Jeanette Kruse: “Vi förändrar världen tillsammans”

När vi ses i Pingsthuset i Alvik har Jeanette Kruse en intensiv första vecka bakom sig och är fylld av alla intryck.
Hon efterträder Niclas Lindgren som efter 17 år som direktor går vidare till nya uppdrag och säger med ett leende att det känns som stora skor att kliva in i.
– Jag kommer inte försöka vara en kopia av Niclas utan måste göra det här på mitt eget sätt. Genom att jag redan kände många i personalen och visste vilket gediget och professionellt arbete som görs, blev beslutet enklare.
– Om jag kan uppmuntra och lyfta mina medarbetare så att de får fortsatta förutsättningar att göra sitt bästa så är jag säker på att det här kommer att bli bra.

Hon är i grunden ekonom och har förutom sina nio tidigare år på PMU jobbat inom näringslivet på bank, på Rädda Barnen och så fem år på Utrikesdepartementet där hon senast ansvarade för budgetprocessen för Sveriges internationella bistånd.
– Som yrkesperson är jag ansvarstagande. Överallt har jag förvaltat ett förtroende, människors privata kapital, statliga medel eller insamlade pengar och det är viktigt för mig att göra det på ett trovärdigt sätt. Sen är jag engagerad och nyfiken, vill veta vad det blir för nytta av pengarna och hur verksamhetsplaner och budget hänger ihop. Jag vill se hela bilden och tänka strategiskt.
Att Jeanette tog steget tillbaka till PMU berodde just på drivkraften att få se en bättre, mer rättvis värld. Att jobba för de utsatta och mot fattigdom och förtryck.
– Jag ville göra ett bra arbete med ett högre syfte och då fanns ingenstans jag hellre ville vara än på PMU. Vi står tillsammans med våra partners i Sverige och världen på ett sätt som jag tycker är så starkt och fint, med en större bild för våra ögon. Det är ju så vi förändrar världen, tillsammans.
Hon ser det som särskilt angeläget att hitta sätt att fortsätta möta behoven i en tid när man från politiskt håll skär ner på biståndet och givarländer drar ner eller omprioriterar sitt engagemang.
– Det är otroligt viktigt för mig att ha ett nära samarbete med våra församlingar där vi använder våra resurser på klokast möjliga sätt i världen. Jag vill att pingstvännerna ska förstå att PMU är deras egen biståndsorganisation och nummer ett när de vill ge sitt stöd.
– Genom insamlade medel har vi frihet och större möjligheter att arbeta också i de länder där andra biståndsflöden minskar, exempelvis Sydsudan.
Ett insamlingsbrev från PMU som handlade om att sju av tio barn där inte går i skolan, var en viktig pusselbit i hennes beslut att återvända.
– Tänk dig om det hade varit så i Sverige! Att de allra mest utsatta inte ska lämnas utanför är något som jag brinner för. Jag tror att det finns en ännu större kraft i kyrkan som förändringsaktör i samhället, som behöver frigöras, både här hemma och ute i våra samarbetsländer.

För Jeanette betyder församlingen just människor som står kvar hos varandra oavsett vad som händer. Gemenskap. Själv växte hon upp i Pingstkyrkan i Kristinehamn och ville döpas redan som tioåring.
– Tron har alltid varit viktig för mig, men jag har inte velat leva i en frikyrkobubbla utan även finnas ute bland människor i andra sammanhang.
Intresset för bistånd föddes när hon som ung jobbade på pingströrelsens egen bank Samspar, vars slogan var ”I missionens tjänst.” Hon ville veta mer om vad överskottet gick till och fick åka ut några månader som praktikant till IBRA:s mediastation Habari Maalum i Arusha, Tanzania.
– Jag fick kärlek till landet och folket och insyn i missions- och biståndsarbete. På stationen fanns omkring tio familjer som jobbade med olika delar av det stora uppdrag som vi har.
Hon träffade också sin blivande man Glenn, som jobbade i Tanzania.
– Då var jag inte beredd att leva som Glenn gjorde ute i fält, men ett starkt möte med Gud förändrade senare allt. Det fick mig att tänka annorlunda kring framtiden och mina val.
Efter att de gift sig och Jeanette var föräldraledig, tillbringade familjen ett år på Habari Maalum, där Glenn jobbade med ett Världens Barn-projekt. Jeanette kunde då hjälpa till med bokföringen och att implementera ett nytt redovisningssystem.
– Jag hade undrat vad jag kunde bidra med där ute, jag var ju varken bibellärare eller sjuksköterska, men insåg nu att här fanns en uppgift även för mig.
Detta ledde senare vidare till arbete på PMU, där hon först var controller i östra Afrika och även reste mycket till PMU:s samarbetspartners utanför regionen och sedan jobbade som ekonomiansvarig på huvudkontoret. Därefter började hon arbeta på Utrikesdepartementet.
– Ser jag tillbaka så finns en ledning längs vägen. Jag bär med mig min kristna tro och mitt lärjungaskap oavsett vilken arbetsplats det är på. Att bara jobba i kyrkliga sammanhang kan innebära att man inte ser alla perspektiv i samhället. Därför har det varit viktigt för mig att växla mellan de här miljöerna.

