Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Pastor med socialt patos

Ena dagen pastor i Pingstkyrkan Arken, nästa dag sitter Camilla Liljeqvist på Ria-huset mitt i Värnamo och möter barn och tonåringar med trassliga hemförhållanden. – Jag tror att socialt engagemang kommer att vara det som gör att vi får väckelse igen. Så var det när pingströrelsen började.

Camilla berättar hur hennes egen morfar var alkoholist men blev frälst och så småningom pastor. Hennes föräldrar hade familjehem och stod alltid upp för de svaga.
Ä På något sätt tror jag nästan att vi pingstvänner har det sociala engagemanget i våra gener, säger hon och ler.
Pingstkyrkan i Värnamo har tagit ställning. Markerat att det är viktigt att vara en del av det samhälle vi lever i och att där se till de allra svagaste och mest utsatta. Därför var det en självklarhet när Hela Människan och LP-kontakten startade upp en nygammal verksamhet, riktad till barn i familjer med missbruk, att Camilla fick lägga 30 procent av sin pastorstjänst just här.
Ä Att församlingen verkligen visar att vi vill ta ett socialt ansvar känns så stort och viktigt. Och vi märker att det sociala engagemanget i hela församlingen går uppåt. Många vill vara med ideellt och hjälpa till, berättar Camilla.
Till exempel anordnar församlingen varje sommar ett läger på Steningegården vid Hallandskusten där man tar emot familjer som själva har svårt att komma iväg på semester på grund av olika omständigheter.
Familjerna hänvisas dit av socialkontoret på medborgarförvaltningen där församlingen har mycket gott förtroende.
Ä Det känns ovanligt att jag som pastor får ha så nära kontakt med socialen som jag har. Varje gång får jag nypa mig i armen och tänker ”wow, jag sitter verkligen här och får ta emot de här familjerna”. Det är ingen självklarhet, säger Camilla.
På lägren i Steninge följer familjer från församlingen med som värdar, umgås och knyter kontakter med personer som
annars har lite svårt att komma in i samhället.
Arbetet på Ria-huset med barngrupperna lockar också många frivilligarbetare. Ibland blir det nästan för mycket, säger
Camilla och skrattar:
Ä Vi kan ju inte alltid äta chokladkaka och kolasås!
Men en viktig del av arbetet med barnen är just den stora samlingen på torsdagar då barn från 6Ä16 år möts för att göra
roliga saker tillsammans. Det kallas för Happy Moments.Ibland åker man och badar, ibland åker man till High Chaparall, en gång åkte man limousin bara för att ett av barnen hade önskat det. Och ja Ä man äter chokladkaka och glass, har fester så ofta man kan. Alla möjliga roliga saker just för de barn som annars sällan får möjlighet att göra sådant.
Arbetet på Ria-huset bygger också på de viktiga samtalsgrupperna i olika åldrar, där barnen får sätta ord på hur det känns att ha en förälder Ä eller ibland två Ä som lever med missbruk. Det startas nya grupper hela tiden, senast en för sexåringar och en tonårsgrupp med bara killar.
Gång efter gång berättas liknande historier om barn som går in i en vuxenroll och får ta hand om både syskon och föräldrar.
Som den 8-åriga flickan som fick se till att det fanns mat i kylskåpet. Först leta upp pengarna där hemma, sen sätta sig på cykeln och åka till andra sidan stan bara för att grannarna inte skulle upptäcka att det var hon som stod för veckohandlingen.
Ä Ett litet barn som cyklar med stora matkassar vecka efter vecka, och ingen gör någotÄ jag blir så upprörd över att barn tvingas bära ett sådant ansvar. Det gör mig så ledsen, säger Camilla.
Ä Jag har suttit i grupper och hört de hemskaste berättelserna och tänkt att jag kommer aldrig att bli glad igen. Men så ser man de här små undren. Hur vi fångar upp barn och hur de förvandlas bara genom att någon sitter hos dem och lyssnar på dem. Vi har bra kontakt med lärarna på skolan och de berättar hur barnen förändras, hur skolarbetet går bättre och bättre.
För när barnen väl får lätta på locket och berätta om den mörka hemligheten där hemma förändras deras liv. Många tror att de är ensamma om sin hemlighet, men det blir en stor styrka för dem att märka att så många fler lever med samma problematik. Och för de barn som klivit in i ett orimligt vuxenansvar är det en befrielse att så småningom inse att det inte är deras uppgift att hjälpa mamma eller pappa att bli friska.
Ä Det finns så mycket vi kan hjälpa dem med för att de ska orka, säger Camilla.
Det finns en allmän anmälningsplikt som gäller alla vuxna, så fort man ens misstänker att ett barn far illa, fysiskt eller psykiskt. Ibland får Camilla och de andra på Ria-huset också göra anmälningar som kan leda till olika insatser, i första hand i hemmet men det är också vanligt att barnet får hjälp av en kontaktfamilj. Inte minst är det viktigt att identifiera sunda, kloka och kärleksfulla vuxna i barnets närhet som kan förmedla värme och uppmärksamhet.
Det kan röra sig om en släkting, en lärare Ä och personer som Camilla på Ria-huset.
Ä Jag är så glad att jag får göra det här, som pastor. Att jag både får predika och vara den diakonala handen som visar på Jesus i praktisk handling, säger Camilla.
Församlingen har också bestämt en linje att jobba än mer utåtriktat socialt. Därför uppmuntrar man medlemmar att gå In exempelvis som kontaktpersoner och stödpersoner. Utifrån församlingens ledarskola för ungdomar har också flera fått göra sin praktik på Ria-huset. För det är viktigt att barnen också får yngre förebilder att se upp till.