Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

PTS-elever vill ut i tjänst

Årets avgångsklass på Pingströrelsens Teologiska Seminarium, PTS, består av fem elever, som alla längtar efter att få börja jobba i en församling. Under Nyhemsveckan kommer de att få offentlig förbön. Något de ser fram emot som ett värdigt avslut på den treåriga utbildningen.

PTS flyttade i höstas till Uppsala. Studenterna får sin undervisning i lokaler i Pingstkyrkan där, medan kontoret och biblioteket finns i lokaler alldeles intill campusområdet Engelska parken och det anrika och berömda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.
Årets avgångsklass har under sina tre års studier också provat på studiemiljön på Kaggeholms folkhögskola och Örebro missionsskola.
När vi träffas förstår jag snabbt att detta är sinsemellan fem väldigt olika personligheter med olika erfarenheter i bagaget, och det verkar definitivt inte som om PTS likriktat dem.
– Nej, det handlar den här utbildningen verkligen inte om, menar Jean-Pascal Medefjord.
Men även om de är olika delar de alla längtan efter att få leva ut sin kallelse.
– Man tror ju att man har något att bidra med, säger Jean-Pascal.
Under de tre år som gått sedan de började utbildningen har de upplevt gott kamratskap och lärt sig mycket, både teoretiskt och praktiskt, konstaterar de. Homiletik, ledarskap och själavård är sådant som stått på schemat, förutom den teologiska undervisningen. Samtliga har också haft en pingstpastor som mentor under utbildningen och alla studenter på PTS gör praktik i församling parallellt med studierna.

Viktigt med samtal
Flera av dem påpekar vilken betydelse samspelet, samtalen och diskussionerna dem emellan haft. Det är något värdefullt som de alla kommer att bära med sig från utbildningen, menar de.
– Jag tror vi vuxit på flera nivåer under de här åren, säger Gabriella Todorova Åslund.
Dan Westin menar att möjligheterna att diskutera olika teologiska frågor tillsammans varit berikande, liksom att tillsammans få brottas med aktuella dagsfrågor. Han hoppas att på något sätt kunna hålla det samtalet levande också i fortsättningen.
– Jag har rekommenderat utbildning till kompisar eftersom den ger tid för reflektion och möjlighet till fördjupning, säger Zara Watanen.
Den negativa medlemsutvecklingen inom pingströrelsen i Sverige ser de framför allt som en utmaning när de nu hoppas på församlingstjänster.
– Jag känner mig mer positiv och taggad nu än när jag började på utbildningen, säger David Celinder, och säger att utbildningen gör att han känner sig väl förberedd för församlingstjänst.