Samiel hittade sin styrka i en ny faderskärlek

Text Noomi Lind  /  Foto Bottnaryd Pingst

Saknaden efter en förlorad pappa i ett nytt hemland gjorde Samiel Yemene otrygg. Han sökte status och självkänsla genom att sätta hårt mot hårt. Men först när han mötte en ny faderskärlek blev han hel igen.

Samiel Yemenes stora, varma leende är det första som möter mig en sen eftermiddag i mars. Han har precis avslutat jobbet som byggnadsingenjör för dagen, men något spår av trötthet syns inte. Att den glädje som han visar sitter på djupet blir tydligt när han delar med sig av berättelse. Ändå har hans liv inte alltid varit lätt.

Han är 26 år gammal och föddes i Eritrea, som då nyligen blivit självständigt. Pappan blev inkallad som soldat under oroligheterna i landet och förlorade livet. Fem år gammal tvingades Samiel att fly tillsammans med sin mamma och bror.

 När de kom till Sverige och Likenäs i Värmland, kändes det som att hamna allra längst upp i världen. Ett nytt land, ett nytt språk och så många nya intryck.

– Men där fanns många ungdomar i vår ålder och vi fick nära vänner som vi fortfarande har kontakt med, berättar Samiel.

För mamman var omställningen svårast, och hennes trauma från flykten förvärrade situationen.

– Vi var nog nästan de enda invandrarna i det lilla samhället och hon blev väldigt isolerad. Hon låg också på sjukhus långa perioder och var ett par gånger nära att dö, så det var en tuff tid för mig och min bror. Men familjerna som vi fick bo hos när hon var sjuk gjort så otroligt mycket för oss. Vi är fortfarande nära vänner.

När det blev dags för Samiels storebror att börja på gymnasiet 2011, ville inte deras mamma att familjen skulle splittras igen. De valde att flytta till Bottnaryd, en liten tätort utanför Jönköping. Samiel kom in i en bra klass och trivdes under sitt sista år i grundskolan. Men sedan förändrades allt.

”När man kommer upp i tonåren då vill man gärna ha en manlig förebild också, någon som ger vägledning.”

I takt med att han blev äldre kände han av allt mer att han växte upp utan sin pappa.

– Det fanns en saknad, en brist på självkänsla. Min mamma har varit fantastisk, men när man kommer upp i tonåren då vill man gärna ha en manlig förebild också, någon som ger vägledning.

Samiel började tänja på gränserna under gymnasiet, med mycket festande och bråk. Det gällde att skaffa sig status genom att vara värst, men detta stärkte varken hans självförtroende eller självkänsla. Rotlösheten plågade honom

– Jag har fått kämpa för att hitta min plats, särskilt de första åren i Småland. Man kunde säga och göra allt möjligt mot en mörk kille i Bottnaryd på den tiden. Det var en hel del glåpord, stenkastning och egendom som förstördes, så man var tvungen att stå upp för sig själv. Det har varit en hel del såna mindre bra stunder.

”Jag fick ingen frid inombords, det var bara ett ständigt letande. ”

Han berättar om hur livet kändes allt mörkare.
– Jag fick ingen frid inombords, det var bara ett ständigt letande.

Familjen kände sig i början väldigt ensam och isolerad i Bottnaryd. Det var i stort sett ingen som pratade med dem, förutom Andreas och Lina Cucca som bodde i lägenheten ovanför. De är numera pastorspar i Bottnaryd Pingst.

– Till skillnad från många andra så tycktes de inte ha några fördomar om oss. De visade bara kärlek.

Samiel glömmer aldrig hur Andreas knackade på med sin laptop i hand för att visa videos från sin senaste missionsresa till Bangladesh. Man bad till Gud för människor som var sjuka. Det var lama personer som började gå och blinda som fick tillbaka sin syn.

– Det var så overkligt, men samtidigt svårt att förneka. När jag skulle översätta åt min mamma så började jag nästan gråta. Detta var så nytt för mig, men jag kände att det fanns en stor sanning i det. Det var mitt första intryck av Gud.

