Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Utanförskap och sångförfattande

Otto Witts liv dokumenterat i ny bok

Otto Witt (1848–1923) var präst och missionär i Svenska kyrkan och därefter evangelist, privatlärare och bokförläggare. Från 1907 var han förkunnare inom pingstväckelsen men där accepterades hans uppfattningar inte fullt ut. Hans livsberättelse finns nu sammanställd av Roland Gäreskog i skriften Utanför lägret.

Witt kom tillsammans med sin hustru till Sydafrika 1876 som Svenska kyrkans första missionär. Under åren på fältet fick han vara med och etablera missionsarbete, men också på nära håll uppleva det så kallade Zulukriget. Han trodde att präst- och missionstjänst skulle lösa en kamp han hade mot frestelser. Tjänsten som missionär gav inte det skydd som Witt hade hoppats.
Han ansåg sig förtappad tills han 1885 fick vägledning av en kvinnlig missionsarbetare till en omtumlande frälsningsupplevelse som radikalt kom att förändra hans liv. Efter denna upplevelse fjärmade han sig successivt från
Svenska kyrkans lära och praktik. Det ledde till att han 1890 lämnade sin tjänst som missionär inom kyrkan. Året därpå återvände han till Sverige och verkade där liksom i Norge och USA som predikant.
Impulser från helgelserörelser och en bokstavlig läsning av Bibeln färgade Otto Witts tro och lära. Han ställde sig positiv till pingstväckelsen när den kom till Sverige 1907, men hans syn på församlingen och på andedopet medförde att han inte fick någon stadig andlig hemvist. Han ansåg att ”partisinnet” bland pingstvännerna inom Baptistsamfundet begränsade pingstväckelsen och att även Lewi Pethrus och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm efter uteslutningen från samfundet 1913 slog in på den vägen. Trots detta anslöt han sig 1921 till Filadelfiaförsamlingen och under sin tid i församlingen höll han inne med sådant han inte höll med om. Två år senare – några månader före sin död – förmådde han inte tiga längre vilket ledde till en brytning med Pethrus.
Den mest rimliga slutsatsen är att det var på Pethrus uppmaning som Witt blev medlem i Filadelfia. Detta trots att Pethrus måste ha varit medveten om Witts uppfattning i lärofrågor; han behövde honom, i första hand under arbetet med en ny upplaga av sångboken Segertoner som gavs ut 1922. Av de 148 nya sångerna hade Otto Witt översatt 72 och författat en. Han finns än idag representerad i flera psalmböcker och det är ofta från det sammanhanget vi känner igen namnet på denne både märkliga och hängivna man.

FAKTA/ Otto Witts sånger
Några av de sånger som Witt översatte blev populära i pingstförsamlingarna:

  • Djupt i synd jag sjunken var … med kören Han frälste mig.
  • Vid Golgata jag stod en dag … med kören Nåd strömmar från Golgata.I
  • Intet jag äger som icke jag fått …med kören Endast en syndare frälst av nåd.
  • Jag vill hemåt gå uppå korsträdets väg …med kören Ja, Golgata väg för hem.
  • Var ej/ bekymrad vad än må ske … med kören Gud tager vård om dig.
  • På klippan din församling står … med kören Ja, fylld med Gud.
  • Jag är nu på väg till himlen … med kören O, ära halleluja! Jag är nu på väg till himlen.

Dessa sånger finns med, mer eller mindre bearbetade, i Segertoner 1988, där även sju andra sånger av Witt från 1921 ingår.