Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.
Ousama Attar var van vid att vara chef och bestämma hemma i Syrien. I Sverige har hans liv fått en helt annan inriktning. Nu är han nyutbildad  assistent och inriktad på ett yrkesliv, där fokus ligger på att hjälpa, lyssna och ge.

Ousama Attar var van vid att vara chef och bestämma hemma i Syrien. I Sverige har hans liv fått en helt annan inriktning. Nu är han nyutbildad assistent och inriktad på ett yrkesliv, där fokus ligger på att hjälpa, lyssna och ge. "Utbildningen på June är det bästa som hänt mig", säger han. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH

Ousamas nya LIV

Resan som Ousama Attar gjorde från krigets Syrien till Sverige blev omvälvande på många sätt. Hela livet har förändrats. Dessutom har han bytt yrke efter ett år på June folkhögskola. – Det är det bästa som har hänt mig!

Han är varm, glad och skämtsam. Visar en liten filmsnutt på sonen Sami som dansar och skrattar. Ousama Attar är så tacksam för livet och så tacksam för den familj han har kvar. Hustrun och dottern försvann under kriget, Ousama och sonen låg begravda i rasmassorna i deras hus två dygn efter bombningen innan grannarna kunde gräva fram dem.
Ousama har förlorat så mycket – och ändå utstrålar han en sådan glädje när vi möts.
– Jag hade det bästa livet, säger Ousama.

HEMMA I SYRIEN VAR han egen företagare och drev en plastfabrik med 70 anställda under ett 20-tal år. Men så småningom väcktes lusten att ägna sig åt något annat än formsprutning av plastprodukter för hushållet.2007 köpte Ousama rättigheterna att bli exklusiv agent i Mellanöstern för en serie hud- och kroppsvårdsprodukter med ursprung från Döda Havet. Han utbildade sig i Kanada och Frankrike och byggde upp en hel kedja med 35 affärer runt om i Syrien. Som mest hade han 45 anställda i sitt nya bolag och affärerna gick bra.
Men så kom kriget. Ett mörkt och hänsynslös krig som både kostade honom familj och arbete.
– Jag var den som andra lånade pengar av men när kriget kom förlorade jag allt. Jag hade ingen plats att gå till, inga pengar. Jag kontaktade kunder och vänner som jag visste var skyldiga mig pengar men alla försvann, berättar Ousama.
Under några veckor flyttade han och Sami in hos Ousamas mamma, men han visste att situationen var ohållbar. Han måste ta med sig Sami till en säkrare plats. De bestämde sig för att fly och kunde till slut låna pengar för att göra flykten möjlig. Efter en dramatisk resa över havet mellan Turkietoch Grekland där Ousama än en gång förlorade de få ägodelar han hade med sig kom de så småningom fram till Sverige. Det var för 2,5 år sedan.
– Jag hade en barndomsvän som hade bott i Sverige sedan 25 år tillbaka och han tipsade mig om att verkligen använda min etableringsperiod, säger Ousama.

UPPEHÅLLSTILLSTÅNDET BEVILJADES oväntat fort, Ousama påbörjade sina SFI-studier och den forne universitetsstudenten från Syrien läste in grundskole- och gymnasiekompetens på ett år med svenska som andraspråk.
– Och sen kom jag hit till June Folkhögskola för att läsa till personlig assistent. Det är det bästa som har hänt mig. Jag har lärt mig ett nytt, givande yrke eftersom jag älskar människor och är en mycket social person, säger Ousama.
Pendlingsavståndet mellan Dalsjöfors och Jönköping har inte avskräckt honom under studietiden. Inte heller den dramatiska skillnaden i arbetsförhållanden jämfört med hans tidigare liv.
– Jag var chefen, den som var stark och bestämde allt. Nu ska jag vara snäll, lyssna, hjälpa, göra si och göra så. Jag gjorde många bra saker innan, men nu har jag lärt mig att bli en givande människa, säger Ousama.

HAN KÄNNER ATT LIVET har fått en ny, djupare mening.
– Det handlar inte om att samla pengar och bli rik längre. Jag vill vara aktiv, social och samarbeta i samhället. Gud har skapat oss inte bara för att ta hand om familj och vänner – vi behöver också stödja och ta hand om varandra i samhället.
När vi möts i Jönköping har Ousama två veckor kvar innan skolan slutar. Han har redan skrivit papper på en anställning som personlig assistent i Ulricehamn, med lite kortare pendlingsavstånd, där han ska hjälpa en liten pojke på 6 år. Han längtar efter att få börja jobba.
– Under de här 2,5 åren har jag lärt mig den viktigaste lektionen i mitt liv – att vara mer tålmodig. Det har Sverige och svenskarna lärt mig och det är jätteviktigt, säger Ousama.

OM DET ÄR NÅGOT han skulle önska mer av så är det mer gemenskap och vänskap i sitt nya hemland, ett land där det positiva överväger men där han ibland kan känna sig ensam. Och Ousama har målet tydligt framför
sig:
– Jag vill lämna goda avtryck hos människor.