Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

Så blir kyrkan ett hem att bjuda in till

– Vi bjuder bara hem folk till våra hem om vi har ett hem som vi vill bjuda in till. Det är ett tänk som vi försökt överföra till församlingen och kyrkan. Staffan Hellström, pastor i pingstförsamlingen i Forshaga sedan några år, berättar att det är utgångspunkten när han och församlingen tillsammans arbetar för att deras kyrka ska vara en gästvänlig och välkomnande miljö.

Till pingstförsamlingen i Forshaga söker sig i dag ständigt nya människor, de allra flesta därför att de fått kontakt med någon i församlingen. Men arbetet med att skapa en välkomnande miljö började långt innan nya människor började hitta dit. Det här är ett arbete som har vitaliserat de gamla medlemmarna och som inleddes med samtal och motivation under en längre tid, berättar Staffan Hellström.
Ä I dag är vi i församlingen mest upptagna med att nå nya människor, det är vår inriktning, säger han. Den stora utmaningen är att nå ut med budskapet och att forma lärjungar.
Ä Vi vill vara med och skapa en plats som har ett gott rykte på vår ort, men det allra viktigaste vi gör är ändå det som händer i medlemmarnas vardag. Vi vill forma människor som bryr sig, och som är öppna för andra människor och som gärna vill bjuda med andra till sin kyrka.

Men precis som när man får gäster hem till sitt eget hem så måste man förbereda sig. En enkel sak var till exempel att han själv började presentera sig varje söndag för att ha vanan inne. I dag är det alldeles självklart och innan han predikar brukar han också förklara något om den bibelbok han utgår från och inte ta för givet att alla vet vad exempelvis Romarbrevet är.
Nu i höst, kommer han tillsammans med pastor Anders Ohlsson från Gileadförsamlingen i Göteborg (som vi berättade om i förra numret av Pingst.se), att hålla i seminarier under Träning för tillväxt-dagarna. Tillsammans kommer de att tala om vad som gör församlingen till en välkomnande miljö.
En bra utgångspunkt är att då och då utsätta sig för att vara ny själv i ett sammanhang, menar Staffan Hellström. Då blir man bland annat varse att tydlighet är a och o.
Ä Det ska vara tydligt var allting finns, från toaletter till parkering. Och också tydligt varför vi gör si eller så i kyrkan. Att alltså berätta varför vi står upp, om att ingen är tvingad att ge kollekt, att det är okej att sjunga med, men lika okej att vara tyst och lyssna på de andra.

Det är också viktigt hur det ser ut i kyrkan, menar han, och därför är man mån om att det ska vara fräscht, trevligt och lite modernt i lokalen. Återigen med koppling till hur man vill ha det i sitt hem när människor kommer på besök.
Ä Vi har ett designteam, som jobbar med detta, berättar han.
Men allra viktigast är förstås innehållet i gudstjänsten, slår Staffan Hellström fast.
Ä Vi har som utgångspunkt att göra allt vi gör i gudstjänsten som om det var tio nya personer där och att minst en av dem är min egen granne och att allt ska förstås av dem som är 12 år och uppåt. Inget om åhörarna tas för givet.
En grupp av fyra mötesledare turas om och arbetar med att förnya sig och förfina det man gör. Staffan Hellström tror att det är bra att inte ha för många mötesledare, utan att de får chansen att jobba in sig. Mötesledarens uppgift är att öppna upp, göra det trevligt för de som kommer, få människor att sänka garden, skapa igenkänning och vara relevanta.
Arbetet med detta börjar redan i dörren till kyrkan, där alla hälsas med ett handslag.
Ä Vi vill skapa en atmosfär, som visar att vi ser, bryr oss. Gör man det ena följer det andra.
Musiken bidrar också till atmosfären.
Ä Vi vill att det ska vara glad och positiv musik, särskilt i inledningen av gudstjänsten. Det är viktigt att den känns som ett lyft, inte minst för barnen, som är med i inledningen.

När församlingen sjunger lovsånger gör man det inte i långa pass, utan max två på raken.
Ä Vi försöker också förklara vad det är för slags musik. Att det handlar om kärlekssånger till Gud och att en del gillar att lyfta händerna då.
I nästan varje gudstjänst ges också möjlighet att ge respons på budskapet genom hand uppräckning och en frälsningsbön visas då på storbild, som man kan få läsa med i. Varje gudstjänst följs alltid av kyrkkaffe.
Ä Först sa alla att det inte gick ,men nu vill ingen att det ska upphöra. Vi kollar alltid noga att alla vet att de är inbjudna, för det är ändå ett visst steg att ta som ny att gå en trappa ner till fikat eller välja att lämna via utgången uppe.
Forshaga pingstförsamling slår på sin hemsida fast att man är en församling för vanligt folk och har på senare år fått se nya människor komma in eller vara på väg in.
Ä En sak som vi gjort är till exempel att ändra namnet på församlingslägren till gemenskapslägren, för att markera att de inte bara vänder sig till de som redan är medlemmar.
Staffan Hellström är övertygad om att människor är nyfikna på kristen tro och på Gud. Och drömmen är att kyrkan ska vara platsen där de får möjlighet att smaka på och möta Gud. Staffan Hellström är mån om att förklara att det inte är förändringarna som förändrar, men för att människor ska komma i kontakt med Guds Ord och Ande så måste de komma inom hörhåll.
Ä Därför är det viktigt att skapa en vänlig plats och miljö, en gudsrikesplats där människor trivs att vara och känner sig inkluderade.

Vad får dig att känna dig välkommen till Forshaga Pingstkyrka?

Cesia Cortéz
Ä En svår, men ändå lätt fråga. Jag skulle nog vilja säga allt, den grymma musiken, alla omtänksamma människor och så vidare. Det är en skön stämning helt enkelt.

Andreas Wallin
Ä Alla sköna människor som finns, kul att umgås med alla, speciellt när vi ”repar”. I stort sett så bryr sig alla om alla och det är skönt att veta att folk bryr sig om en.

Madelene Jansson
Ä Jag tycker att det är alla människor som gör att jag känner mig välkommen. Det är trots allt folket som gör församlingen. Det är sån gemenskap med alla som gör att man trivs.

Johanna Granroth
Ä Jag känner mig välkommen för att det känns som att folk på riktigt är glada för att se en. Det är inte bara ett kallt hej, utan ett glatt hej och oftast kramar.