Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

På var sin sida dopgraven

Bengt och Margaretha delar allt utom medlemskapet i Pingstkyrkan

Bengt och Margaretha Strömqvist har varit gifta i 24 år. De har fyra söner tillsammans och delar livet, vardagen och tron. Men församlingsgemenskapen i Pingstkyrkan kan de inte dela, eftersom Margaretha är döpt som barn och inte ser någon anledning att låta döpa om sig. – Redan på 70-talet gjorde jag och Herren upp om att det är klart med mitt dop, säger hon.

När Bengt och Margaretha Strömqvist började sällskapa i början av 80-talet så var deras medlemskap i olika samfund och olika dopsätt inget de funderade på över huvud taget.
– Nej, det var så mycket gemenskap mellan våra församlingar då och mycket ekumenik så det kändes inte som något problem.
Dem emellan har det heller aldrig varit några problem att de har döpts inom olika doptraditioner. Bengt döptes i Pingstkyrkan i Sollentuna som 13-åring. Margaretha som baby i Missionskyrkan i Arvika, där hon är född.
– Vi har accepterat varandras dop, konstigare än så är det inte, säger de.
Men i princip delar de samma dopsyn och när barnen kom var det ingen tvekan. De skulle själva få välja om de ville döpas och därför valde Bengt och Margaretha att barnvälsigna dem. I dag är två av sönerna döpta och medlemmar i samma kyrka som sin pappa.
I perioder har hela familjen gått mest till den ena eller den andra kyrkan. Just nu har Margaretha valt att öka sitt engagemang i Missionskyrkan, där hon är vice ordförande, medan Bengt och pojkarna går till Pingstkyrkan.
Det går bra, tycker de, men visst är det lite kluvet, och de vet att Margaretha enligt nuvarande ordning inte kan bli medlem i pingstförsamlingen.
– Jag vet att det inte går, men visst känns det lite konstigt att inte kunna bli medlem i samma församling som de andra i min familj, säger Margaretha.
– Samtidigt har vi velat visa att vi är ekumeniska och förhoppningsvis ge våra barn en vidsynthet och en öppenhet, inflikar Bengt.
Men varför inte döpa om sig då kan man tycka? Det har ju andra gjort. Men för Margaretha är det inget alternativ, även om hon respekterar att andra kan tycka att det är rätt väg att gå.
– Jag har ju bejakat mitt barndop så varför skulle jag döpa om mig? Det skulle vara för människors skull i så fall och det tycker jag inte är rätt motiv.

Förhållandet till Gud
På 70-talet, då de ekumeniska strömningarna var mycket starka funderade Margaretha mycket över sitt dop och på om det skulle vara rätt att döpa om sig.
– Men då gjorde Herren och jag upp det, att det var klart med mitt dop alltså.
Att hennes föräldrar var kristna och när de döpte henne gjorde det med en medveten intention att fostra henne i det kristna livet och själva gå före och visa vägen har haft viss betydelse, men det absolut viktigaste för Margaretha är hennes förhållandet till Gud, att hon valt att leva tillsammans med Herren.
– Jag är säker på att jag har den heliga Anden och nådegåvor, jag har arbetat med missionsuppdrag och varit med och bildat församling.
Så visst kan det kännas konstigt att liksom inte duga som medlem i en pingstkyrka. Ändå har hon valt att också vara aktiv i en serveringsgrupp i Pingstkyrkan och fungera som ledare för en av de bönegrupper som sorterar under församlingen, även om den är ekumenisk.
– Men det skulle vara otänkbart för mig att vara söndagsskollärare eller ungdomsledare i en församling jag inte får tillhöra. Det skulle inte kännas rätt, säger hon.
Visst har det hänt att hon fått propåer om att hon borde döpas om och en del andra kommentarer som irriterat henne, men de försöker hon höja sig över. Genom åren har också många pingstvänner spontant sagt till Margaretha att de accepterar hennes dop och tycker det är synd att hon inte kan bli medlem. En del har nog också tyckt att hon borde ställa saken på sin spets och begära medlemskap.
Men det har hon inte velat.
– Nej, jag har aldrig velat provocera och heller inte ta fajten. Sen vet jag faktiskt heller inte om jag skulle klara av att få ett nej.
Margaretha tror att det skulle finnas mycket att vinna på större öppenhet vad gäller medlemsskap.
– Men jag menar inte att man behöver ändra grundsyn och börja tillämpa barndop eller så bara för att man öppnar upp, säger hon bestämt.