Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här
FOTO: LIGHTSTOCK

FOTO: LIGHTSTOCK

Nya församlingar i en utmanande tid

Micael lahtinen skriver: Korint påminner på många sätt om den situation, dekadens och kultur som vi har i Sverige 2018.

Som missionär har jag lärt mig att röra mig i de allra flesta kristna sammanhang. Inte så sällan vill pastorer och ledare
sätta en etikett på mig och veta var på den kristna skalan jag befinner mig. Ibland ställer jag en motfråga om vad de är för slags församling, oftast så svarar de att de är en ”biblisk församling”. Vad är då en biblisk församling? Menar
man kanske en församling som i Filippi, en sådan där perfekt äldre pingstförsamling som har allt på plats? Eller kanske en församling som i Korint, där det mesta spårat ur?

NÄR PAULUS SKRIVER sitt första brev till korinterna så befinner han sig i Efesos. Han får då ett besök från församlingen i Korint och de behöver svar på en rad olika frågor som uppkommit efter han lämnat dem. Vad hade då hänt i församlingen? Låt mig ta några exempel:
1. OTUKT. En son hade snott sin pappas nya flickvän (1 Kor 5:1). Man fortsatte att ligga med prostituerade (1 Kor 6:15-20).
2. SPLITTRINGAR OCH GRUPPERINGAR. Man delade upp sig till olika ledare och förkunnare och splittrade kyrkan (1 Kor 3:3-5).
3. BRÅK MELLAN TROENDE. Kristna bröder som processade mot varandra öppet i domstolar i stället för att lösa problemet på ett hedervärt sätt (1 Kor 6:1-8).
4. ÄKTENSKAPET. Gifta sig eller leva sambo, leva med icke troende och skilsmässa (kapitel 7).
5. SYNKRETISM. Man åt avgudaoffer tillsammans i nattvarden. Man hade inte gett upp den gamla religionen, utan behöll den och levde i religionsblandning (1 Kor 10:1- 33, vers 20–21).
6. ALKOHOL. Man inte bara drack vin, man söp sig berusad och frossade i sig nattvarden (1 Kor 11:17–22).
7. OVISLIGA SAMMANKOMSTER. De skrek i tungor, och betedde sig allmänt konstigt så Paulus var tvungen att ge dem någon form av ordning. ”Gud är inte Oordningens Gud utan fridens” (1 Kor 14:33). Några kvinnor började ställa frågor mitt under mötena och störde gudstjänsterna offentligt (1 Kor 14:33–34).

MAN KAN VERKLIGEN fundera hur Paulus tänkte efter han fått alla dessa problem berättat för sig. Han hade investerat ett och ett halvt år i Korint och undervisat och tränat församlingen i det nya livet i Kristus. Nu fick han börja om igen.
När man läser om församlingen i Korint så måste man verkligen fråga sig; Vilket samfund hade bjudit in den till sin gemenskap idag? Troligtvis ingen. Men det vi bör ha i åtanke när vi läser om församlingen är att;
1. De allra flesta i församlingen var hedningar från födseln.
2. De levde i dekadensens epicenter vid den tiden.

VI ÄR ALLA BARN AV DEN miljö som vi växer upp i, vi kallar det för ”barn av vår tid”. Våra värderingssystem kommer från den miljö som vi växt upp i. Deras process att helgas tog lite längre tid än för andra och det fanns mycket att arbeta på både i deras inre och yttre liv. Paulus hade mycket nåd och förståelse för församlingen i Korint, samtidigt som han var väldigt noggrann med att lära dem om hur man lever det nya livet i Kristus. Han slätade inte över deras synder, brister och svagheter med att bara säga ”Men Herren är bara nådefull och han älskar dig så det gör inget..” utan han tillrättavisade och förmanade dem tydligt. Det gör han också i alla andra brev för övrigt. Det tillhör också en biblisk församling idag. ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet”, (2 Tim 3:16).
Korint påminner på många sätt om den situation, dekadens och kultur som vi har i Sverige 2018. Och det är under dessa omständigheter som vi nu behöver plantera nya församlingar.
”Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal och all insikt, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras”, (1 Kor 1: 4–7).

PAULUS BÖRJAR MED att tacka för den nåd Herren gett dem. Mitt i syndens näste fanns nu en fantastisk Jesusväckelse och Guds ord hade fått ett stadigt fäste och mängder av människor omvände sig och kom till tro på Jesus. Något år senare så skriver Paulus till församlingen i Rom att ”Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer”, (Rom 5:20). Kanske var det efter att han planterat församlingen i Korint som han i djupet förstod Guds nåd?
Sedan kommer det kanske mest häpnadsväckande, Paulus säger att församlingen inte saknade en enda nådegåva, alla gåvor var i full funktion. Hur många kyrkor kan säga det idag? Inte många. Församlingen levde i pingstens nya liv och det var en högkarismatisk kyrka där man tillät den helige Ande att röra sig fritt. Samtidigt så ser vi också att församlingen bestod av ohelgade människor.
Jag frågade Herren vid ett tillfälle om inte undervisningen om Andens nådegåvor vore bättre att ha i Filipperbrevet. Jag menar, läser man det brevet så verkar det som det var en perfekt kyrka utan brister och fel. Och visst borde väl den kyrkan vara mer lämplig för att Anden ska röra sig? Herrens svar till mig då var ”Gåvorna är av nåd integärningar”.

