Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Viktigt och oviktigt

I går kväll var det 20 grader. Det känns verkligen som om sommaren är på väg. För några veckor sedan möttes vi till Rådslag för Pingst. Många kom och det var en bra stämning. Förutom det där med korven förstås. Ibland fattar jag beslut i små frågor, ibland i stora. Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt. Jag fick som ny föreståndare förmånen att beställa maten till kvällens ”festkväll”. Korv tyckte jag. Helst Bullens. Reaktionerna har varit ganska blandade. Mest negativa om jag ska vara ärlig. Ett litet beslut, mindre klokt.
Jag tänker på Nyhem och Lapplandsveckan och hur det skulle bli om vi beslutade att INTE sälja korv på våra sommarkonferenser? Ett ramaskri förmodligen. Med tanke på alla långa ringlande köer till korvkiosken efter mötena. Trots klimatpåverkan det innebär med produktion av Bullens. En del av utmaningen för oss i våra församlingar är förmågan att avgöra vad som är stora frågor, vad som är små frågor och i alla dessa vägval fatta kloka beslut.
Ibland har de små frågorna i en församling en förmåga att växa och bli orimligt stora. Sångstilar, färg på bänkarna, färg på logotypen och pastorns klädsel kan det handla om.
Utmaningen just nu är att sätta fokus på de stora frågorna. Och fatta kloka beslut. Församlingens uppgift i staden är en stor fråga. Människors möjlighet att få höra ett levande evangelium är en stor fråga. Församlingens juridiska organisationsform är en mindre fråga och så vidare.
Jag tror att vi alla behöver göra nya prioriteringar om vi ska lyckas med uppdraget Gud har gett oss. Vi har naturligtvis fortsatt möjlighet att ägna oss åt jaget och vårt eget. Men jag tror det kommer att leda oss fel och vi tar oss inte ur den berömda ankdammen. De små frågorna i Pingst och våra församlingar är inte oviktiga, men låt dem inte växa och bli stora. ”Fånga de små rävarna innan de blir drakar.” (Amerikanskt ordspråk.)
Jag hoppas att våra sommarkonferenser ska utmana oss i våra liv och att de ska hjälpa oss att prioritera det viktigaste. Och att de som förkunnar tar ordentligt med tid inför Guds ansikte och sedan har mod att predika det Gud lägger i deras hjärta. Även om det sticker ut och stör oss i vår idyll.
I går citerade min bror Hasse Henry David Thoreau, en amerikansk filosof, som inspirerat människor med allehanda syften. Om vi lämnar alla dessa och tänker på Guds Ande som talar till oss så tror jag att ett av hans citat kan utmana oss: ”Om en man inte går i samma takt som alla andra, kanske det beror på att han hör en annan trumslagare. Låt honom vandra i takt med den musik han hör.”
Nu behöver vi de predikanter och församlingar som vågar bryta med invanda mönster och finna nya vägar. Vi behöver goda exempel.
Vi ses på Nyhemsveckan och Lapplandsveckan. I korvkön.