Anmälan till Pingst Ledare har öppnat
MARIA GUSTIN BERGSTRÖM bor i Linköping, tjänstledig från sin pastorstjänst och läser på Akademi för Ledarskap och Teologi.

MARIA GUSTIN BERGSTRÖM bor i Linköping, tjänstledig från sin pastorstjänst och läser på Akademi för Ledarskap och Teologi.

Vågar vi vara en profetisk röst?

ATT VARA PROFET i Gamla testamentet var ingen dans på rosor. Budskapet var ofta obekvämt: de talade till Guds folk om dess synd och om vägen till frihet genom förlåtelse, rening och upprättelse. Ordet profet förknippas idag ofta med någon som har ett budskap om framtiden, antingen personligt eller till ett sammanhang. Men det är oerhört intressant att närmare studera vad profetens uppdrag var under Gamla testamentets tid.
Man kan dela in det i tre delar. Det första var att visa på avgudadyrkan och falsk religiositet hos folket och förkunna vägen ut ur detta: omvändelse och bekännelse av synd följt av förlåtelse och upprättelse.
Det andra var att avslöja oärligt och orent gudstjänstfirande och visa på en väg ut ur det, baserat på den centrala förståelsen av Guds helighet.
Det tredje var att peka på social orättvisa, att värna om den faderlöse, främlingen och änkan och ge dem sin rätt, även juridiskt. Kungen hade ansvar för dessa och profeten mätte kungens villighet att vandra med Gud i relation till hur han tog hand om dem. Oavsett rådande kultur och politik kom profeten med dessa tre budskap: uppdraget var detsamma oavsett hur omvärlden såg på det.

HUR TOGS DÅ DESSA BUDSKAP EMOT? Det var sällan profeten var populär, han eller hon var snarare den som grät inför Gud på grund av den tyngd och ensamhet som uppdraget medförde. Bibeln nämner att det kunde gå 400 falska profeter på varje sann profet. Skillnaden mellan dem var att de falska profeterna kom med budskap om framgång och välstånd medan de sanna profeterna satte fingret på orättfärdighet och predikade renhet, omvändelse och dom, oftast med ett ”men om ni vänder om till Herren” med tillhörande löfte om nåd.

DET ÄR INTRESSANT att se på profetens tre budskap i relation till vår egen tid, för det är tre aktuella områden även i dag. Vilka avgudar riskerar att ta över våra liv så att Jesus Kristus inte får huvudrollen? Hur influerade är vi egentligen av denna världens tankesätt och falska gudar? Hur påverkade är vi av denna världens värderingar kring vad som är viktiga ingredienser i en gudstjänst och vem den ska tillfredsställa?
Och slutligen: hur hanterar vi som Guds församling, både enskilt och som kropp, de svaga i samhället som inkluderas i den faderlöse, främlingen och änkan? Finns det åsikter i samhällsdebatten som sätter sina spår i hur vi älskar och värnar dessa grupper?
En allvarlig fråga är om vi vågar vara en profetisk röst i en samtid som inte kommer applådera det vi säger och gör. Vad kostar det att vara en profetisk röst i dag, både för oss som rörelse och för enskilda? Är det någon eller några som är villiga att betala priset som varje sann profet genom tiderna har fått betala?
Kanske är det du som ska våga stå upp för Riket tvärtemot, Guds rike. Det är ingen dans på rosor i dag heller.