Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

”Valde det mitt hjärta brann för”

Patrick bytte chefspost mot pastorstjänst

Han lämnade en fin chefspost inom näringslivet för att bli pingstpastor i Avesta. Att kärleken till hemförsamlingen och hjärtats inre röst fick styra i stället för pengar och status är ett beslut som Patrick Larsson inte ångrar.

Det märks redan när vi möts, på energin i hans steg, gester och blick, att Patrick Larsson är en driftig man som håller  ett högt tempo i livet. Men han hinner stanna upp, lyssna till och uppmuntra de människor vi möter när han stolt visar mig runt i sin kyrka en torsdag i februari.
– Varje vecka ser eller hör jag talas om något som någon gjort, eller en idé som någon fått, som jag blir imponerad av. Det finns verkligen många duktiga människor i min församling och hela min familj stortrivs här, säger han.
Patrick har i alla år som medlem haft ett starkt engagemang i sin hemförsamling, men också i sitt jobb som fabrikschef på Atlas Copco med 700–800 anställda. Under sina elva och ett halvt år på företaget hann han avancera från ett jobb som it-tekniker till chef över en stor del av produktionen:
– Jag ser mig fortfarande mycket som industrikille. Det är mer naturligt för mig att läsa Dagens Industri än Dagen, det får jag nog erkänna. Egentligen identifierar jag mig nog inte så mycket med pastorsrollen i sig och jag kan just nu inte
tänka mig att bli pastor någon annanstans än här. Jag tjänar helt enkelt Gud i den församling som jag älskar vilket är en
glädje och förmån.
Han har sina rötter i Rimbo utanför Norrtälje, där han som ung planerade att arbeta inom skogen. Efter skogsbruksgymnasiet följde ett år på bibelskola i Bjärka-Säby. Patrick ville lägga en stabil andlig grund i sitt liv, men hade egentligen inga tankar på att arbeta i församlingen. Ändå blev han först ungdomsledare hemma i pingstkyrkan i
Norrtälje och sedan ungdomspastor i Avesta – en stad som han tidigt kände en särskild dragning till.
Några år senare valde han att hoppa av sina studier vid Handelshögskolan i Stockholm för att återvända hem till Avesta, gifta sig med fästmön Carolina och bilda familj. Efter en kortare utbildning till IT-programmerare jobbade han på järnverket och gick sedan vidare till Atlas Copco och en snabb väg uppåt i karriären.
Det var först när pastorn i församlingen, Thomas Hallström, sade upp sig 2013 som Patrick anade att han stod vid ett vägskäl i livet.
– Det var en väldigt speciell sommar för mig. Jag funderade mycket kring identitet och vad som är viktigt i livet. Jag upplevde hur Gud ställde två frågor till mig: ”Om du inte är chef längre, följer du mig då? Om jag tar dig in i ett sammanhang där du tjänar betydligt mindre pengar, är du med mig då?” Jag måste erkänna att det senare inte kändes riktigt lika lätt. Men Gud bearbetade mig och tankarna som jag gick igenom öppnade mitt sinne för att kunna gå in i
en pastorsroll.
Samtidigt hade flera personer i församlingsledningen tänkt på Patrick som en lämplig efterträdare, men vågade inte tro att han skulle vilja lämna sitt jobb.
– När jag meddelade mitt beslut på jobbet tyckte mina kolleger att det var väldigt märkligt. Men när jag förklarade att det här var mitt hjärtas beslut, så vann jag också stor respekt för det, berättar Patrick.
I dag, två år senare, ångrar han sig inte, men erkänner att han kan sakna vissa delar av sitt gamla jobb. Exempelvis ledningsgruppen på 11–12 personer som han träffade varje morgon, människorna ute på fabriksgolvet, tempot och pulsen.
Även om han har gått igenom en stor omställning, så har Patrick stor nytta av de erfarenheter han fått under många år
som chef inom näringslivet. Han inser vikten av tydlighet och fokus och bär med sig vanan av att utveckla och komma framåt.
Samtidigt kan detta skapa en frustration, då många saker tar mycket längre tid i en församling, och måste få göra det.
– Ett av de misstag jag gjort är att jag inte haft tillräckligt med tålamod. Det är inte min starka gren. I en församling  kan man inte jaga på människor, man måste locka dem, få dem att tro på sig själva.
Något han värdesätter mycket är den tid han i dag har för att läsa Bibeln och fördjupa sig andligt. Det är en viktig grund för ett ledarskap som inte handlar om att generera produktionsresultat och nå ekonomiska mål, utan om att bygga en församling.
– Detta är en ny dimension som tillfredsställer mig mycket. Min drivkraft är att få se det som Gud har lagt ner i varje medlem få blomma ut. Jag tror att detta är församlingens framgång och kraft. Det handlar väldigt lite om byggnader och vem som är pastor, men så mycket mer om Guds Andes verk i varje medlem. Detta vill jag se.
Att få fler människor mer i funktion är något man jobbar intensivt med i församlingen. Medlemmarnas idéer har bland
annat mynnat ut i ett allt starkare socialt arbete med språkkafé och att församlingen höll öppet på julafton för dem som
behövde gemenskap, för att ta två exempel.
När vi möts pågår förberedelserna för en visionskväll utifrån devisen att varje medlem är speciell, utrustad, behövs och är bäst på något.
– Tanken är att sammanföra människor som brinner för ett särskilt område och formulera en vision, strategi och
handlingsplan för det, berättar Patrick engagerat.
Om sig själv, sin pastorstjänst och den egna framtiden säger han så här:
– Min bön är att jag ska fortsätta att leva så att mina beslut och vägval är grundade i mitt eget hjärta. Att jag lever inifrån och ut. De är så lätt att fatta beslut som handlar om pengar, status och ting, men om du ser bortom detta och följer det som hjärtat klappar för så leder det till rätt plats i livet och till lycka.

HJÄRTATS BESLUT. När du börjar följa det som hjärtat klappar för så leder det till rätt plats i livet och till lycka, menar Patrick Larsson, som lämnade näringslivet för att bli förståndare i sin hemförsamling i Avesta.