Sången om paradislängtan

Så har ännu en sommar passerat, med semester och några veckors ledighet. Och jag som fann en hustru med grekiska rötter för 25 år sedan – när jag läste teologi – har fått njuta av värmen och solen i Grekland. Mina svärföräldrar bröt upp från Thessaloniki som arbetskraftsinvandrare omkring år 1970. De hamnade i det lilla samhället Vingåker där svärfar, som är en skicklig skräddare, har sytt kostymer och klänningar i många år till allt från helt okända svenskar till självaste kungen och drottningen.
Eftersom mina svärföräldrar fortfarande har kvar en lägenhet i Thessaloniki som står tom, har det blivit många resor till denna stad. Där finns också vår vänförsamling Apostolic Church of Thessaloniki, där en av min hustrus släktingar,
Paul Demetriades är pingstpastor. Också denna sommar hade vi förmånen att besöka denna levande och lovsjungande församling.

JAG KAN INTE KOMMA IFRÅN att jag älskar denna annorlunda kultur. Det är inte tyst som i Sverige, det är inte så välordnat och lugnt i Grekland. Lite kaosartat är det. Men det är exotiskt, maten är ljuvlig, gatumusiken annorlunda, den innerliga vänskapen är fascinerande. Släkten ska vi inte tala om, här älskar människor varandra på ett sätt jag inte sett någon annanstans i världen. Jag glömmer aldrig när min son Robin för några år sedan fick tårar i ögonen, när vi gick ut från några grekiska släktingars lägenhet i Thessaloniki. Hans ord? ”De här människorna älskar verkligen oss.”
Några mil söder om Thessaloniki finns tre halvöar som vi besökt många gånger som heter Chalkidiki. En av dem, Athos, är fylld av munkkloster som funnits där i 1000 år. Det krävs visum för att få komma dit, och jag har besökt denna halvö. Men när man åker runt den andra halvön, så kommer man till slut till natur som är gudomligt vacker. Klipporna höjer sig över havet, och träd växer i mängd på de majestätiska bergen. Här finns också paradislika stränder och ett kristallklart medelhav. Det är en fröjd för ögat. Det är lätt att få ro i själen. Det är lätt att stänga av alla bekymmer för att få vila.

MEN BAKOM ALLT DET VACKRA finns en längtan i mitt inre efter det himmelska paradiset. Kanske är det anledningen till att vi sjunger som människor? Hjärtats törst och saknad efter den stora verkligheten – ropet efter Gud väcks. Tacksam vänder jag åter till det stillsamma och välordnade Sverige. Inte lika exotiskt, men hyggligt att leva i.