”Jag fick en hel barndom på två år” 

Jessica Waldenfrid växte upp i ett trasigt och våldsamt hem och tvingades bli vuxen som litet barn. När hon fann en fristad som tonåring upprättades tron på kärleken och familjen. 

Hon är 24 år, nykär och ser ljust på framtiden. Men Jessica Waldenfrids bild av livet, kärleken och familjen hade kunnat se väldigt annorlunda ut. När hon idag berättar om sin svåra barndom så kan smärtan anas bakom orden men också en djupare insikt som stärker henne. 

Jessica har kommit halvvägs igenom sin juristutbildning vid Stockholms universitet. Hon är också engagerad i sång och musik i Filadelfiakyrkan. 

– Jag har hållit på med musik i hela mitt liv. Jag gick på musikgymnasium, musikfolkhögskola och har pluggat för att bli sång- och pianolärare. Sedan insåg jag att jag ville bli jurist. Jag har alltid haft den drömmen, men det krävde lite mod för att ta sig and den, berättar hon. 

Från början kommer hon från Trollhättan och det var stormigt redan när hon föddes. Föräldrarna gick isär när hon var tre år gammal på grund av våld i hemmet. 

– Mamma blev hotad av pappa och tvingades fly, men fick inte ta mig med sig. Trots hans långa brottsregister så fick han vårdnaden, vilket är väldigt svårt att förstå när jag analyserar det hela utifrån den juridiska kunskap jag har idag. 

Hon tillbringade sin barndom i ett hem där pappans umgänge präglades av våld och festande och själv utsattes hon för psykisk misshandel. Först när pappan åkte in i fängelse för en lite längre period kunde Jessica flytta hem till sin mamma, som fick vårdnaden. Då var hon nio år gammal.

Det psykiska trauma som mamman gått igenom tillsammans med flera dödsfall i familjen, gjorde att hon mådde mycket dåligt. Hon började missbruka alkohol.

”Jag fick bekräftat när jag såg tillbaka på mitt liv att Gud hade burit mig och jag ville följa honom.”

– När jag var tio år kunde hon dra hemifrån och vara borta en hel helg och lämna mig helt själv att ta hand om hemmet och laga mat, berättar Jessica. 

Men trots det svåra som hon gick igenom så märktes inget utåt. Jessica skötte sin skolgång och hade högsta betyg i de flesta ämnen. Hon skyddade sin mamma eftersom alternativet hon såg var att flytta tillbaka till pappan. Det skulle vara ännu värre. 

– Som barn lär man sig ju också att ta sin förälder i försvar, man godtar mycket och man förlåter om och om igen. Man förstår inte riktigt konsekvenserna, säger Jessica. 

Hon fortsatte att klara sig själv samtidigt som mammans problem blev allt värre. Sången och musiken blev en värld att fly in i och hennes lärare Ann-Lis Engbom, som var medlem i Pingstkyrkan, föreslog att hon skulle gå med i församlingens gospelkör. Då var hon 14 år gammal. 

– Jag sökte alltid en trygghet som barn och minns att jag redan som riktigt liten bad till Gud, trots att mitt hem var ateistiskt och kristna hånades. Så när jag kom till kyrkan så var det verkligen som att komma hem.

LÄS MER. Rasmus Troedsson: ”Tron på Jesus är det viktigaste i mitt liv.”

Nu förstod Jessica vem Gud är och fick en undervisning som gjorde att hon landade i sin tro. Ett år senare bestämde hon sig för att bli döpt. 

– Jag fick bekräftat när jag såg tillbaka på mitt liv att Gud hade burit mig och jag ville följa honom.

Jessica engagerade sig allt mer i församlingen och musikledaren Josefina Gniste tog med henne i sitt lovsångsteam. Samtidigt fortsatte svårigheterna där hemma och i takt med att hon blev äldre förstod hon att situationen var ohållbar. Socialtjänsten hjälpte Jessica att få en egen lägenhet. Hon var ju van vid att ta ansvar och tyckte att hon skulle klara av att bo själv. 

Ett halvår senare var Jessica en kväll hembjuden till Josefina och Lukas Gniste och de frågade henne om hon ville bo hos dem. Hon var 16 år och de ville att hon under en krävande tid på gymnasiet skulle få en trygg sfär. Att hon redan kände  dem så väl gjorde att det kändes självklart att tacka ja. 

Ändå var det inte helt enkelt. Jessica var exempelvis van vid att gå hemifrån utan att säga vart hon skulle, för ingen brukade bry sig om när hon kom hem. 

– Först kände jag mig kontrollerad, men sedan insåg jag att de var väldigt kärleksfulla. Hemmet blev en trygg plats där någon frågade hur min dag varit. Det var ovant till en början men så förstod jag att det är så här det ska vara.
I familjen fanns också Josefinas och Lukas dotter Vilhelmina som bara var tre månader gammal när Jessica flyttade in. 

– Hon blev det viktigaste i mitt liv. Jag ser henne fortfarande som min lillasyster och hon kallar mig storasyster. 

”Jag fick lära mig att be om hjälp av andra människor och jag fick väldigt mycket kärlek. Det var bara två år men jag fick uppleva en hel barndom på den lilla tiden.”

– Det var enda gången i livet som jag fick uppleva vad det innebär att vara barn i en normal familj och jag växte väldigt mycket som person. Jag fick lära mig att be om hjälp av andra människor och jag fick väldigt mycket kärlek. Det var bara två år men jag fick uppleva en hel barndom på den lilla tiden.

LÄS MER. Ola ser Gud i ekvationen

Jessica vill ge andra som har familjehem rådet att inte ge upp. Även om det kommer att vara svårt under en lång tid så gör man en betydande skillnad för någons hela framtid genom att vara uthållig. 

I dag har Jessica en pojkvän som delar hennes tro och som själv växt upp i ett kristet hem. 

– Att komma från ett hem där vuxna slåss till ett där kärlek och Jesus kommer främst har präglat mig väldigt mycket. Jag tror att det har lagt grunden för hur jag är i min tro, hur jag kommer att vara i min egen relation och hur jag kommer vilja att min egen familj ser ut. 

Framtiden är full av möjligheter. Hon går en utbildning som ger goda chanser till ett jobb som hon trivs med och en trygg inkomst. Hon har en relation med en man som hon hoppas få forma ett liv tillsammans med, så som de själva vill ha det. 

– Jag kommer alltid att ha Josefina och Lukas som förebilder. Att ha dem i mitt liv är fortfarande avgörande för mig. Jag ringer till dem när jobbiga saker händer eller när jag vill dela med mig av något roligt, och hälsar på dem regelbundet.

Ett barn formas av sin uppväxt men Jessica framhåller att hon själv är ett exempel på att även en kortare period i livet som tonåring kan förändra allt. 

– Den kan ge insikter som man aldrig har haft tidigare. Den kärlek som man får kan betyda så mycket för alltid. Den kan ge ett barn eller en ungdom ro att hitta sig själv och förutsättningar att bygga ett tryggt liv. Jag vill själv öppna familjehem och det beror ju på att jag fått uppleva det fantastiska som det för med sig för någon som verkligen behöver det. 

Längtar du också efter något mer?