Pingst Ledare Anmälan öppen till höstens regionala inspirationsdagar

Pingstläran

Det är många som gör sig till tolk för vad som är, eller borde vara, den rätta pingstläran. I vår tradition med en längtan att hitta ecklesiologin, läran om församlingen, byggd på nytestamentliga principer har vi uppfattat den lokala församlingen som suverän i sitt formande av teologin. Det har byggt på att det i den lokala församingen finns ett kollektivt formerande ledarskap, män och kvinnor, fyllda med helig ande, tro och god bibelkunskap. I den lokala församlingen har man också låtit sina beslut och teologi prövas av medlemmarna som förväntas att också kunna lyssna till Anden och ha en input i Bibelns lära och praktik i församlingen. Tillsammans med detta har man låtit sig korrigeras och formas i gemensamma bibelveckor och konferenser.

I verkligheten har Pingströrelsen i Sverige trots detta haft starka episkopala, biskopsledda, drag. Föreståndare för stora församlingar och som burit apostelns, profetens eller herdens tjänstegåva har fått stort utrymme regionalt och nationellt. Det har betytt att Levi Petrus och andra fått stort inflytande över inriktning och formande av pingstläran.

Hur gör vi nu då? En ny tid när sociala medier ger enskilda individer en stor plattform, formandet av en tydligare samfundsgemenskap och ett, tyvärr, avtagande bibelläsande i ledares och enskildas liv i våra församlingar. Ja, uppenbarligen så står vi inför en del stora utmaningar hur vi på bästa sätt kan formas tillsammans i en varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling.

Till dess. Håll fast vid det beprövade. Läs din Bibel och skapa dig en egen grund för ett tänkande lett av Anden. Låt dina samtal och diskussioner grunda sig på bibliska principer kombinerat med ett lyssnande på de människor du har omkring dig. Lyssna på dina församlingsledare och försäkra dig om att deras slutsatser prövats i ett kollektivt ledarskap och att de äger sin församlings respekt och förtroende. Undvik att lyssna på de som skriker högst och är alltför dogmatiska och tvärsäkra.

För mig är kärnan den rätta pingstläran en lära som sätter Jesus i centrum och som är fullt upptagen med att predika de goda nyheterna om förlåtelse för synd, upprättelse från misär och frihet för den som är fången.

En lära som frimodigt förkunnar möjligheten till ett dop i Anden. Ett dop som gör mig frimodigare, kärleksfullare och mer medveten om mitt uppdrag i denna värld. Charles Finney beskriver upplevelsen så här ”Den helige Ande kom över mig på ett sådant sätt att det gick rakt igenom mig, igenom både kropp och själ. Jag kände dess verkan som en elektrisk ström som gick igenom mig gång på gång, ja det var som våg på våg av flytande kärlek. Jag kan inte uttrycka det på annat sätt. Det var som Guds andedräkt. Det flämtade omkring som av väldiga vingslag”

En lära som förtröstar på att det Jesus gjort för mig på korset räcker. Ända in i evigheten. En pingstpredikant Allan Törnberg skriver i en svår sjukdomsperiod när febern brände i hans kropp;

Vid evighetens ödesport mäts allt med andra mått

vad vi som människor kallat stort blir där så ofta smått

Den natten allt mitt eget brast och intet återstod

Den enda grund som då stod fast var Jesu Kristi blod