Samiel började umgås allt mer med Andreas, som berättade om sitt eget liv och hur han kommit till tro på Gud.

– Han och Lina var så generösa. De bjöd hem oss på mat och hjälpte oss med olika saker i vardagen.

Men när Andreas ville att Samiel skulle följa med honom till kyrkan, så kände han sig inte redo. Detta var något för äldre människor, tyckte han.

Efter studenten tog Samiel ledigt ett år och det blev mycket tid ensam hemma med tankarna.

– Jag kände sån tomhet inom mig och försökte hitta någon sorts identitet igen.

”Det var som ett enormt ljussken där jag upplevde en faderlig kärlek och min rygg blev helad direkt.”

Så småningom följde han ändå med till pingstkyrkan och även till andra församlingar. En gång ville killen som predikat be för människor som hade olika behov. Eftersom han haft väldigt ont i ryggen länge, så gick Samiel fram.

– När jag berättade om mina problem så la han händerna på min rygg och mitt bröst och något hände. Det var som ett enormt ljussken där jag upplevde en faderlig kärlek och min rygg blev helad direkt.

Samiel tog emot Gud i sitt liv och fick en bibel av Andreas och Lina att läsa. Han beskriver det som en underbar period av tacksamhet i vardagen.

– Jag kunde sitta och le på bussen på väg till skolan över olika småsaker trots att jag fortfarande hade problem. Tidigare satte jag alltid hårt mot hårt när det uppstod konflikter, men nu kunde jag bemöta dem på ett helt annat sätt.

Tiden gick och Samiel hade kvar sin tro, men han umgicks med människor som drog honom tillbaka till det förflutna. En gång inträffade en tragedi som han försökt att förhindra, men som

slutade med att en människa dog.

– Jag kände hur jag fick allt större panikångest och kunde inte sova om nätterna.

Till sist ringde Samiel till Andreas och berättade hur han mådde. Det blev ett långt samtal och hans vän föreslog att han skulle starta om genom dopet. När han blev döpt av Andreas kände han hur friden fyllde honom igen, hur han dog bort från det gamla och fick en ny tillvaro med Gud.

– Det var då mitt liv vände på allvar och jag förstod vem jag verkligen är. Trots alla mina misstag så tillhör jag Gud och när jag kommer till honom, då möts jag bara av kärlek. Jesus tog alla mina synder på sig på korset och det är själva grunden för mitt liv.

”Trots alla mina misstag så tillhör jag Gud och när jag kommer till honom, då möts jag bara av kärlek.”

När någon trampade på honom förr, så kände Samuel att han måste ge tillbaka. Han byggde upp en stolthet utåt, som inte fanns inombords.

– Nu behöver jag inte resa upp någon fasad längre, eller prestera något för att ha ett värde. Jag vill bara bli mer lik Gud för det är i honom jag har min styrka, och finnas där för andra människor.

Samiel har avslutat sina studier på ingenjörsprogrammet och bor och jobbar idag i Jönköping. Men han återvänder ofta till sin hemförsamling, Bottnaryd Pingst.

– Medlemmarna har verkligen funnits där för mig under tuffa perioder. De har både i ord och i handling visat sin kärlek. När vi bad tillsammans att jag skulle få nya vänner som delade min tro, så kom de in i mitt liv på fantastiska sätt. En barndomsvän från Likenäs som nyligen blivit kristen flyttade ner hit och jag fick många nya kompisar från olika städer på högskolan.

Människor som Samiel möter säger att han verkar så glad, och hans leende dröjer sig kvar hos mig länge efter vårt samtal.

– Jag vill att alla ska veta att min glädje kommer från Gud. Jag tar ingen cred för den själv.

LÄS FLER LIVSBERÄTTELSER

HITTA EN KYRKA

Fira påsk i en kyrka! Påskdagens gudstjänst är den gladaste under året, var med och fira den tillsammans med andra.