“Jag gick runt på gatorna i Skurup och bad till Gud”
Skurup ligger vid Skånes sydkust och var med sina 17 000 invånare länge den största kommunen i Sverige som inte hade någon frikyrka alls. Försök att driva verksamhet hade inte lyckats. Men en man upplevde för 20 år sedan att Gud lade detta område särskilt på hans hjärta.
Paul Nilsson har sina rötter i Blekinge, jobbade som ung inom Lantmäteriet, gick i bibelskola och fick år 2000 jobb som ungdomsledare och senare pastor i Hälsobackskyrkan, Ystad.
– Redan då ledde Gud mina ögon till Skurup och jag fick varma känslor för denna kommun, berättar Paul.
Han och hans fru Margita startade en bönegrupp där, men 2005 flyttade familjen till Lessebo där Paul fått en ny pastorstjänst och även jobbade som SFI-lärare.
– Församlingen där hade bara omkring fem aktiva medlemmar och höll på att dö ut. Tiden i Lessebo har
varit väldigt fin och idag finns cirka 50 medlemmar, säger Paul men fortsätter:
– Ändå kunde jag inte släppa tankarna på Skurup och till sist måste jag bara göra något åt det.
Paul tog 2019 kontakt med Lasse Bjervås, ordförande i Skånes Pionjärmission där man arbetar med bön, församlingsstöd och församlingsplantering i Skåne.
– Jag åkte också ner, gick runt på gatorna i Skurup och bad till Gud och började ta kontakt med människor där.
Den lilla bönegrupp som de startat många år tidigare fanns tyvärr inte kvar så det gällde att börja om på nytt.
– Jag kände liksom en övertygelse och tänkte: ”Gud, det är du som får göra det.” Jag har upplevt hela tiden att det är Herrens projekt, inte mitt. Att han har koll på det hela.
Tre år senare slutade han sitt jobb som SFI-lärare och tog ännu en pastorstjänst i Simrishamn. På så sätt kunde han också vara mer i Skurup.
– Vi började hyra ett rum i Folkets hus och annonserade också för att samla folk, men det var inte så lätt.
Så småningom anslöt sig ändå fler som ville hjälpa till med församlingsplanteringen. En av dem var Eleonor Carlsson från Pingstkyrkan i Kristinehamn som skulle flytta ner eftersom hennes dotter bor i Skurup. Nu är hon aktiv i församlingen och med i styrelsen.
Även några av medlemmarna i Hälsobackskyrkan som bor i Skurup har börjat engagera sig i arbetet.
För ett år sedan formaliserades församlingen mer, då de bildade den ideella föreningen Centrumkyrkan i Skurup.
– Jag funderade en hel del över vad som egentligen är en församling och när man blir en, men kände att i Guds ögon så var vi en församling tidigt.
När de inte kunde vara i Folkets hus längre möttes de i hemmen och hyrde sedan ett rum i en folkhögskola. Samtidigt bad de om att hitta en lokal som låg mer centralt.
Söndagen den 8 mars invigdes så deras kyrka i Skurups centrum. Lokalen var helt fylld och glädjen stor när den avskildes som ett Guds hus.
Ingmar Aronson, pastor i Malmö International Church, predikade och representanter från pingstförsamlingarna i Ystad, Tomelilla, Simrishamn och Trelleborg gav uppmuntrande hälsningar. Efteråt blev det fest med smörgåstårta.
Centrumkyrkan ligger parallellt med stadens gågata, och Paul visar de ljusa, fina lokalerna.
– Här i soffan brukar vi sitta i en ring ibland när vi har bön. Vi har ju inte haft pengar till att köpa så mycket, men vi har fått stolar från olika håll. Växterna fick vi vid invigningen och ett konstverk som vi tycker är så vackert. Vårt kök håller också på att bli färdigt.
Hur är det då att bryta ny mark? Vad får de för respons från människor som de möter?
– Det är naturligtvis olika, men vi har träffat många som är ganska öppna. Vi tog rätt tidigt kontakt med några personer som brukar hålla till på torget och började bjuda in dem på middag med sång och bön varannan vecka. Vi får gratis mat från en restaurang.
De har ibland grillkvällar som ger nya kontakter, men jobbar också med mer traditionell evangelisation.
– Vi står på gågatan där vi har ett bord med kaffe, biblar och traktater och så sjunger vi lite när andan faller på, berättar Paul.
Framöver hoppas de särskilt att många ungdomar och barnfamiljer ska ansluta sig, att de ska bli fler.
Att plantera en församling kräver mod och uthållighet och visst finns det stunder när det är motigt, medger Paul.
– Men jag känner att det inte handlar om mig eller oss utan om att Gud vill välsigna, att han söker människorna. Därför är vi här och behöver stanna för att fortsätta.
Han berättar att pingstförsamlingarna i Ystad och Trelleborg hjälper till med lokalhyran och att han är anställd av Pionjärmissionen på 25 procent. Nya medlemmar har kommit till och i juni hade de dop.
– Vi känner stor glädje över varje människa som kommer, som vi får betyda något för och som möter Gud. Då är det inte förgäves utan värt allt.
Att han själv fortfarande är pastor i Lessebo innebär att han inte kan vara med på alla samlingar, men han är på plats varannan vecka och på söndagen hålls gudstjänst.
– Varje onsdag har vi öppet hus på eftermiddagen med
smörgås och kaffe, bibelundervisning mellan sex och sju på kvällen och därefter bön och lovsång. Sen har vi ”fredagshäng” och då äter vi tillsammans.
Förutom att nå nya människor är det viktigt för dem att ha goda relationer såväl med Svenska kyrkan som andra församlingar.
– Vi söker hela tiden kontakt med de troende som vi känner till i bygden. Vi vill inte bara komma med vårt utan vår önskan är att stå tillsammans för Guds rike.
Paul framhåller sin tacksamhet över det ekonomiska och praktiska stöd som de får och att de omsluts av förböner från olika håll.
När han får frågan vad det kan bero på att det under så lång tid saknats en frikyrka i Skurup, om det är ett särskilt hårt fält att verka i, funderar han en stund.
– Jag tror ju att det finns olika andliga makter men är också övertygad om bönens kraft och vi har haft mycket bön här. Detta är ett arbete som tar tid och vi är fortfarande inte så många, men det känns väldigt gott att vi finns här nu.
Text: Noomi Lind, foto: Jonas Lundström