns – inte minst i insatser för utsatta familjer och ungdomar.

Även om de är en multikulturell församling så hålls alla gudstjänster på svenska, för att de ska kunna nå nästa generation. Fredrik betonar vikten av ömsesidighet.
– Människor från andra kulturer ska inte bli som oss eller vi som dem utan tillsammans skapar vi en Jesuskultur, säger han.

Detta stämmer väl med vad några kvinnor svarade tidigare på frågan vad de trivs bäst med i sin församling. De känner sig som en enda stor familj trots att de kommer från olika bakgrunder.

Eller som Serena Perez uttryckte det:
– Vi har en speciell gemenskap. Fikat tar aldrig slut.

Text och foto: Noomi Lind

______________________________________

Katherines och Fredriks  råd om församlingsplantering

• Var övertygad om att Gud har kallat dig.
• Var uthållig. Detta är ett långsiktigt arbete.
• Ha alltid fokus på att nå nya människor
• Koppla samman med andra som hjälper och ger dig näring.
• Var kontinuerlig – håll alltid en plats öppen dit människor kan komma.
• Släpp fram andra som får utvecklas till nya ledare