Hon beskriver åren på Utrikesdepartementet som lärorika. Inte minst att hon jobbat just på den enhet som ansvarar för det internationella biståndet.
– PMU står ju ständigt i dialoger utifrån de politiska beslut som fattas i Sverige, så att jag har sett biståndet ur statligt perspektiv tror jag kommer att hjälpa oss att nätverka och driva vårt påverkansarbete ännu bättre.
PMU har förändrats en del sedan Jeanette jobbade där sist. En ny kompass har tagits fram med sikte mot 2030 där ett par nya tematiska områden lagts till. En ökad osäkerhet kring framtida finansiering ställer nya krav.
– Nätverkandet globalt har växt på ett oerhört intressant sätt. Det finns en insikt om att de statliga biståndspengarna inte kommer att räcka till utan det gäller att hitta mervärde och hävstångseffekter.
Om vi kan vara med och mobilisera våra systerkyrkor ute i världen i metoder och arbetssätt så finns en enorm möjlighet att påverka samhällen och bidra till en bestående förändring.
I en organisation i civilsamhället behöver man vara beredda på snabba förändringar, framhåller hon.
– Här är det avgörande att jobba för en stark insamling, inte minst genom secondhandbutikerna. Det gäller samtidigt att hålla sig uppdaterad med policy och kunskap för att kunna bibehålla eller få mer institutionell finansiering och andra medel.

Hur ser hon då på den oro som finns för att skärpta statliga villkor kan hämma församlingarnas frihet att verka evangeliskt?
Jeanette framhåller vikten av att arbeta på ett demokratiskt sätt utifrån de spelregler som gäller, men menar samtidigt att de krav som ställs inte får stå i konflikt med Pingsts värderingar.– Jag tror att vi behöver vara kloka och tillsammans komma fram till hur vi både kan stå för vilka vi är och vara en relevant del av samhället runtom oss.
Hon återkommer till sin vilja att stärka samarbetet med det stora nätverket av församlingar i landet.
– Jag skulle vilja besöka varenda församling, men inser att det tyvärr inte kommer att vara möjligt. Att vara på platser där jag möter dem, ha nära kontakter och bygga relationer med dem är en prioritet.

Önskan är att förståelsen för PMU:s uppdrag och arbete ska öka, inte minst hos den unga generationen.
– Att skapa förutsättningar för unga att få utlopp för sitt missions- och biståndsintresse känns väldigt viktigt.
Jeanette tror också på att mötas och tänka tillsammans i den globala pingstfamiljen.
– När vi knyter samman personer som jobbar med bistånds- och utvecklingsfrågor i olika nätverk och sammanhang där vi lär av varandra så får vi genomslagskraft som kyrka.
– I grunden handlar det om ett lärjungaskap som också innebär ett ansvarstagande. Att vi är med och skapar goda samhällen var vi än finns.

Med den nya organisationen av Pingst FFS finns idag en vice föreståndare som också är internationell ledare och en ny regional struktur. Jeanette ser fram emot ett nära samarbete med Camilla Moberg och regionkoordinatorerna som representerar församlingarnas internationella arbete, liksom övriga gemensamma verksamheter inom Pingst.
– Nu kan vi knyta ihop arbetet mellan IBRA, PMU, församlingarna och det gemensamma ännu mer med fokus på det holistiska uppdraget så att arbetet för en bättre värld blir ännu starkare.
I en tid med fler konflikter i vår värld satsar Pingst också särskilt på arbetet för fred och försoning genom nätverket Pingst Fred.
– Här kan och behöver vi agera ännu mer. Jag tror att vi som kyrka måste ha uppdraget att tala om och bygga fred och försoning. Det känns spännande med det material som tagits fram inom detta område och att vi nu har ett stort fredsprojekt i Etiopien där vi jobbar brett tillsammans som kyrkor med fredsfrågor. Här finns många lärdomar att ta vidare.
Den framtidsdröm som formulerats i PMU:s kompass är i samklang med Jeanettes eget varför: ”Vi drömmer om en värld fri från fattigdom, hunger, förtryck och våld. En värld med fokus på fred och demokrati, jämställdhet och ett hållbart samhälle.”
– Jag önskar att PMU får växa, att vi får fortsätta att vara relevanta. Vi kommer tyvärr att se en värld med ännu fler humanitära kriser. Att arbeta med miljö- och klimatfrågorna är avgörande och det handlar också om förvaltarskapets ansvar hos oss som kristna. Vi behöver vara lyhörda för de förändringar som krävs för att möta behoven som kommer och förstå var vi har ett unikt mervärde som organisation.

Att hennes jobb kommer att innebära många utmaningar vet Jeanette och för att vila och samla krafter kopplar hon gärna av i naturen. Familjen bor på Värmdö och har nära till både skog och hav.
– Jag tycker om att promenera i skogen eller längs vattnet med familj och vänner men också att få egen tid där. Att titta ut över vattnet och bara vara i nuet en stund.
– Sen är vi medlemmar i Skärgårdskyrkan och det är viktigt för mig att fortsätta vara engagerad där, i både mötesledning och vår gemenskapsgrupp. Det känns fint att mötas till söndagens gudstjänstfirande men också i det lilla sammanhanget. Att ha omsorg om varandra och växa tillsammans i tron.

Text: Noomi Lind, foto: Simon Collén