Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Överlåtelse leder till genombrott

JAG ÄR GLAD ÖVER appellen från pingstpastorernas gemensamma konferens i januari om en förbönskampanj för det svenska folket och om en satsning för att på nytt föra ut Jesu namn bland folket.
Mina tankar har gått till Apostlagärningarnas fjärde kapitel där vi läser om hur undret med den lame mannen vid Sköna porten i helgedomen upprör judarnas högsta religiösa myndighet till den grad att Petrus och Johannes förbjuds att tala mer om Jesus.
De vägrar dock att lyda människor mer än Gud: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört”, säger de. De söker upp ”sina egna” och sedan förenar sig alla i en bön till den Gud som har skapat himmel och jord. De påminner honom om att den stora koalition som korsfäste Jesus – ”Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk” – i själva verket hade gjort vad Guds makt och beslut hade förutbestämt.
De ber till en allsmäktig Gud. Det är märkligt hur historien upprepar sig. I dag är det många av Sveriges främsta opinionsledare som är lika angelägna om att mota bort Jesus ur den svenska offentligheten, inte minst ur den svenska skolan.

SAMTIDIGT PÅGÅR DET både ivrig bön och evangelisation bland landets kristna, och bland dem som tar emot frälsning finns det många kriminella, just sådana som spridit skräck omkring sig i dagens Sverige men som nu hittar hoppet i den kristna tron.
Varför erkänner man inte på högsta ort i landet att den förkastade tron är landets räddning?
Låt oss nu som pingstvänner förena oss med dem som möter de Jesusfientliga attackerna med bönens vapen på samma sätt som församlingen i Jerusalem. De drog sig inte undan konfrontationen utan bad i stället Gud att han skulle ge sina tjänare frimodighet att förkunna Guds ord och att låta under och tecken ske genom Jesu namn. De överlämnade sig åt Guds vilja och bad en överlåtelsebön, som blev en genombrottsbön.

GUD SVARADE MED att skaka marken där de var samlade och alla de troende fylldes av den helige Ande och förkunnade frimodigt Guds ord. Hela församlingen tycks ha fyllts av sådan generositet att medlemmarna inte räknade något av det de ägde för sitt utan delade med sig åt andra så att ingen i församlingen led någon nöd.
Vad gällde apostlarna frambar de med stor kraft budskapet om Jesu uppståndelse. Det skedde de märkligaste under i en överlåten församling. Denna överlåtelse hade – och har – sitt fortsatta pris. Vi ser i de följande kapitlen i Apostlagärningarna hur motståndet växte samtidigt som Gudsordet vann stora segrar. Stefanos blev den förste kristne martyren. Församlingens majoritet skingrades, men nya församlingar växte upp.
Är vi beredda att betala priset och vågar jag förutsäga att personlig överlåtelse är nyckeln till ett förnyat Andens genombrott i det gamla väckelselandet Sverige?