OFTA MÖTER JAG MÄNNISKOR som ser på andliga nådegåvor som ett emblem på bröstet eller diplom för lång och trogen tjänst. När jag åker till Asien och har olika pastorsseminarier så ger man ofta mig ett stort ”emblem” på höger sida om bröstkorgen. Det kan vara allt ifrån 10–30 cm med rosetter och någon med stark neonfärg, gärna rosa. Så här tror jag många ser andliga nådegåvorna. Som en stor ”badge” eller ett diplom från Gud. Men det kan inte vara mer fel.
Kanske är det ett grundproblem för alla, inklusive mig själv ibland, att vi inte tycker att vi är tillräckligt ”heliga” eller tillräckligt ”goda” för att Herren ska använda oss? Och att vi aldrig är helt färdiga för att Anden ska använda oss. Det är bara det att gåvorna är av nåd, inte gärningar eller prestationer. Detta är ett hinder för många att komma ut i de andliga gåvorna. De diskvalificerar sig själva.

FÖRSAMLINGEN MÅSTE leva i det andliga och övernaturliga, det är där Herren har satt oss. Vi kommer aldrig vinna världen genom att vara lik världen. Om en församling som Korint kunde ha alla nådegåvor i funktion trots alla brister så finns det hopp för kyrkan i vår tid. När vi läser om ledarskapet i Korint så påminner Paulus dem om deras bakgrund.
”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.” (1 Kor 1:26–29).
Herren har aldrig och kommer aldrig att utse människor som redan är kvalificerade, han kommer själv att kvalificera dem han kallat. Det är själva grunden för pingsten och den helige Andes utgjutande, att Herren gör sitt verk genom enkla människor av folket.
Under mina år som missionär har jag sett behovet av kristna rehabiliteringsarbeten, likt LP-verksamhetens arbete här hemma i Sverige. Jag har också haft förmånen att plantera flera olika kristna rehabiliteringsarbeten. I Sri Lanka har vi bland annat en bibelskola för före detta heroinmissbrukare som vi kallar ”From Zero to Hero”. I folkmun brukar vi kalla människor som saknar värde för ”nollor”. Det är utan värde för någon. Människor som lever i missbruk brukar ofta vara dubbel- och trippelnollor. En ”nolla” kommer förbli värdelös tills den dagen den hittar en ”etta” som ställer sig framför, då förvandlas ”nollan” till 10 och ju mer nollor man lägger till, desto högre värde får den.

JESUS ÄR NUMMER ETT och då passar en nolla perfekt, vi får alla ett värde när Jesus kliver in och ingen är längre värdelös. LP-verksamheten är troligtvis den enskilda gren som gett mest frukt i svensk pingströrelse under alla år. I mitten på 80-talet hade vi över 600 vårdplatser i våra olika behandlingshem runt omkring i landet och vi hade 1 procent av hela Sveriges missbrukarvård! Behoven har knappast minskat idag, tvärtom. Att vi lever i en mörk tid behöver jag inte berätta för någon, det är uppenbart för alla.
Jag är helt övertygad om att Herren än en gång vill göra ett genuint frälsningsverk bland de utslagna, alkoholisterna, narkomanerna och de kriminella i Sverige. Han kommer att resa upp ”nollor” och göra dem till troshjältar. ”From Zero to Hero”. Och vi behöver bereda plats för dessa människor även i våra nya pingstförsamlingar. Låt oss sätta missbrukararbetet mitt i vår kyrka och inte som en vild gren utanför.

KORINT KANSKE ALDRIG blev en perfekt kyrka; splittringar, schismer, synd och orenheter fortsatte säkert långt efter Paulus gått hem till Herren. En ”biblisk församling” kommer aldrig att bli en perfekt kyrka, snarare så är det en livsverkstad där vi alla fortsätter att formas till sonens avbild tills vi får hembud till himlen. När Herren idag planterar nya församlingar i Sverige så kommer det att vara under samma omständigheter som i Korint. Vi möter samma frågor som de gjorde; hur gör vi med sexualiteten, äktenskap, skilsmässa, helgelsen och församlingslivet? Och svaren finner vi i Skriften, där har inget ändrats eller kulturanpassats.