Rikard har fått ett helt nytt liv

Om jag hade fått uppleva det jag är med om nu när jag var tonåring hade droger inte varit något alternativ. Det säger Rikard Eriksson från Avesta, som ägnat en stor del av sitt liv åt att knarka och odla, smuggla och sälja droger. Men, sedan ett par år tillbaka är hans liv helt förändrat.

Rikard möter mig vid busstationen i Avesta. Det är svårt att förstå att han för bara några år sedan led av svår ångest och utanförkänsla och la allt sitt fokus på att få tag på droger. Nu handhälsar han, ser mig i ögonen, och vi promenerar småpratande genom hans hemstad till en restaurang där vi kan äta lunch och prata i lugn och ro.
Här och där hejar han på någon bekant, eller noterar i förbifarten att människor är påtända. Sånt som jag inte ser.
Rikard leder mig till ett ställe, som drivs av några medlemmar i församlingen. I Pingstkyrkan i Avesta har han hittat hem till Gud och Jesus, döpts, funnit gemenskap och vänner och faktiskt också upptäckt att han är släkt med en hel del av dem.

Rikard är inte mer än 30 år, men har ändå varit med om otroligt mycket jobbiga saker i sitt liv.
– Jag växte upp i den fattigare delen av Avesta, berättar han, och hamnade tidigt i en gäng där många missbrukade.
Att hans pappa var alkoholist och att Rikard hade dålig kontakt med sin mamma bidrog inte precis till det bättre. Inte heller att han upplevde det som att lärarna redan gett upp om honom i förväg.

