Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Törs vi spänna bågen?

En måndag i februari skiner solen och där ute är det mycket snö och minus fem grader. Jag sitter inomhus och lyssnar på Ulf Wakenius senaste skiva Vagabond. En fantastisk skiva av och med en av de största gitarristerna just nu.
Skivans titel passar bra till den ständigt resande musikern Wakenius, en hårt arbetande man som alltid verkar ha väskan packad. Parallellt med lyssnandet surfar jag runt bland artiklar och bloggar på nätet och kan inte annat än stanna kvar vid det pågående samtalet om frikyrkans framtid. Efter att ha läst upphovet till debatten, Sigfrid Demingers artikel om frikyrkan som inte bär hela vägen så inser jag att samtalet nu också breddats och berör även musikens roll i kyrkan. Måste medge att det ibland blir absurt med hela diskussionen om hur musiken borde låta i kyrkan, framför allt när jag samtidigt som jag skriver ofta lyssnar på allt från barock till nutid.

FÖR MIG ÄR MUSIK precis så som upphovsman¬nen gör den till, sitt eget personliga uttryck. Jag närmar mig snart 20 år som verksam yrkesmusiker. Om jag räknar med i snitt ett hundratal spelningar per år i nästan 20 år så blir det en del. Slips på, slips av. Packa upp instrument, packa ner. Konsert i Fästningskyrkan i Karlsborg eller i Berwaldhallen i Stockholm. Eksjö, Skövde, Göteborg eller Västerås. Buss och flyg, ett ständigt resande. Aldrig tråkigt, som oftast väldigt uppskattat och inspirerande. Varje spelning har besökts av en någorlunda intresserad publik och vid varje konsert har musiken anpassats efter vad beställaren vill ha, vem som lyssnar och vilka som spelar. Med andra ord ganska variationsrikt.

HUR ÄR DET I VÅRA kyrkor då? Vågar vi spänna bågen och tänja gränserna eller räcker det med att allt är lite så där lagom Ä mainstream? Vad skulle hända om våra kyrkor kunde erbjuda ungdomliga lovsångsteam och duktiga stråkkvartetter? Långhåriga heavy-metal band och polerade jazztrios? Kammarkörer och gospelkörer? Inte för att kyrkan ska bli en musikalisk instrumentverkstad utan för att vi ska nå många, från olika kulturer, åldrar och intressen.
Gud har inte skapat musikstilarna, däremot har Han gett oss förmågan att skapa musik. Hur som helst så har senaste tidens debatterande om frikyrkan gjort att många blivit tvungna att tänka efter och analysera. Bara det är en seger. Seger för både frikyrkan och musiken som vandrar hand i hand.