Anmälan till Pingst Ledare har öppnat
Illustration: Marcus Rynningsjö

Illustration: Marcus Rynningsjö

Singel i kyrkan

– Se oss som individer! Placera oss inte i ett fack. Möt Sara, Emanuelle och Lars, som lever olika singelliv i en av Sveriges största städer. De visar att det finns flera sätt att vara singel på.

DE ÄR TRE SINGLAR, storstadsbor, och har sin församlingsgemenskap i en stor pingstförsamling. Här kallar vi dem Sara, Emanuelle och Lars. De har blivit bekanta genom en mötesplats för personer mellan 40 och 60, som vill lära känna, träffas och umgås med andra kristna. Gemenskapen i församlingen är viktig för dem alla tre, även om de ibland får känslan av att befinna sig i något slags vacuum mellan unga vuxna och seniorer.

Församlingars verksamhet har ofta tydlig inriktning på barn, ungdomar, familj och seniorer. Och var hamnardå singlarna. I stora städer i Sverige är andelen singlar väldigt stor, och i sina respektive arbetsliv och samhället i stort sticker de därför inte ut, men i församlingen kan det rätt ofta kännas så.
– När jag var gift passade jag in i kyrkonormen, sen skiljde jag mig och då passade jag inte in, säger Sara och berättar att det fick henne att sluta gå i kyrkan.
Under ganska många år levde Sara utan en aktiv tro, men för ett par år sedan hittade hon tillbaka till Gud, och till den stora församlingen.
– Nu är jag jättenoga med att inte tappa bort min tro igen, jag vill verkligen ha kontakt med Gud.
Sara tycker om att få vara en del av en stor församling, där är det enklare än i det lilla sammanhanget hon för länge sedan var en del av, att inte vara exakt som alla andra.
– Det är lätt att som singel bli placerad i ett fack, typ sån är du för såna är singlar, säger Emanuelle, som aldrig varit gift och ibland känt sig osynlig i kyrkans värld.
– Om man synts så har det framför allt varit som arbetskraft, det vill säga potentiell volontär, säger hon och berättar att hon aktivt valt att bryta upp från den mindre församling hon tidigare tillhörde.
– Här i det större sammanhanget är jag inte så ovanlig, det ligger en slags befrielse i det.
Hon vill inte vara utan gudstjänster, att bli påmind om Guds godhet och att få sjunga tillsammans, men hon tänker att det vore bra om pastorer och ledare när de planerar verksamheten kunde tänka sig in i hur det är kring helger och på somrarna för dem som inte har familj.
– Jag tror det skulle vara nyttigt om vi ännu mer lärde oss att lyssna till varandra, om hur vi har det och tänker.
EMANUELLE LEVER MED EN SORG över att inte ha träffat någon speciell att dela sitt liv med.
– Jag kommer alltid hem till ett tomt hem. Jag vet att många singlar sörjer, men att det är svårt att prata om.
Även om sorgen finns där vill hon inte bli betraktad som en stackare i kyrkan.
– Samtidigt som jag kan ömkas kan jag uppmanas till att vara tacksam för att jag slipper ha en karl och en familj att passa upp på.
Emanuelle tycker att det är lätt att känna sig utanför när alla andra pratar om sina barn. Det hon framför allt längtar efter är att ha en tillhörighet, en given plats och ett sammanhang. Emanuelle tycker att det kan bli jobbigt initiativ och planera engagemang och fritid.
– Jag måste alltid hitta nån att fira helger och semester med. Man kan ju inte sitta hemma och skrota bara.

LARS ÄR SINGEL MED FAMILJ, eftersom hans barn bor halva tiden hos honom. Han har ett äktenskap och ett längre förhållande bakom sig och har accepterat att så här har hans liv blivit, men det betyder inte att han tänker bort att någon gång kunna träffa någon igen.
– Absolut, det skulle jag vilja, jag är öppen för det.
Han tycker att han alltid blivit väldigt väl bemött i församlingen och att han möts av öppenhet och vänliga, välkomnande människor. Han längtade länge efter att ha Gud tillbaks i sitt liv och för ett par år sedan hittade Gud honom igen, som han vill uttrycka det, och livet fick en omstart.
Nu vill han inte vara utan söndagsgudstjänsternas predikningar och att delta i lovsången. Generellt kanske det ses som lite udda i församlingslivet att vara singel konstaterar Lars.
– Det finns lika många sätt att vara singel på som att vara människa, säger han, men det är alltid frestande att skapa stereotyper.
– Alla människor har olika situationer med sig, så ser det ut, och hur man tänker kring det tycker jag vore intressant om man kunde jobba mer med i kyrkan. Tänk om man skulle vända på det och se vad de här människorna har att bidra med och dela med sig av!
Till att börja med rekommenderar han att försöka sätta sig in i hur det är att exempelvis vara förälder på halvtid.
– Jag har mina barn och det gör att ensamheten inte känns så jobbig för mig. Det är tvärtom ibland skönt att få några dagar för mig själv, men det är klart att det kan bli tomhål vid stora helger och så ibland, säger han.
Samtidigt innebär barnveckorna att det kan vara praktiskt svårt att delta i aktiviteter som pågår varje vecka.
– Vi som har barn enligt ett givet schema, exempelvis varannan vecka, kan ha svårt att delta. Kyrkan är en plats där olika åldersgrupper kan blandas och att känna stöd i det rent praktiskt vore fint.

SARA ÄR NÖJD MED ATT VARA SINGEL. Hon har ett äktenskap och ett längre förhållande bakom sig, men har levt ensam i ganska många år nu och har inga barn.
– Det är en enorm frihet, tycker jag. Jag är väldigt nöjd med att ha det som jag har det. Men nu när vi pratar inser jag ju att vi har väldigt olika ingångar till våra singelliv.
– Alla måste inte följa en viss norm och jag ser inget obibliskt i att vara singel. Många kanske tänker att jag är konstig, men jag går inte med på att jag skulle vara någon slags halvkvinna på grund av det. Det finns ju bibelord som leder tankarna till att mödraskapet skulle vara en förutsättning för kvinnors frälsning, men det har jag svårt att tro.
Även om Sara hör till dem som gärna gör semesterresor på egen hand, så medger hon att visst krävs det att hon tar initiativ för att inte bli sittande ensam under storhelger och så. Hon konstaterar att i profana sammanhang ökar man då ofta på aktiviteterna och tycker att det nog är lite konstigt att kyrkor typ bommar igen då, eller under semestertid.
Emanuelle tycker inte att det egentligen behövs en massa aktiviteter utan att det snarare handlar om en attitydfråga.
– Ni som har familj, våga vidga cirklarna, öppna upp och bjuda in, säger hon.