– De hade haft min stökiga bror och tänkte nog att det ändå var kört, tror Rikard och menar att det var därför han kunde skolka och droga sig genom högstadiet.
Redan i sjunde klass började Rikard dricka alkohol och röka på. Han letade efter droger som kunde ge honom lugn, så att ångesten han kände försvann. Han hamnade snabbt i ett liv där allt handlade om att få ihop pengar för att kunna missbruka.
– Så klart blev jag kriminell, säger han. Jag odlade, smugglade och sålde knark, men åkte inte fast under tonåren.
Han såg många av sina vänner dö.
– I min före detta värld fanns bara tre alternativ; fängelse, död eller psyket, summerar han.
Rikards allra bäste vän Henrik var en av dem som dog och det märks att det fortfarande är svårt för Rikard att prata om det.
– Jag tänker ofta på honom och att han borde ha fått uppleva det jag är med om nu. Om vi hade fått vara med om det som unga så hade drogerna inte varit något alternativ för oss.
Rikard lever idag med ryggproblem efter en olycka. Han blev felaktigt misstänkt för att ha knivhuggit en person, medan det i själva verket handlade om att han blivit attackerad av en tjej som försökte stjäla hans kompis vespa. När han drog iväg på vespan blev han jagad av polisen och det hela slutade med att han krockade med polisbilen och även om han blev fri från misstankarna så ledde det till en allvarlig ryggskada.
På sjukhuset fick han morfin mot smärtorna men när personalen upptäckte hur begiven han blev på drogen var det slut med morfinet.
Ryggskadan lever han med än idag, och den hindrar honom från att jobba. Nu är det sjukpension han siktar in sig på.
Vore ryggen okej skulle han vilja jobba praktiskt, som rörmokare eller svetsare kanske.
Under en period lämnade Rikard Avesta och flyttade till Småland och pluggade på folkhögskola, men fortsatte röka hasch och knapra morfin. Han träffade en tjej, som också höll på med droger, och de flyttade tillsammans till Avesta, där de levde på att odla och sälja cannabis.
När hans tjej var gravid i sjunde månaden tog Rikard en överdos och berättar om hur han, när han ligger i en snödriva, för första gången bryr sig om vad som händer honom. För allra första gången formulerar han en bön, till vem vet han inte, men han ber om att få leva så länge att han hinner träffa sitt barn.
När han kom hem från sjukhuset hade han bestämt sig. Nu fick det vara slut med knarkandet.
– Jag slängde allt, berättar han.
Dessvärre gick det inte lika lätt att kasta bort panik- och ångestattackerna. Det hjälpte inte heller att lämna Avesta och flytta tillbaka till Småland. När hans dotter fötts var det dags för Rikard att tjäna av ett fängelsestraff. Han satt på anstalten i Kalmar i sju månader och var under den tiden helt drogfri. Pastorer och präster, som han samtalade med där, rekommenderade honom att söka upp en kyrka när han kom ut.
Väl ute ur fängelset kände han som om ingen ville ha med honom att göra. Dottern var nästan ett år, och förhållandet med tjejen var över.
– Jag mådde jättedåligt och dövade ångesten med att bara gå och gå och inte äta nåt. Jag gick ner jättemycket i vikt och vågade inte ta någon medicin på grund av risken för att hamna i ett nytt drogberoende.
Men till slut fick han ett ultimatum av läkaren; ta din medicin eller dö. Rikard valde livet, men insåg att han inte kunde bo kvar i Ljungby och att han inte var bra för sin dotter.
– Jag kunde inte ge henne nåt, säger han.
Han återvände hem till Avesta. Där träffade han på vänner som bjöd med honom till LP-kontakten. Han kände till den därför att han varit där en gång efter överdosen.
– Där fanns en man som precis kunde beskriva och förklara hur det var att må som jag gjorde. Jag kände mig igenkänd och bekräftad.
Rikard fick möjlighet att göra praktik på LP-kontakten och hjälpte till där varje vecka. Allt eftersom gick det upp för Rikard att det var Gud som fört honom dit, att tron var något för honom och han var redo att ta emot Jesus i sitt liv.
– Det var bra, befriande och rätt, säger han. Efter det mådde jag mycket bättre. Jag kände mig lugnare och vågade tro att saker och ting skulle ordna sig.
Lugnet är den största skillnaden mot tidigare.
– Nu vet jag inte hur jag skulle leva utan Jesus, säger han.
Undan för undan la sig saker till rätta. Han fick möjlighet att hyra en lägenhet i kyrkans fastighet, och kontakten med dottern har väckts till liv.
– Nu kan jag vara en pappa för min dotter, säger han och visar mig bilder på henne i telefonen och berättar att de har kontakt varje dag.
– Jag lever för Gud och min dotter och ber ständigt om att hon ska bli skyddad från det sorts liv jag levt.
Undan för undan började Rikard berätta för sina vänner om vad som hänt honom. Många tycker det är konstigt och kallar honom än det ena än det andra. Andra säger att de inte fattar hur han kan tro på något som inte är bevisat.
– Men för mig är beviset att jag som var värst och tog mest droger nu är helt annorlunda. Att jag lever efter alla gånger jag kunde ha dött, att jag bad när jag nästan dog. Testa själva, säger jag till mina vänner.
När dopet kom på tal var Rikard inne på att döpas i avskildhet. Han trivs inte med att stå framför folk.
– Men min pastor Patrick tyckte att jag skulle döpas i en gudstjänst.
Så blev det också. Rikard fick visa hela församlingen att han ville begrava det gamla livet och stå upp till ett nytt liv med Jesus.
– Jag svimmade nästan när jag skulle hämta medlemskortet efteråt, men själva dopet kändes helt okej.
Det har hunnit gå ett par år sedan Rikards livskurs förändrades.
– Det här är livet, säger han.

FAKTA/LP-KONTAKT

  • Totalt finns cirka 75 aktiva LP-kontakter spridda över landet. LP-kontakterna fungerar som ett öppet hus med kafé och dagverksamhet där gemenskap, stöd och motivation erbjuds till personer med beroendeproblematik.
  • De lokala LP-kontakterna är självständiga och driver sitt arbete antingen i en egen juridisk person eller som en del av en lokal kristen församling, men har ett kontrakt med LP-riks.
  • LP-kontakterna drivs utifrån en lokal förankring och lokalt engagemang. LP-kontakterna fungerar också som en praktisk hjälp i social träning och ger möjlighet till regelbundet deltagande i en alkohol- och drogfri miljö och gemenskap.
  • På alla kontakterna finns en ansvarig föreståndare som har gått LP:s föreståndarutbildning.
  • LP-kontakterna bedriver ofta ett aktivt fältarbete för att möta människor med behov. Ett växande antal LP-kontakter kan erbjuda sysselsättning, vilket ofta sker i samarbete med arbetsförmedling, frivård, socialtjänst och församlingars second hand-butiker.
  • Flera LP-kontakter kan erbjuda akuta boendeplatser och några lokala verksamheter har också stödboenden för längre placeringar.