Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Vi behöver klättra ihop

Det fanns en tid i livet när jag var en hemmamamma, en som hade många vänner som ville fika och prata på dagtid. Dessutom var dottern hemma. Vi bodde mellan kyrkan och affärscentret Ä en utmärkt boplats.
Mannen reste ofta och långt, till barnmöten, skolbesök och gudstjänster. Jag levde hemma och trivdes. När dottern var ett och ett halvt år började jag fundera på vad jag ville bli när jag blev stor.

VISSA DAGAR var mannen hemma. En av dessa dagars kvällar var det äldstemöte i hemförsamlingen. Dottern som inte alltid accepterade att pappa åkte bort undrade vart han skulle denna kväll.
Ä Pappa ska på sammanträde, jag kommer hem snart, lovade han.
Dottern började springa i lägenheten från det ena fönstret till det andra och ropade; ”Jag vill! Jag vill! Jag vill klättra i samma träd som pappa!”
Där vi bodde fanns inga träd. Hon gav mig svaret på mina framtidsfunderingar. Det var ju detta jag ville! Vara med och försöka möjliggöra för barn och vuxna att ”klättra” tillsammans i församlingsträdet.

FÖRSAMLINGEN BÖR vara en väntande och längtande gemenskap, efter livet av nyfödda barn och pånyttfödda människor.
Det har gått 16 år av dotterns liv, mitt liv och församlingarnas liv. Vågar vi låta henne och hennes jämnåriga ”klättra” och ta plats i församlingarna? Eller står de bredvid och tittar, viskande; jag vill.
Vad konstituerar en församling? Vem kan vara medlem? Vad är medlemskap? Det är stora och mycket viktiga frågor, som vi behöver fortsätta att samtala om.

IBLAND FÅR JAG frågan; ”måste man vara med i en församling?” En fråga där själva frågan är felställd.
Svaret är tydligt, Ja! Du får vara med i en församling, en gemenskap som visar omvärlden Guds härlighet.
Det är ett själavårdsproblem att flera församlingars matriklar innehåller namn på personer som inte delar den lokala församlingens gemenskap.
Vi behöver klättra ihop. Vi vill klättra ihop!