Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Vad handlar alla lovsånger om egentligen?

I alla debatter i kyrkan om gudstjänstmusikens olika musikstilar och slitningen mellan gammalt och nytt är det lätt att tappa fokus på vad som egentligen är kärnan i lovsångens innebörd. Låt oss lyssna till Jesus själv när han berör essensen i vår tillbedjan. Jesus: ”Men den tid kommer, ja den är redan här, då alla sanna Gudstillbedjare skall tillbe Fadern i Ande och sanning. Ty så vill fadern att man tillber honom”, Joh. 4:23.

HANDLAR DET OM EN egotripp på grund av att Gud har dålig självbild? Behöver han muntras upp av våra ord om hur mycket vi älskar honom? Nej! Gud vet att han är det högsta goda i all evighet. Att lära sig denna sanning och uttrycka den till Honom gör att vi drar nära källan till all välsignelse. Att tillbe är en naturlig reaktion när vi upptäcker och upplever Guds majestät, Hans närvaro i våra liv. I tillbedjan rätas vi ut till de människor vi är tänkta att vara. Det är denna kallelse att tillbe som utgör ramen för vår gemensamma tillbedjan som Guds folk!

JESUS TALAR KVÄLLEN INNAN han ger sitt liv för våra synder om hur hans blod ska utgjutas för oss och lägga grunden för ett nytt förbund mellan Gud och människan. Han dör sedan med orden ”Det är fullbordat” på sina läppar och öppnar vägen för oss hem till Gud. Tillbedjan väcks i våra hjärtan när vi ser hans hjärta brista för oss. Tillbedjan är inte att kasta ord ut i ett tyst universum, bygger inte på falska förhoppningar eller oreflekterat känslorus. Tillbedjan har en rationell sida, det är en intellektuellt hållbar respons hur verkligheten hänger samman. I tillbedjan säger vi hur det är: Gud är störst, den ende och den som i kärlek räddat världen och gett oss frälsningen som gåva. Att tillbe är därför den högsta form av verklighetsterapi vi kan ägna oss åt.