Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Tsunamin är deras vardag

Tsunamin är ett trauma som fortfarande påverkar vardagen för invånarna på Sri Lanka. Möt två familjer som kommit olika långt i detta arbete.

Sri Lanka är ett land i förändring och framtidstron är starkare än på mycket länge. Det har nu gått ett år sedan det 26-åriga inbördes kriget på Sri Lanka avslutades. Under våren har både president- och parlamentsval hållits. Ett annat konkret exempel på framtidstro är att landets infrastruktur nu byggs upp.
Många svenskar förknippar Sri Lanka med milslånga stränder. Och det var just här som tsumanin slog till på annandag jul för drygt fem år sedan. Sri Lanka drabbades hårt med cirka 35 000 döda. Trots att åren gått är tsunamin fortfarande vardag för många. Följ med till två byar där situationen ser helt olika ut.
Först åker vi till Kulmuani där husen är uppbyggda och här har människorna hittat en ny vardag invid Indiska oceanen.
Tsunamin har påverkat arkitekturen och landskapet utefter Sri Lankas östkust. Mest påtagligt är de hus som fortfarande står kvar utmed stränderna men som är helt utblåsta. Andra påtagliga förändringar är att det inte finns många hus nära stränderna eftersom man numera inte bygger här. Tvåvåningshusen har också blivit vanligare.
Ä PMU InterLifes partner Fridsro är den enda organisationen som byggt tvillinghus med två våningar. Visst är dessa hus något dyrare, men de är framförallt säkrare då det finns en möjlighet att fly upp på andra våningen om det kommer en ny våg. Dessutom tar dessa hus mindre plats, berättar S. Jegarajan, distriktssekreterare i Kulmuani.
Kulmuani ligger på öns östkust. Här dog 946 personer. Hela familjer utplånades. PMU Inter- Lifes samarbetspartner Fridsro fanns snabbt på plats och erbjöd sig att hjälpa till. Resultatet blev 100 färdigbyggda hus med finansiering från PMU InterLife/Sida. I detta stöd ingick även redskap som exempelvis redskap som båtar och fiskenät.
En av dem som fått ett hus är Adshayan. Före tsunamin bodde hon tillsammans med sin man alldeles intill stranden. Hon minns vad hon såg och upplevde annandag jul som om det vore i dag. Klockan var kvart över nio på morgonen.
Ä Jag var uppe med min då fyra månader gamla son. Ute till havs ser jag plötsligt något märkligt och ovanligt som jag inte sett tidigare. Det såg ut som en mörk pelare som närmade sig fort och det lät som en kraftig eltransformator.
Ä Jag tog mitt barn och sprang iväg och lyckades hitta en skola som stod öppen dit jag tog mig upp på andra våningen. Jag stängde alla dörrar. Sedan kom vattnet som steg upp till mina knän.
Ä Jag stannade där i 45 minuter innan jag märkte att huset började att rämna och jag tvingades fly igen med mitt barn.
Adshayan och hennes man Sivakaaarrams hus totalförstördes av vågen. På annandag jul begav de sig till en grannby där de bodde i en skola en tid innan de fick plats i ett tältläger där de bodde i två år.
Ä Jag är stolt över att jag tog ett snabbt beslut att fly med min son. På min väg ropade jag och varnade mina grannar. Men många av dem lyssnade inte, de tyckte nog att jag var tokig. Men de som stannade dog, säger hon med låg röst.
Hon känner stor tacksamhet över att hennes man just denna dag var bortrest och att de får vara tillsammans i dag. Adshayan och hennes man Sivakaaarram förlorade nio släktingar och en mängd grannar och vänner. Den stora katastrofen har nu fått perspektiv.
Ä Jag tänker inte så mycket på det längre, men då och då påminns jag när min son undrar om tsunamin som han hör om på tv, berättar Adshayan.
I slutet av 2006 kom dagen då de flyttade in i sitt nya hus som ligger 400 meter från havet. Familjen visar stolt runt i det lilla tvåvåningshuset som har ett allrum och ett kök på nedre botten och två sovrum på övervåningen.
Ä Nu bor vi nu på mindre yta än tidigare men är tacksamma över att vi fått en bostad. Utanför huset finns en liten trädgård där familjen satt en bananplanta och lite andra växter.

Ett besök mer norröver på ön visar en annan bild. I byn Vattavanm möter jag familjen Viyayaakanthan och deras tillfälliga hus som finns intill en gjuten husgrund. Familjen drabbades av tsunamin och deras hus förstördes. Efter katastrofen började man bygga hus i byn, men Viyayaakanthan fick endast grunden gjuten innan inbördeskriget tvingade dem på flykt. Nu är de tillbaka. När det regnar kraftigt går de till grannen som fick ett hus innan de tvingades fly.
Familjen Viyayaakanthan har inte haft en riktig bostad sedan tsunamin för drygt fem år sedan.
Ä Vi längtar bara efter att få bo som de andra, säger mamma Kansana.
PMU InterLife och Fridsro söker nu efter finansiering för att kunna bygga upp de 162 hus av totalt 300 i Vattavanm som inte blev färdiga innan kriget förde människorna på flykt.